Sommarfulsurf

När semesterrastlösheten eller sommarjobbsångesten griper tag i dig - fatta en säker hand, läs en god guide och ge dig ut på fulsurf!

Första fulsurfsanhalten blir hos White Ninja. White Ninja är en tecknad cynisk ninja i vita trikåer och framförallt så är han oerhört rolig. Nya seriestrippar läggs upp så gott som dagligen.

Speciellt tillförlitlig är nog inte Urban Dictionary, som ska fungera som en wiki-ordbok med engelsk slang. Tillförlitligt eller ej så är den ganska spännande, kolla till exempel in definitonen av "jesper".

Sommartider är festtider - precis som resten av året. Om du vill prova något nytt eller helt enkelt bara dra ner på alkoholutgifterna så ska du kolla in Sture Larsson-Jones vinrecept.

Snygga fotografier finns att beskåda på fotografen Stina Svanbergs hemsida violent.nu.

En vacker dag ska jag försöka skriva en hel roman med bara könsneutrala namn. Hur man ska klara av att inte använda ord som "han", "hon", "hennes" och så vidare kan man ju fundera på. Många av namnen finns i alla fall listade på Patentverkets Lista över könsneutrala namn.

Det är nog inte många som har lyckats undgå Loesjes affischer uppklistrade på elskåp och andra ställen genom åren. På deras svenska hemsida finns information om pågående kampanjer, kommande workshops och självklart kan man ladda ner och skriva ut alla de senaste affsicherna, för att sedan själv gå ut på stan och klistra.

Ska du ut och resa? Kanske till och med backpacka, eller är du bara nyfiken på att lära dig mer om andra länder? Då är Lonely Planet den självklara informationskällan. Kolla in deras WorldGuide, hur bra som helst!


Strange New Products är en blogg med alla de senaste sjuka uppfinningarna. Vad sägs till exempel om den kombinerade digitalkameran och petflaskekorken, glasögon som fästs med en näspiercing eller boken som trycks i sidled, inte uppifrån och ner, för att man lättare ska kunna läsa när man ligger ner.

Deckartips

Jag har precis läst klart Stieg Larssons deckare Män som hatar kvinnor. Jag har mer eller mindre sträckläst den de senaste dagarna.

Boken är den första av de tre böckerna i Millenium-trilogin, varav två hittills har kommit ut. Andra boken kom ut i butikerna under våren och samtidigt så kom pocketversionen av den första boken.

Män som hatar kvinnor handlar om redaktionen på den grävande tidningen Millenium, med den ena delägaren Mikael Blomkvist i centrum. Blomkvist har precis blivit dömd för förtal, på grund av en kritisk artikel om en stor finansman. Trots, eller tack vare, att artikeln raserat både Blomkvists och tidningens förtroende i medievärlden är han fast bestämd om att en gång för alla sätta dit Hans-Erik Wennström för hans skumraskaffärer. Samtidigt anlitas han av en annan stor affärsman - Henrik Vanger - för att skriva en biografi över släkten Vanger och för att reda på vem som mördade Hariett Vanger. Under vägens gång får Blomkvist också hjälp av den egensinnande och tuffa researchern och hackern Lisbeth Salander. Ett flertal historier löper parallellt i boken. De blir dock aldrig röriga utan gör bara boken mer intressant och varierad.

Referenserna till populärkultur duggar tätt, utan att för den delen bli tröttsamma. Bland annat så nämns ett flertal olika deckare i förbigående, till exempel när huvudpersonerna kopplar av med lite läsning. Tydligast band till andra böcker hittar man dock hos karaktärerna. De två huvudpersonerna Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander har tydliga kopplingar till Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist och Pippi Långstrump. Dessa karaktärer hör dessutom till bokens stora behållningar.

Utöver deckarhistorien, beskrivningen av tidningslivet och karaktärernas egna berättelser så finner man i boken också mycket samhällsengagemang. Det märks att Larsson var både kunnig och engagerad i det han skrev om. Bland annat tas frågor om nazism, rasism, kvinnomisshandel och hänsynslös kapitalism upp. Att ämnen som rasism och nazism dyker upp är inte speciellt förvånande med tanke på Larssons bakgrund som journalist och chefredaktör för den antirasistiska tidsskriften Expo som sen många år granskar den svenska naziströrelsen.

Stieg Larsson gick tragiskt bort 2004, endast femtio år gammal, efter att han hastigt insjuknade. Hans tre deckarromaner var då redan färdigskrivna och inskickade till förlaget, men han fick tyvärr aldrig uppleva att böckerna gavs ut. Efter att ha läst Män som hatar kvinnor står det klart att Larssons död inte bara är tragisk för hans nära och en stor förlust för den svenska antirasistiska rörelsen. Sverige har också mist en stor deckarförfattare. Jag ser fram emot att lägga vantarna på Larssons två resterande böcker - "Flickan som lekte med elden" och "Drottningen i luftslottet".

Läs mer om Larsson och hans böcker här.

Poesirevolutionen kommer!

