Sult

Som jag har basunerat ut ett par gånger tidigare här så är en ocensurerad utgåva av Knut Hamsuns underbara bok Svält på gång från Modernista förlag. Förseningarna har dock varit många och något fast utgivningsdatum verkar inte finnast för tillfället. Därför har jag ägnat mig åt lite undersökningar om tidigare utgåvor av bokens originalversion. Efter en del väntetid har jag nu fått svar från det norska bokförlaget Gyldendal som ger ut Hamsuns böcker i Norge. Enligt dem så ska det finnas en faksimilutgåva av den första versionen, alltså den ocensurerade, av Sult som gavs ut 1990 av nämnda förlag. Tyvärr har faksimilet inte funnits i lager på flera år och några norska bibliotek besöker jag inte så ofta. Så det som gäller om man vill ha tag på orginial-Svält utan att behöva vänta på Modernista är att leta upp faksimilutgåvan på något norskt anitkvariat.

Äh, varför inte lägga ut hela mailet rakt av:
Hei Jesper,
Jeg har nå snakket med vår fremste Hamsun-doktor, Lars Frode Larsen, for å få klarhet i dette.
Det er selvfølgelig helt riktig som du sa at Hamsun selv omarbeidet sin roman Sult. I senere utgaver hos Gyldendal har man derfor lagt Hamsuns bearbeidede versjon til grunn.
Det er dog ett unntak fra dette:
I 1990 ga Gyldendal Norsk Forlag ut en faksimile av førsteutgaven av Sult. Siden denne er en fotokopi av originalen så er dette den utgaven som du trenger. Utgaven er ikke lenger i salg, men skal finnes på alle bibliotek.
Herr Larsen ba meg også advare deg mot å kjøpe Dansk Gyldendals Bekkasinutgave. Denne ble markedsført som identisk med 1. utgaven, men viste seg å være basert på Hamsuns bearbeidede versjon.

Lykke til i jakten på faksimileutgaven fra 1990.

Last night a DJ saved my life

I snitt spenderar jag fjorton timmar per dag med att ta mig till jobbet, arbeta och sen ta mig hem igen. Att jobba är lugnt, när man väl är där så rullar dagen på och man har saker att göra hela tiden. Transportsträckorna till och från jobbet kan däremot bli väldigt sega. Det enda som gör att jag står ut med dem, förutom tanken på det tunna men ack så välkomna lönekuvertet, är min nya mp3-spelare. Jag har inte införskaffat någon avancerad Ipod som rymmer hela min skivsamling, utan en plastig mp3-spelare med 128 megabytes utrymme för trettionioochfemtio, tillsammans med tre nummer av en förhoppningsvis ypperlig historietidsskrift. Avancerad eller ej så spelar den musik och det är det som är huvudsaken.

Låtar som håller mig vid liv på cyklar, bussar och busshållplatser tidiga morgnar och sena kvällar:
Ebba Grön - Happy
The Ark - Clamour For Glamour
Hans Stengård & Konstnärskollektivet Allan - Mera mera
Ladytron - Play Girl
Stuttgarten A.M. - Padlocked
Dio - Holy Diver
Anna Ternheim - I Say No
Elliot Smith - Some Song
Eldkvarn - M/S Alkohol

Bollen är alltid dum

Fotbolls-VM brukar vara en fullvärdig och helt legitim ursäkt för både stora och små artister att släppa de mest ogenomtänkta och förjävligt dåliga låtarna man kan tänka sig. Det värsta är att de dessutom brukar kunna dra in en hel del pengar på kuppen. Nu har i alla fall Hets släppt årets ultimata fotbollslåt - "Aj Aj Paraguay". Lyssna på "Aj Aj Paraguay" och tre andra Hets-låtar här på MySpace.

Ciggdikter

Ett paket med tjugo nyrullade dikter, det vore något för oss kulturfattiga grovarbetare. I helgens utgåva av DN Söndag intervjuas makarna Lennart Hellsing och Yvonne Lombard. Författaren Hellsing (som bland annat hittat på figurerna Krakel Spektakel och Kusin Vitamin) berättar där om sin senaste idé - att ge ut delar av sina dikter på tjugo små ihoprullade pappersark, förpackade i ett ciggpaket. Riktigt skoj tycker jag. Spännande på något sätt. En idé att låna kanske. Man skulle kunna prenumerera på diktpaket, där man får ett paket med tjugo små diktrullar i per månad. Tåls att tänka på.

Be cool - stay in school!

Fear and loathing

Min favoritpoet loathing har skrivit en ny dikt, änteligen! Läs dikten jag har här.

