Filmmirakel

Jag har precis sett Livet är ett mirakel, en film av regissören Emir Kustrica, som bland annat har gjort den fantastiska filmen Svart katt Vit katt. Livet är ett mirakel håller inte riktigt samma höga klass som Svart katt Vitt katt, men med tanke på att den senare är en av de absolut bästa filmer som har gjorts så behöver inte det säga så mycket. Precis som i Svart katt Vit katt så är Livet är ett mirakel full av musik, galna människor, underliga djur och sköna detaljer. Filmen utspelar sig i Bosnien i början av kriget och blandar allvar med massor av humor och värme. Ett måste för alla Kustricafans (filmen finns ute på DVD).

Konst

Om du har vägarna förbi Skövde innan den 2:a april tycker jag att du ska ta en sväng inom konstmuséumet (som ligger i kulturhuset bredvid resecentrum) och ta en titt på min systers konstutställningen. Utställningen består av bilder som Kajsa har gjort inom sitt projektarbete i skolan och bilderna är en blandning av målningar/teckningar och collage. Bildorginalen sitter uppe i plexiramar samtidigt som de visas i storformat i ett bildspel där varje låt som har inspirerat till den aktuella bilden spelas i bakgrunden. Riktigt häftigt.

Nej, magistern

Folkpartier har på senare år fört en mer och mer konservativ skolpolitik, med vice ordföranden Jan Björklund i spetsen, och man fortsätter nu på samma linje inför det stundande valet. Det senaste är att de vill ha mer katederundvisning, mer auktoritära lärare och delad undervisning för killar och tjejer. Tidigare har man bland annat propagerat för mer betyg och ännu hårdare intagningsregler till gymnasieutbildningar. Ibland undrar man nästan om de skämtar. Skulle Folkpartiet få som de ville så skulle vi väl gå tillbaka till det skolsystemet vi hade i Sverige på 40-talet. Nu väntar vi bara på förslagen om skamvrår och tillåten aga.

Dikter, sms & cola åt folket

Sms-tjänster blir bara populärare och populärare, borde man inte kunna använda sig av dem då till att försöka bredda intresset och tillgängligheten till dikter och poesi. Det borde inte vara så komplicerat att anordna en sms-tjänst där man kan prenumerera på att få dikter skickade till sin telefon. Tjänsten ska helst vara gratis, för att öka intresset för den, eller i alla fall kosta så minimalt lite som möjligt.

Dikterna man skickar ut skulle man framförallt kunna plocka från äldre författare. Personligen skulle jag väl helst se att man pushade för ny och färsch poesi, men det finns en stor fördel med äldre dikter. Alla texter blir nämligen copyrightfria sjuttio år efter att upphovsmannen/kvinnan har dött. Det betyder att om den som har skrivit dikten man skickar ut har varit död i sjuttio år eller mer behöver man inte oroa sig för några upphovsrättsregler och framförallt så slipper man att betala nån ersättning till författare eller deras efterlevande. Det här gäller dock bara svenska texter, såvida inte översättaren också har varit död i över sjuttio år. (Läs mer om copyright på Projekt Runeberg.)

Utöver de äldre dikterna skulle man sedan också kunna ta in nyskrivet material som författare själva får skicka in till de ansvariga för tjänsten. Det inskickade materialet måste då självklart kvalitétsgodkännas av de ansvariga. Problemet är att man förmodligen inte skulle ha någon större möjlighet att betala ut ersättning till författarna, men de skulle, förutsatt att tjänsten har hyfsat med användare, få god publicitet. Dessutom skulle man kanske också kunna plocka in dikter från moderna "stora" diktare (och kanske låtskrivare), om inte annat för att använda deras texter för att få publicitet och uppmärksamhet.

Hela idén är, om jag får säga det själv, ganska lysande, med ett stort undantag - formatet. De flesta dikter är ändå ganska långa, i jämförelse med sms. Även om man försöker att bara välja ut kortare dikter, och kanske hoppar över t.ex. den tjugo sidor långa Herkules av Stiernhielm, så återstår fortfarande problemet med radbytena. I många dikter spelar radbyten en avgörande roll för diktens rytm, risken för att dessa skulle försvinna i ett sms är stor eftersom raderna i ett sms är väldigt korta. Man kan heller inte göra traditionella radbyten i ett vanligt sms.

Problemet med det lilla formatet och radbytena borde man dock kunna lösa på något sätt. Hur som helst tycker jag att det är en fin idé som är värd att fundera vidare på.

Ut med poesin från de cigarrindränkta finsalongerna och in med den i den colabubblande popkulturen!