I en artikel i det senaste numret av Ponton säger Anna Jörgensdotter (författare till bland annat Pappa Pralin och Homecomingqueen) att hon tror att poesirevolutionen är på väg. Enligt Jörgensdotter så kommer fler och fler hitta till poesin, i och med att den håller på att bli mer utåtriktad. Fördomarna om poesi som något svårt och snobbigt håller sakta på att försvinna. Dessutom så påpekar Jörgensdotter att för dagens stressade människor som vill att allting ska gå så fort som möjligt så borde dikter vara den ultimata läsningen. Dikter är ju en slags komprimerad litteratur som egentligen går väldigt snabbt att läsa. Jag både tror och hoppas att hon har rätt - Bered en väg för dikten!

Vi är alla collage

Jag gillar collageformen, dels i den mer bokstavliga betydelsen när man gör collage av olika bilder, men även när det gäller till exempel texter och musik. Personligen så låter jag mig inspireras väldigt mycket av andra när jag skriver. Jag lånar korta fraser, känslor, storyfragment, dagboksutdrag, rytmer och titlar från andras texter, låtar, filmer med mera. I någon mån tror jag att i princip all konst använder sig av collageteknik, med influenser, inspiration och lån. Man samplar och lyssnar in sig på saker, vare sig man gör musik, skriver texter eller skapar bildkonst. Så länge man inte bara stjäl något rakt av, utan använder det man lånat för att skapa något nytt, så tycker jag bara att det är kul.

Självklart ska man vara öppen med sina influenser och inte ta åt sig äran för andras arbeten, något som har debatterats en del kring Håkan Hellströms texter. När det gäller att vara öppen med sina referenser så tror jag att man kommer långt med lite sunt förnuft.

För ett tag sen skrev Charlie i sin blogg att hon blev jätteinspirerad av mina collage. Hon lade också ut ett eget snyggt collage (gjort med tejp!), kolla in det här.

Även Cassius säger sig ha blivit inspirerad av min blogg, eller rättare sagt novellen Dieselluft. Läs hans schyssta dikt Diesel i luften här.

Appropå att influeras och att låna textrader så kom jag precis på att Bono, under U2:s grymma spelning på Ullevi förra sommaren, lånade friskt från andras låttexter. Tyvärr kommer jag inte ihåg exakt vilka låtar det var han lånade från, men i något mellanspel började han till exempel sjunga på The Beatles "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band". Riktigt kul tycker jag. Det är ett lysande exempel på hur redan skrivna grejer kan bli till helt nya saker i andra sammanhang.

Bokdesign - Skotthålspockets och tjuvkikslakan

På omslaget till pocketversionen av David Baldaccis bok Till siste man finns det bilder på tre skotthål. Det fjärde skotthålet är inte en bild, det är ett riktigt hål som går rakt igenom hela boken, som om någon hade skjutit ett skott i den. Förmodligen så har man helt enkelt bara ändrat textmallen i boken, så att det finns extra utrymme på alla sidor i höger- eller vänstermarginalen (se bilden), och sedan har man borrat ett hål genom boken. En oerhört enkel grej som ändå blir väldigt effektfull.

En liknande sak finner man i den svenska pocketversionen av Salman Rushdies Midnattsbarnen. I en för boken central episod hålls ett vitt lakan upp framför en kvinna, i detta lakanet har man klippt hål för att en doktor ska kunna undersöka kvinnans kropp utan att han ser henne helt naken. På bokens omslag finns detta lakan med ett riktigt hål i. Genom hålet i bokens omslag ser man igenom till sidan under, där den nakna kvinnan står. Även detta är ett mycket enkelt men brilljant formgivningsgrepp.

Med en vanlig pocketbok kan man göra så otroligt mycket mer än att bara skriva författare och titel på en vit bakgrund. Förhoppningsvis kommer förlagen inse och ta vara på dessa möjligheter mer och mer. Till viss del kan ovan nämnda saker vidga en läsupplevelse, om inte annat för illusionen tas ett steg vidare - är det kanske ett riktigt pistolskott som har genomborrat boken? Och sen kan man ju faktiskt inte komma ifrån att det är väldigt kul med all sorts formgivning, vare sig det gäller böcker, skivor eller något annat, där man hittar på något annorlunda och oväntat.

Även om förra årets bokförsäljning nådde rekordsiffror får man inte inom bokbranschen, så som man gjort inom hela musikvärlden, blunda för den konkurrens som ljud- och e-böcker innebär. Även om piratkopiering inte har påverkat den svenska bokbranschen i någon vidare utsträckning än, så ökar nu risken för detta med de nya digitaliserade litteraturformerna. Det är då extra viktigt att man gör sina produkter - böckerna - extra intressanta, att man ger dem ytterligare värde utöver själva texten. Men för all del Bonniers - skygglappar på, så kommer jag snart och tar er!

