Karl den tolfte hade hundra tusen man, Karl den tolfte hade hundra tusen man... eller vad det nu är de sjunger en dag som denna.Nationaldagen - jag har svårt att känna mig mindre engagerad än vad jag gör nu. Om det hade regnat hade man väl knappst velat stå ute och frysa med en bunt nationalsångssjungande PRO:are. Nu lyser solen i och för sig, men om jag skulle njuta av det fina vädret så skulle jag hellre göra det någonstans där man får vara ifred från den blågula fanans envetna vimpelvimpelvimplande.
Jag har två minnen från nationaldagar genom åren: Det första måste varit från lågstadiet eller mellanstadiet. Då önskade jag att Ace Of Base skulle komma till vårt nationaldagsfirande utanför Skövde. Det skulle va kul, tänkte jag. Men de kom inte. Mitt andra nationaldagsminne är att jag fick bära flaggan, eller vara en av sex som bar flaggan, nån gång i sexan. Man fick nypa tag i ett hörn på den och sen marchera fram mellan dagisbarn och pensionärer. Så kul var det. En kunglig dag som denna vill jag passa på att citera en gammal favoritdikt skriven av Israel Holmström, uppskattningsvis någon gång på 1600-talet.
Över konung Karl XII:s hund
Pompe, Kungens trogne dräng,
Sof hwar natt i Herrens säng;
Sist af år och resor trötter
Led han af wid Kungens fötter.
Mången stolt och fager Mö
Önskar sig som Pompe lefwa.
Tusend Hjeltar efterstrefwa,
At få så som Pompe dö.
2 kommentarer:
Jag har inget problem med att förså att du inte är sugen på att snöra på dig kängorna, kränga på dig bomberjackan och ge dig ut på gator och torg och skandera Sveriges förträfflighet. Vad är det att fira att Herr Vasa överlevde genom att fly genom ett dass, liksom?! Eller vad är det egentligen de firar...?
Ja, det är väl det bästa man kan fira i den svenska historien. Hellre det än hur Karl den tolfte fick spö i Ryssland och Norge.
Skicka en kommentar