Popserie

Kolla in snygg serietolkning av Håkan Hellströms Atombomb i nitnits blogg. Fin idé tycker jag. Ser gärna fler låtinspirerade serier.

All the young punks

Vad hände med de femtonåriga punkarna med tuschmålade t-shirts och karamellfärgfärgade tuppkammar? Vad hände med de svettiga punkkonserterna? Med de svängande kängorna, sparkande benen och ömmande fötterna? Med ska-gunget och anrkistsalivet? Med Cosa Nostra? Vart blev Mähälium av? Var är de söndersparkade och överdistade treackordsgitarrerna? Var tog skriken och refrängerna och kampdansviljan vägen? Vad hände med alla nyktra och häxblandade konserter med svettiga tröjor, blodiga knogar och svimmade ögon?

Vad som än hände så kommer allt tillbaka nu, det är ju vår. Det här är året då femtonårspunken slår tillbaka och tar över scenerna igen. Jag hoppas det i alla fall. Och kom ihåg, det var inte jag som sa det först, det var Dojan.

Eller som grabbarna i Mähälium sa: OM DU SKA DÖ, DÖ MED KÄNGORNA PÅ!!

Uppgång & fall

En tiger

I slutet av förra veckan damp ett nytt nummer av tidningen Ponton ner i brevlådan. Ponton publicerar dikter, noveller, foton m.m. gjorda av ungdomar upp till tjugoett år. På senare tid har tidningen bara blivit bättre och bättre och fått en mer proffsig utformning. Jag har inte hunnit plöja igenom alla dikter och noveller än, men det jag läst hittills håller som vanligt en varierad nivå där en del inte är så intressant medan andra bidrag är riktigt bra. Utöver insänt material och bland annat en artikel om bloggande författare så innehåller årets andra nummer också en väldigt läsvärd intervju med Jonas Hassen Khemiri, som har skrivit Ett öga rött och nu senast Montecore. I intervjun berättar Khemiri om sitt skrivande, den nya boken och reaktionerna på Ett öga rött. Dessutom tipsar han alla med författarambitioner att läsa mycket dåliga böcker och att sedan skriva ner allt man inte gillar med böckerna, för att på så sätt lära sig hur man själv vill skriva.

För den som vill läsa mer dikter av unga författare så finns Pontons egen antologi Mellanrum att beställa från Adlibris för bara 26 kronor.

Ordkunskap: Dricka

Jag har aldrig tyckt om ordet "läsk", det låter som ett ord gamla använder för att diskutera ungdomars förfärande vana att dricka smak- och färgsatt vatten med bubblor i. Konstigt nog så gillar jag däremot ordet "läskpapper", det låter av någon anledning mycket trevligare. Frågan är bara vad läskpapper är egentligen. Jag har fått för mig att läskpapper påminner om smörgåspapper, men jag har aldrig förstått vad man ska använda det till. Om man bildgooglar på läskpapper så får man bara upp massa bilder på LSD, det gör ju inte saken klarare direkt.

Om man ändå ska köra på den gamla språkstilen så är ju "lemonad" ett förbaskat fint ord. Det ger en frisk och lyxig känsla. Själv brukar jag för det mesta bara säga "dricka", även om norska "brus" är en riktig höjdare.

För de som vill fördjupa sig ytterligare i detta fascinerande ämne så har Darling en trevlig artikel.

Vårspår

Våren är på väg, med sol, plusgrader och vattenpölar. Det känns väldigt bra. Jag passade på att ta mig ut i vårvädret och drog för första gången i år på mig min våriga jeansjacka. Var inne en sväng på stadsbiblioteket för att hitta källor till min B-uppsats om Dan Andersson och Thåström och jag passade då på att bläddra lite i Regina Lunds diktsamling Förlåt! Nej, jag menar aj. Jag har inte läst så mycket att jag kan säga om dikterna i sig är något att ha eller inte, men formgivningen var riktigt häftig. För varje dikt så hade de skurit in i ena marginalen, och skrivit dikttiteln där, som det är i telefonkataloger för att man ska hitta lättare mellan olika bokstäver och så. Jag tycker det är kul när man utnyttjar bokens fulla potential och hittar på lite annorlunda saker. Även om det är väldigt enkla grepp så kan de förhöja läsupplevelsen en hel del. Mer nytänkande inom bokformgivandet, tack!