Kärlek i skogen - Rapport från Arvikafestivalen

Arvikafestivalen swoschade förbi och plötsligt är man tillbaka på hemmaplan igen. Det har varit (drygt) tre intensiva dagar. Jag har dansat, sjungit, skrikit, tittat och lyssnat på band, dougnuts och människor i tre dygn i sträck nu. Min röst blev kvar i Arvika, däremot tror jag att mina fötter har blivit ungefär dubbelt så stora som när jag for hemifrån.

Vart ska man börja? Langosen var lite torra. Vildsvinskebaben var god, även om jag fick halva - till följd av en vild tröjsvingarolycka - utspridd över min högra arm. Men är man för fin för att äta vildsvin och kebabsås från sin egen arm ska man inte åka på festival. Folket var vänligt, glatt, åldersvarierat, vackert och fascinerande. Man kunde sitta i timmar - om man nu hade några sådana över - och bara titta på alla snygga tuppkammar, neonextensions, strindbergkostymer och turbojugenduniformer som vandrade, kröp och hoppade förbi. Solen sken, tältet var om morgonen en förlamande bastu och vädret var i allmänhet - precis som resten av festivalen - underbart.

Musiken då? Jag såg inte alla band, tyvärr, men följande och några till hann jag i alla fall med:

Jag är inget stort hiphopfan, men när Max Peezay körde igång sina hårda grimebeats var det svårt att inte ryckas med. Uppbackad av ytterligare två Fattarumedlemmar rappade han sig igenom konserten med en ofattbar hastighet. Peezay har ingen enorm utstrålning, men han har attityd och han har beats som känns roliga och fräscha i jämförelse med resten av den svenska hiphopen.

På torsdagen stod också de gamla punkrävarna i Dia Psalma på scen. Även om det nu är nästan tio år sen det begav sig hade Dia Psalma inga problem med att leverera stenhårda klassiker som Den som spar, Luft, Tro Rätt Tro Fel och Atombombsförälskelsen. Festivalpunk funkar alltid, speciellt när hela publiken kan texterna och hjälper till med sången.

Thåström var på ovanligt gott humör när han steg upp på Vintergatan. Han log, småskrattade, hade ett minst en mening långt mellansnack och gjorde hjärt-tecken med händerna åt publiken under Fan, fan, fan. Låtlistan har gjorts om en hel del sedan vårens turné. Låtar har både flyttats om och bytts ut. Trots tunga rocknummer som En vacker död stad och Ungefär såhär så dominerades setet av de lugna låtarna. Det blev mycket progg, vilket Thåström erkände själv, med både Hoolabandoolacovern Keops pyramid och Nationalteaterns vackra Bara min älskade väntar. Extra kul var det att få höra den gamla Ebbalåten Tittar på TV live. Det blev en relativt lågmäld konsert och Thåström skulle nog ha kunnat pressa ur sig ännu mer kraft på i vissa partier, men med sin fantastiska röst och sitt grymt tajta band kan han ta hem vad som helst med värdighet. Vad han än tar sig för så känns det genom hela kroppen.

Den första festivaldagen avslutades för min del med Turbonegros konsert. Säga vad man vill om musiken - för hur rockröjig den än är så blir den lite tröttsam på skiva - men Turbonegro vet hur en scenshow går till. Med en maffig fantasysci-fi-inspirerad backdrop gjorde Hank von Helvete och resten av bandet entré tillsammans med resten av bandet - alla iklädda sina scenkläder bestående sjömanskostymer, militäruniformer, smink och stora pälsmantlar. Hitsen duggade tätt - bland annat Fuck The World, The Age of Pamparius och I've Got Erection, och publiken var med på noterna. Två stora kanoner skjöt under låten Sell Your Body ut tusentals Turbonegrodollar över publiken och under ett av slutnumrena regnade det glitterkonfetti framför scenen Vintergatan. Turbonegro kör stenhårt på rockmyten, provokationen, homomachoimagen och på svängiga refränger - och det fungerar, Turboshowen är imponerande.

Tidigt på fredagsmorgonen, 15:00, spelade Ulf Dageby, Nationalteatern och en bunt gästartister under gassande solsken. Trots att låtarna har många år på nacken nu så fungerar de väldigt bra till mysig festivalallsång.

Hade jag hört Slagsmålsklubben hemma hade jag nog tröttnat efter bara ett par låtar, men live så blir deras energifulla blipblop riktigt underhållande. Slågsmålsklubben röjde på bra, men de som verkligen gjorde konserten till något speciellt var publiken som dansade helt frenetiskt i Apollotältet.

