Du också

Ett alldeles färskt collage, nästan. Jag gjorde en femtedel av det i januari och nu har jag efter många nja och men har jag slutfört det. Och jag är ganska nöjd med resultatet. Som vanligt får ni klicka på bilden för att se den på riktigt.

Det ska börjas i tid

Collage av bilder från Leksakskatalogen 2008.

GRATTIS!

Punkrecension och collagevinjett

Den första av två nyproducerade krönikevinjetter som jag har gjort för Smålandspostens Ung-sidor, finns nu tillgänglig för påsyn här.

Idag har jag också publicerat en recension av Sturle Brustads bok Anarchy in Åmåt.

Var e vargen

Ja, som sagt. Jag har skakat igång collagenerven igen. Hoppas att det fortsätter så också. (Klicka som vanligt på bilden för att få upp i storformat.)

Nytt klipp&klister

Det är nu över ett halvår sen jag sist gjorde ett ordenligt collage. Skam och tårar över det. Men nu är jag på g igen! Ett litet vinjettuppdrag från Smålandsposten gjorde susen. Säger till när de nya vinjetterna kommer upp på nätet. Till dess ska ni få njuta av en helt exklusiv och rykande färsk skapelse. Knappast det mest storartade jag har gjort, men det är trevligt att väckt klipp&klistra-armen till liv igen.

Serier, juh!

Meh, hallå! Har ni missat det fetestora serietemat på Nittonde Stolen? Det som har gjorts i samarbete med finballa seriesidan Cigarett.net? Ja, men skynda dig då, för fanken! Sista chansen nu! Idag publiceras sista delen, en artikel om Serieteket i Stockholm. Innan den har vi betat av serienoveller i prosaform, bokrecensioner i serieform, sererecensioner, klassikergenomgångar, ljudordsundersökningar och mer, mer, mer!

Själv har jag bidragit med artikeln När pappret börjar låta, som bygger på min b-uppsats om ljudord i serier; samt recensioner på Jan Lööfs samlade serier och serieromanen I ringen.

Två veckor serier och tidningsnotis

Nu händer det grejer på Nittonde Stolen. Tillsammans med seriesidan Cigarett.net har vi seriespecial. Den här veckan publicerar vi båda bokrecensioner i serieform, tecknade av några av Sveriges hetaste serietecknare. Och sen, nästa vecka, blir det dags för oss på Stolen att ta över, med recensioner, artiklar, intervjuer och essäer om serier.

Hittills har responsen varit god. Besökarantalet rusar i taket och Smålandsposten skrev en väldigt trevlig notis om det hela. Kul!

De stora stegen

Jag har gjort slag i saken. Gått från tal till handling. Efter tre fyra år av löften till när och kära, doktorer, sjuksköterskor och inte minst mig själv, har jag till slut genomfört det. Jag har sprungit! Säkert över två kilometer. Visst kom jag ihåg att det var rätt jobbigt, speciellt när man inte gjort det på ett tag. Men inte så här. Väl?! Nu - efter flera timmar av lugn och ro, mängder av mat och dryck och varma förband - har jag slutligen, sakta, sakta, börjat återhämta mig.

Mina vader värkte, så det var knappt jag höll mig på benen. Jag raglade fram på vägen, tillbaka från elljusspåret. Hundar och små barn stöp i dikena, sprang undan från min framfart, i tron om att jag var full. Bröstkorgen bultade och värkte. Armarna och framförallt axlarna gjorde ont, stingade, så att smärtan liksom vibrerade ut genom hela kroppen. Huvudet bultade, som om det var dagen efter. Och mina öron. Mina kära, kära, stackars öron. Oh, vad det smärtade i dem. Jag förstår inte ens varför. Det andra var ju outhärdligt, men ändå logiskt och förklarligt. Men öronen! ÖRONEN! Kunde inte de ha fått förskonats? Tydligen inte.

När jag väl lyckades stanna upp - för samtidigt som benen höll på att vika sig under mig var det i det närmaste omöjligt att få stopp på dem, när jag väl hade fått upp farten - var det ögonblick från att jag skulle spy. Och hade det inte varit för allt slem och snor som fyllde och proppade igen näsborrar, mun, svalg och hals så hade jag nog också kräkts där och då. Nu slapp jag det som tur var. Jag kom undan med bara förnedringen av att se ut som ett snorigt, dregglande barn, som varken hade ork eller förmåga att torka av sig i ansiktet. Innan jag drog på mig de specialinköpta joggingskorna och nyförvärvade träningsbyxorna närde jag en föreställning - en fullständig illusion, skulle det visa sig - om att löpning var meditativt, ja till och med uppfriskande. Meditativt my ass. Om något så var det en meditation över hela mänsklighetens plågor, uppoffringar och lidande.

Det är synd om människan. Det är synd om mig.