Freedom forever

I helgen har filmen V för Vendetta biopremiär. Den är gjord av människorna bakom Matrixfilmerna och baseras på en seriebok av Alan Moore och David Lloyd. Filmen handlar om frihetskampen i ett framtida totalitärt England, med vibbar från bland annat 1984. Kritiken har varit blandad, men övervägande positiv. Jag tycker att filmen verkar riktigt bra, en häftig story som filmats snyggt. Det är alltid härligt med undergroundhjältar som slåss mot övermakten. Filmens teman om terrorism och övervakningssamhällen är dessutom mer aktuella än någonsin. Så fort nästa studiebidrag kommer ska jag nog leta upp en biograf och se om Vendettan lever upp till förväntingarna. Tills dess kan man kolla in DN:s artikel om filmen. I senaste numret av serietidningen Rocky finns det dessutom med en intervju med David Lloyd, en av V för Vendettas skapare, där han bland annat pratar om serier och influenserna bakom V för Vendetta.

Halva hus

Växjö är fullt av halva hus. På en bakgata, mellan stora gatan och resecentrum ligger min favorit. När jag var där för ett par månader sen så fanns det ett mystiskt mellanrum, och ett väldigt litet garage, mellan det gröna Forexhuset och den asiatiska livsmedlesbutiken. I början av den här veckan skulle jag visa detta för An, då var garaget och det fantastiska hålrummet spårlöst borta och ersatt av en bankomat och ett fult ventilationssystem. Inte nog med det, precis mittemot den nytillkomna bankomaten så har man murat igen ett fönster. Lite för bra för att vara ett sammanträffande om ni frågar mig. Förmodligen har den som levt i lägenheten med det igenmurade fönstret sett vad man gjort när man försökte bygga bort det mystiska mellanrummet, för att förhindra detta har man ringt myndigheterna, men myndigheterna har varit mutade och istället för att göra något åt saken lät man helt enkelt mura in den stackars människan som larmade om bygget. Skrämmande.

Bildbeviset:

Poetry on the walls

I dagens DN Kultur stod det om att trafikbolaget SL har satt upp dikter istället för reklamaffischer på en del ställen i tunnelbanorna. Jag har inte sett det själv. Jag är för fattig för att kunna ta mig till Stockholm, jag är glad om jag ens har råd att se på ett tv-program som är inspelat i Stockholm, men jag tycker ändå att det låter som en helt strålande idé. För hur ska man egentligen nå ut med poesi till folk idag? En lyckad svensk diktsamling säljer väl i ett par hundra ex. Den enda lyriken som verkligen når ut till allmänheten är låttexter, absolut inget fel i det, men det är synd att inte dikter som bara är skrivna kan nå ut också. Då kan reklampelare vara ett lysande alternativ, vem blir inte glad av att få vila ögonen på nåt när man står och väntar på bussen eller tunnelbanan.

För gemene man är det kanske lite dyrt att köpa reklamplats i Stockholms innerstad bara för att sprida sina dikter, men då har man ju alltid klotteralternativet. Skriv ner en dikt på ett elskåp, häng upp den på en anslagstavla i en hiss eller klistra upp den på en lyktstolpe. En annan fin diktspridaridé får man i norska filmen Elling. Där skriver huvudpersonen Elling ner sina dikter på lappar och smyger in dem i surkålsförpackningar (om jag inte minns fel) ute i livsmedelsbutikerna.

Matprincipen, när det gäller att sprida dikter, kan utvecklas ännu mer. Framförallt så borde man köra dikter på baksidan på mjölkpaketen. Man kan ta typ tjugo mer klassiska diktare, välja ut några av deras mer populära och inte allra mest svåråtkomliga dikter, och så gör man det samma med trettio nya moderna diktare, och så trycker man en dikt per mjölkpaket. Snacka om att nå ut till folk, man når ut till alla. Äntligen har mjölk fått ett högre syfte än att bara sprida kalcium och förstöra drinkar.

Buddy Holly

Jag har ingen vinylspelare i Växjö, jag är för pank för att köpa någon och ofta för lat för att använda den. Men nu är jag i Skövde och här har jag tillgång till både mina skivor och till spelare. En fördel med vinylskivor, förutom att de är snygga och känns bra, är att om nån skiva är för seg så kan man bara spela den på 45 varv istället för 33, något man saknar med cd-spelare.

Från himlen sänt

Igårkväll var jag på konsert. Efter nåt sånt här vet man inte riktigt hur man ska börja, om det ens är nån idé att försöka beskriva det.