I vanliga fall så består Du är Krister Petterson du också av poeten Marcus Birro och punklegenden Stry (Ebba Grön, Kriminella Gitarrer, Babylon Blues, Imperiet m.m.), men av någon okänd anledning så var inte Stry med på Arvika. Vem hans ersättare var har jag ingen koll på. Den nye gitarristen spelade helt okej, men jag blev väldigt besviken när jag inte fick höra Stry köra några av sina låtar. Spelningens höjdpunkter var då Marcus Birro läste upp sina dikter till ett lugnt men drivigt akustiskt gitarrspel. Ibland blir det för mycket av det-är-synd-om-mig-för-jag-är-en-oförstådd-författare i Birros texter. Det påminner om problemet med många hiphoplåtar där texterna handlar om hur bra låtarna är, istället för att verkligen berätta om något som är intressant. Men ackompanjerad av gitarr lyckas Birro ändå beröra med dikter som Jag är en av er.

The Knifes konsert går knappt att beskriva med ord. Den var minst sagt speciell. Syskonen Dreijer hade på sig svarta dräkter och rånarluvor. Det enda som syntes av dem var de rödlysande ögonen och munnarna som satt framför deras ansikten. På scenen fanns bland annat två enorma projektionsdukar, varav en var halvtransparant och satt längst fram på scenen. På dukarna projicerades bilder, filmer, färger och ljus. Musiken hördes genom ett surroundsystem, vilket ytterligare bidrog till den suggestiva och maffiga stämningen. Hela den avancerade föreställningen skulle lätt ha kunnat bli löjlig och krystad, men tack vare det fantastiska låtmaterialet och det skickliga framförandet blir det istället en enorm musikalisk upplevelse. The Knifes konsert var utan tvivel en av festivalens stora höjdpunkter, det enda man saknade var ännu fler låtar och ännu längre speltid.

Fredagskvällen avslutades i det stora Apollotältet där Juno Reactor bjöd på en svettig och skön dansupplevelse. Med influenser från bland annat afrikansk folkmusik, rock och techno spelade de något som skulle kunna kategoriseras som levande trancemusik, med "riktiga" trummor och instrument. Rekomenderas om man är sugen på en riktigt intensiv dansextas.

Laleh befinner sig ständigt på gränsen mellan det tramsigt flummig och det näst intill genialiska. Även om hon dragit ner på mellansnackat far hon iväg för långt ibland och vissa improviserade sångsolon och låtavbrott skulle man klara sig utan. Men när det funkar - som i den underbart driviga liveversionen av Storebror - så är hon fantastiskt bra. Hon har en otroligt fin och skicklig använd sångröst plus att hennes glädje över att få stå på scen hela tiden är uppenbar. Bandet som tidigare bestod av en basist och trummis var nu också utökat med en elgitarrist, ett bra drag.

För festivalens bästa konsert och stölden av min röst stod Kaizers Orchestra. Bara instrumentuppställningen, med bland annat två stora oljefat, trumset, soptunna, bilfälgar, tramporgel, dragspel, hårddistade elgitarrer och contrabas är ju så bra den kan bli. Att Kaizers dessutom vet att utnyttja sina instrument till max fulländar det hela. Det märks att de är ett utpräglat liveband. De har energin, låtarna, mellansnacket, scennärvaron och förmågan att få igång publiken på allsånger, talkörer och ofattbart intensiva handklappningar. De snabba låtarna - som Sigöynerblod och Blitzregnbaby - dominerade totalt. För tillfället har jag i princip ingen röst alls, men jag ångrar inte för en sekund att jag använde upp den under Kaizers

Efter Kaizers kändes de resterande konserterna lite bleka. Kanske för att jag var fruktansvärt trött eller för allt mitt adrenalin och endorfin gick åt under Kaizersspelningen. Jag kan i alla fall konstatera att Teddybears Sthlm har ett stort knippe med grymma och dansanta hits. Tyvärr verkar de dock vara mer av ett studio- än liveband.

Franz Ferdinand har både massor med bra låtar, skönagitarrytmer och är skitbra live. Jag gillade deras spelning, speciellt när de tände till på slutet och i extranumren. Riktigt häftigt blev det när de spelade tre trummisar på ett trumset och tog in en extragitarrist på slutet. Tyvärr var jag för trött uppskatta Franz till fullo.

Det sista bandet jag såg på årets upplaga av Arvikafestivalen var synth/electrobandet Ladytron, med hitar som Seventeen och Play Girl. Speciellt de första låtarna lät riktigt lovande. Som skön mjuk nattmusik. Efter att ha somnat till flera gånger på den kalla sten som vi satt på bestämde vi oss trots det för att vandra hem till vårt tält och sovsäckarna.

Förutsatt att några av dem blev bra så kanske jag lägger upp lite foton från Arvikafestivalen här framöver, men först måste jag framkalla mina APS-rullar. Till dess kan jag säga att det var en väldans trevlig festival. I'll be back. spelning. De är värda alla röster, allt svett och allt blod som kan uppbådas. En stor nackdel var dock att konserten kändes alldeles för kort. De körde inte ett enda extranummer. Å andra sidan var spelningen en dryg timme lång, som de flesta andra under festivalen, men det kändes som max en halvtimme. Mer zigenarpunk åt folket!

