Deckartips

Jag har precis läst klart Stieg Larssons deckare Män som hatar kvinnor. Jag har mer eller mindre sträckläst den de senaste dagarna.

Boken är den första av de tre böckerna i Millenium-trilogin, varav två hittills har kommit ut. Andra boken kom ut i butikerna under våren och samtidigt så kom pocketversionen av den första boken.

Män som hatar kvinnor handlar om redaktionen på den grävande tidningen Millenium, med den ena delägaren Mikael Blomkvist i centrum. Blomkvist har precis blivit dömd för förtal, på grund av en kritisk artikel om en stor finansman. Trots, eller tack vare, att artikeln raserat både Blomkvists och tidningens förtroende i medievärlden är han fast bestämd om att en gång för alla sätta dit Hans-Erik Wennström för hans skumraskaffärer. Samtidigt anlitas han av en annan stor affärsman - Henrik Vanger - för att skriva en biografi över släkten Vanger och för att reda på vem som mördade Hariett Vanger. Under vägens gång får Blomkvist också hjälp av den egensinnande och tuffa researchern och hackern Lisbeth Salander. Ett flertal historier löper parallellt i boken. De blir dock aldrig röriga utan gör bara boken mer intressant och varierad.

Referenserna till populärkultur duggar tätt, utan att för den delen bli tröttsamma. Bland annat så nämns ett flertal olika deckare i förbigående, till exempel när huvudpersonerna kopplar av med lite läsning. Tydligast band till andra böcker hittar man dock hos karaktärerna. De två huvudpersonerna Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander har tydliga kopplingar till Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist och Pippi Långstrump. Dessa karaktärer hör dessutom till bokens stora behållningar.

Utöver deckarhistorien, beskrivningen av tidningslivet och karaktärernas egna berättelser så finner man i boken också mycket samhällsengagemang. Det märks att Larsson var både kunnig och engagerad i det han skrev om. Bland annat tas frågor om nazism, rasism, kvinnomisshandel och hänsynslös kapitalism upp. Att ämnen som rasism och nazism dyker upp är inte speciellt förvånande med tanke på Larssons bakgrund som journalist och chefredaktör för den antirasistiska tidsskriften Expo som sen många år granskar den svenska naziströrelsen.

Stieg Larsson gick tragiskt bort 2004, endast femtio år gammal, efter att han hastigt insjuknade. Hans tre deckarromaner var då redan färdigskrivna och inskickade till förlaget, men han fick tyvärr aldrig uppleva att böckerna gavs ut. Efter att ha läst Män som hatar kvinnor står det klart att Larssons död inte bara är tragisk för hans nära och en stor förlust för den svenska antirasistiska rörelsen. Sverige har också mist en stor deckarförfattare. Jag ser fram emot att lägga vantarna på Larssons två resterande böcker - "Flickan som lekte med elden" och "Drottningen i luftslottet".

Läs mer om Larsson och hans böcker här.