Med en grym scenografi, med strålkastare i avsågade tunnor och bakgrundsfonder som för tankarna till nån bakgata, kliver Thåström - mannen - och hans femmannaband upp på scenen. Första låten blev Söndagmåndagsång, från senaste plattan. Jag hinner tänka att det är riktigt bra, att det var tur att jag har tagit mig hit trots feber och svår hosta. Sen, gott folk, sen börjar konserten på riktigt. Imperietlåten ...som eld har aldrig varit min favorit, men så här live så blir den hundra gånger bättre och otroligt mycket intensivare, dessutom passar Thåström på att göraom texterna lite. Sen rullar det bara på. En lång version av Ingen neråtsång följs av en helt otroligt bra Århundradets brott. Studioversionerna får så mycket spö att man knappt vågar gå hem och lyssna på skivorna längre, med risk för att de nästan ska låta dåliga i jämförelse med vad man precis har hört.

Material från senaste albumet blandas friskt med låtar från de tidigare soloalbumen och från Imperiettiden. Gåshud och endorfinrus avlöser varandra. Spelningens höjdpukt kommer i mitten då Thåström inleder med Släpp aldrig in dom från Mannen som blev en gris-skivan. Intensiteten stegras ytterligare genom hela låten. Bandet spelar som gudar och Thåström är ännu bättre. Klimaxet nås i Ungefär så här. En fantastisk adrenalinkick och käftsmäll. Den är bra på skiva, men här är den helt otrolig. Thåström har sen länge lagt ifrån sig gitarren och står nu istället och klänger på micken som bara han kan, ibland ser det ut som att han ska lyfta från marken och ibland ligger han nästan på golvet. Efter Ungefär så här dras tempot ner en aning med singeln Fan Fan Fan som i sin tur följs av en glödande het Alla vill till himlen. Hela publiken och scenen kokar. Precis som Alla vill till himlen är Djävulen och jag plockad från första soloskivan. Jag har aldrig nånsin hört den liv tidigare. Den är bra och ganska kul i studioversionen, men med en sjutton år mer mognad röst med ett band som både kan mangla och finlira bakom sig lyfter Thåström Djävulen och jag till en stor och otroligt mäktig låt.

Mitt i all glädje över hur bra konserten va kan jag inte låta bli att spy lite galla över de töntar i trettioårsålden som gått på konsert i tron om att det är nåt jävla mingel-supa-skrika-party. Även om många av kvällens låtar framfördes med stor tyngd, smutsigt högt och manglande, så låg mycket av tonvikten på det avskalade och lugna, därför var volymen på konserten också lite lägre än vanligt. Då kan man inte stå och skrika massa saker, diskutera högljutt vilka låtar som är bra eller vem man känner som är där, mitt under de lugnaste partierna. Fantastiska låtar som Om Black Jim och Brev till 10e våningen blev nästan förstörda på grund av sånn skit. Jag påstår inte att berusade trettioåringar med ungdomskomplex ska portas från allt vad konserter och musikliv heter, jag skulle bara uppskatta om man satte munkavle på dem och buntade ihop dem i ett hörn längst bak i lokalen.

Störningsmoment eller inte, det här var förmodligen den bästa konsert jag någonsin har sett. Thåström är i toppform och han har inte satt sig ner på en ensam pall med bara en mungiga i handen. Låtvalen var perfekta, med möjligt undantag för The Haters och Kriget med mig själv, och samtliga låtar blev ännu bättre än vad de är i studioversionerna. Mannen är i toppform.
Det här är intensitet, det är rock'n'roll, det är energi, det är förjävla bra, det är hårt och ibland, som i Karenina och i extranumret Bara om min älskade väntar, väldigt vackert.

Ingenting gör mig så glad, ingenting gör mig.

Du måste va sjuk

Jag blir inte så ofta rejält sjuk och jag får i princip aldrig feber. Den här veckan däremot har jag, ända sen i måndags, haft feber, grymt ont i halsen och kännt mig allmänt dålig och borta. Hade det varit vilken annan vecka som helst hade jag självömkat mig en liten stund, kanske inte ens på öppet på internet utan bara hemma för mig själv, och sedan tagit det hela med ro, men det funkar inte riktigt nu. I morgon ska jag nämligen se Thåström live. Okej om det varit här i Växjö, då hade jag bara kunnat sätta mig i en rullstol och låtit nån knuffa in mig i konserthallen, men nu är spelningen i Skövde och jag måste köra bil dit, trettio mil själv. Men jag tänker inte ha gått och väntat och längtat i tre år förgäves. Planen är att jag ska gå upp vid niotiden på morgonen, börja hälla i mig vatten, Ibumetintabletter och hostmedicin, sedan sova nån timme till, sedan vakna, dricka massa vatten, vakna ännu mer i duschen, dricka yoggi, ta ännu mer tabletter och sen förhoppningsvis sätta mig i bilen och hålla på mig på vägen hela biten till Skövde. Det ska nog funka, saker brukar ha en förmåga att lösa sig på ett eller annat sätt.