Festival

Imorgon, torsdag, drar Arvikafestivalen igång och då kommer jag att finnas på plats. Det blir min första festival sen -04 och min första gång på Arvika. Jag ska vara där med baus på bröstet och musik i öronen. Några av banden som det är spöstraff på att missa är Thåström, Kaizers Orchestra och The Knife. Än finns det biljetter, så köp och häng på!

Hepp!

Sveriges bästa bok

Nöjesguiden (!) har faktiskt gjort en riktigt intressant och läsvärd undersökning. De har intervjuat ett femtiotal litteraturpersonligheter, bland annat kulturjournalister, förläggare och författare. Intervjuerna innehåller många intressanta svar. Den titel som dock fick flest röster var Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, vilket den helt klart är värd.

En skrämmande sak är att min topp tre är i det närmaste identisk med Horace Engdahls lista. Horace lista:
1. - Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.
2. - Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist.
3. - Mästaren Ma av Willy Kyrklund.

Min lista (för dagen):
1. - Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.
2. - Juloratoriet av Göran Tunström
3. - Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist.


Läs hela Nöjesguidens artikel här.

Härom hösten

Du vet, stan brinner.
Det var höst och alla husen stod i lågor, när himlen slocknar svart, svart, svart. De rödspraymålade månarna lyste upp där inga eldar nådde. Stuprören var fulla av glödande grillkol och inget regn föll den natten. Du vet, det var som ett äventyr.

Skrivtävling med fint pris

ICA-kuriren anordnar för tillfället en skrivartävling på temat "Ordet är fritt". Bidraget får vara en novell, krönika eller annan text och får som temat antyder handla om vad som helst. Bidraget får vara max två A4 långt och ska vara inne senast den första augusti. Priset är, förutom publicering i ICA-kuriren, ett exklusivt pennset och 15 000 kronor (!). Inte dåligt. Mer om tävlingen och vart du ska skicka ditt bidrag hittar du här.

Författarskola

För den som är intresserad av att gå en författarskola, men som ändå inte orkar släpa sig iväg någonstans så kan Johanna Tydells hemsida vara värt ett besök. Tydell, tidigare augustvinnare och författare till bland annat I taket lyser stjärnorna, har där lagt ut en författarskola i tio delar. Varje del består av ett videoavsnitt där Tydell pratar, berättar och ger skrivartips. Bland annat tar hon upp olika sätt att inspireras, arbeta och skriva på. Tanken är bra och det är ett smart sätt att utnyttja den nya tekniken på (för att visa filmerna tar hemsidan hjälp av You Tube).

Personligen har jag lite svårt för videosnuttarna, jag hade föredragit alla tipsen i textform. Om inte annat hade det varit bra med både videosnuttarna och texter. Men snacka om att leta problem, jag tycker det är en riktigt kul och trevligt initiativ. Titta på författarskolan här.

Nöjesguiden

När bilköerna sträcker sig milslånga, skogarna fattar eld och dirigerar om tåg, när badvattnet är fullt av folk och båtkaptenerna är för fulla för att styra skeppen framåt, då kan det vara bara att något att fördriva tiden med. Ibland har man inte mycket mer än en penna och en bit papper att roa sig, men ack så mycket man kan göra med bara pennor och papper:

• Rita en rolig seriestripp. Läs seriestrippen och låt dig roas av den.
• Vik en hattar av pappret, rita en dödskalle på hattarna och lek sedan sjörövare. Pennorna kan med fördel brukas som svärd vid sjörövardueller. När man, efter många timmars outtröttlig lek, till slut ledsnar på hattarna förvandlar man dem lätt till små båtar. Sätt bara ner dem i närmsta vattendrag, till exempel en bäck, en sjö eller en rännsten full av öl, vin och regnbågsfärgad bensin.
• Spela luffarschack.
• Rita upp spelplaner på var sitt papper, sätt ut båtar och spela sänka skepp.
• Om man är händig kan man knyppla ihop några tärningar av papper. Tärningarna kan sedan användas till lustfyllda lekar, så som Yatzy och andra få-mest-poäng-när-man-kastar-tärning-tävlingar.
• Skriv upp ett ord och försök sedan plocka ut så många andra ord som möjligt ur det ordet.
  Till exempel: BAUS - Bas, bus, as, busa, bua och så vidare
• Lek hänga gubbe.
• Lägg alla pennor i en hög och spela plockepinn.
• Rita nidbilder av folk, sälj bilderna dyrt och köp glass.
• Rita en biljett som ser jätteverklig ut, använd den för att åka nånstans där det inte är tråkigt.

Collage: All I Have To Do Is Dream

Soundtrack: Roy Orbison - All I Have To Do Is Dream