Festivalsommar

Har kollat in de hittills bokade banden på årets Arvikafestival och jag måste säga att det ser väldigt lovande ut. Självklart är det en hel del band som jag inte känner till, men det finns även ett par band som vore rätt kul att se, till exempel Alice In Videoland, Turbonegro och återförenade Dia Psalma. Riktigt bra är att Laleh och Franz Ferdinand kommer, men de absoluta höjdarbokningarna är självklart Thåström och norska Kaizers Orchestra.

Hultsfredsfestivalen har också ett antal fina bokningar redan, bland annat så ska Kaizers Orchestra åka dit också. Amerikanska Gogol Bordello, med sin gypsypunkmusik, ska också ta sig till de småländska skogarna. Babyshambles är bokade, men det känns som att det är rätt stor risk att de inte kommer dyka upp över huvud taget, med tanke på Dohertys drogproblem och många arresteringar.

Frågan är om det blir någon festival alls för mig i sommar, man vet ju aldrig i förväg hur man jobbar och hur man är ledig. Men om det blir någon festival så lutar det nog åt Arvika, än så länge. Dels har de fler intressanta artister och dessutom så kostar det nästan dubbla priset att gå på Hultsfred. Arvika kostar 695 kronor medan Hultsfred kostar 1360 kronor, i år har man också slutat med endagarsbiljetter på Hultsfredsfestivalen.

Glädjebud

Thåström ska ut på sommarturné! Bland annat kommer han spela i Göteborg, Piteå och på Arvikafestivalen. Läs mer på www.thastrom.se eller i Aftonbladets artikel. Själv ska jag se honom i Skövde om en knapp vecka, det blir g-r-y-m-m-e.

Friday on my mind

Så var det helg. Kan inte direkt påstå att det känns så mycket, veckodagarna och helgerna flyter ihop när man har så oregelbundna scheman. Men nu ska jag i alla fall ta tåget hem till Skövde och vara där i några dagar. På tåget ska jag som utlovat träna upp mitt läsa-utan-att-bli-åksjuk-sinne igen.

Jag har fegat ur lite när det gäller mina tidigare planer om sommarjobb. Istället för att helt förlita mig på att jag skriver årets svenska bok, och därmed vinner Forum och companys romantävling och vinner en halv miljon, så har jag nu skickat iväg ett tiotal arbetsansökningar. Lite i sista sekunden kanske, men jag känner mig ovanligt peppad faktiskt, för i år har jag sökt så spännande jobb.

Här om dagen tipsade jag om bloggen embryo. Nu har jag fått adressen till en intervju som Aftonbladet har gjort med bloggens upphovsman som är rätt kul, kolla in den här.

Nu dunkar grannarna i väggarna, eller i golven. Undrar om de sätter upp tavlor eller har hård mys-stund eller om jag spelar för hög musik. Tavlor, förmodligen.

Auf wiedersehn, mein Autobahn!

Wild Animus

Jag tycker om gratissaker.
Igår fick jag en dumlekola av en utställare på universitetet.
I helgen fick jag en bok och en t-shirt från en släpvagn i Oslo city.

Boken heter Wild Animus och är skriven av Rich Shapero. Motivet på t-shirten är det samma som bokens omslag - ett lavarött manshuvud som skriker och tycks ha fått stora delar av halsen och ansiktet bortbrända eller bortbitna. Enligt ett medföljande kort är boken första exemplet på "extreme story telling", som ska innefatta inte bara litteratur utan också bland annat musik och bildkonst. Om "extreme story telling" blir någon stor genre återstår ju att se, men om den blir det så var jag i alla fall bland de första att nämna den och om inte så har jag fått en gratis tröja.

Jag har inte läst boken än och med tanke på den aktuella kurslitteraturlistan i skolan så lär det dröja ett tag till, men när jag gör det så ska jag lämna besked om det är något att ha eller inte. Till dess kan ni alltid kolla in Wild Animus hemsida.

Som Shapero & co säger: The Sweetes kiss leavs a chest wound

Yo, embryo!

Ar tipsade mig härom dagen om en lysande blogg, så nu vill jag tipsa er. Adressen är http://yoembryo.blogspot.com och den heter helt enkelt embryo. Det är svårt att säga vad bloggen handlar om, om man nu behöver det. Det är diktliknande texter, dialoger, funderingar med mera, allt hämtat från "embryos" liv. Embryo skriver som en modern och streetig Nicke Lilltroll och hans texter är skitbra, så fort man har vant sig lite vid språket.