Om döden och Black Jim

Sen några veckor tillbaka är min B-uppsats i Litteraturvetenskap både färdigskriven och opponerad. Den är numera också godkänd av min handledare. Efter lite tekniskt trubbel har jag äntligen lyckats göra om uppsatsen till ett PDF-dokument. Så, gott folk, för första gången någonsin bereder jag er nu möjligheten att inte bara läsa min uppsats, ni kan även ladda ner, skriva ut och affischera hela staden med den, om det skulle locka er. Uppsatsen kan läsas och laddas ner här.

Uppsatsen handlar om hur diktaren Dan Andersson och döden gestaltas i Joakim Thåströms låt "Om Black Jim". Bland annat så dras paraleller mellan Thåströms text och Anderssons diktning. Dan Anderssonsällskapet har sagt att de är intresserade av att läsa uppsatsen, så jag har skickat den till dem nu. Om de tyckte att den var bra skulle de ha den tillgänglig på sitt museum så att man kan läsa och kopiera den där. Det vore kul om den spreds lite så, då blir det inte så överteoretiserat, att man bara skriver för sin egen skull.

Head out on the highway

Jag är precis hemkommen från en snabbvisit i Växjö, där jag upphämtade lite nödvändiga saker för min sommarvistelse i Skövde. Bland annat fick jag med mig ett par pilotglasögon (som är för mörka för att se något genom, men som ser väldigt balla ut), ett par badbyxor, en skäggtrimmer till mitt ståtliga skägg, två par strumpor, en hög böcker och lite post.

Att ligga på vägarna med lite lagom mycket trafik, fint väder och utan några stressande tider är bland det mest avslappnande som finns. Bara på mina bilturer idag och igår har jag kommit på ett antal idéer som kommer ge mig både augustpris och grammisar i framtiden. Tofsen på mössan, när man är ute och kör, är självklart bra musik. Till denna bilfärd brändes följande helgjutna blandskiva:

1. Primal Scream - Rocks
2. Queens Of The Stone Age - Go With The Flow
3. Johndoe - Et Sunnhetstegn
4. Sahara Hotnights - Keep Calling Me Baby
5. Ugly Kid Joe - Cats In The Cradle
6. The Racounters - Steady As She Goes
7. Stuttgart A.M. - Padlocked
8. Razorlight - Somewhere Else
9. Florence Valentine - Uppgång&fall
10. Ramones - The KKK Took My Baby Away
11. Max Peezay - Oavsett
12. The Specials - Concrete Jungle
13. Timbuktu - Alla vill till himlen
14. Daddy Yankee - Gasolina
15. Thåström feat. Petter & Saska - Städer när jag blöder
16. Robyn - Be Mine
17. Simon and Garfunkle - Fifty Ways To Leave Your Lover
18. Adam Green - What A Waster
19. CC Cowboys - Synder i sommersol
20. Bruce Springsteen - Old Dan Tucker
21. The Yeah Yeah Yeahs - Miles Away
22. The Distillers - The Blackest Years
23. System Of A Down - Snowblind
24. Cat Power - Psychic Hearts

Filmrecenssioner på 400 tecken

Batman Begins

Batman Begins följer unge Bruce Wayne från det att hans föräldrar rånmördas, via hans ninjautbildning i Asien, till det att han återvänder till Gotham City som den brottsbekämpande Batman. Det är i denna fördjupning i Batmans bakgrund, och det faktum att man tar hela berättelsen på större allvar än vad de tidigare filmatiseringarna har gjort, som filmens styrka ligger. Goda rollprestationer från bland annat Christian Bale förhöjer upplevelsen ytterligare. (459 tecken inklusive blanksteg.)

Kristi Sista Frestelse

Martin Scorseses Kristi Sista Frestelse skildrar Jesus i hans slitning mellan det gudomliga och mänskliga. Trots en inte helt engagerande inledning och en foto- och klippteknik som ibland lämnar mer att önska så stegras filmen hela tiden och når till slut en intensitet som är oerhört gripande. Med ett närgånget porträtterande av huvudpersonen lyckas Scorsese väcka många känslor och tankar i denna mäktiga skildring av Jesus sista levnadsår. (443 tecken inklusive blanksteg.)

Broken Flowers

I ett stillsamt tempo berättar Broken Flowers om kvinnotjusaren Dons, spelad av Bill Murrey, sökande efter sin eventuelle son. Tack vare intressanta karaktärer och spännande smådetaljer blir den enkla historien till en riktigt underhållande film. Tyvärr slutar den allt för öppet. Det känns som att man har gjort det alldeles för lätt för sig och bara huggit av handlingen mitt i. Väldigt synd på en så lovande film. (416 tecken inklusive blanksteg.)

I get drunk and watch your head grow

Åh, vad jag har saknat det här! Musik på riktigt hög volym. Som fyller upp hela rummet och dunkar i kroppen och skakar i väggarna. Det första jag ska göra när sommarlönen kommer är att laga min skadade stereo. Hell den.

Dieselluft

Bakgrunden är ganska enkel. Båda var på samma flyguppvisning, samma dag. Gräsängarna var stora och torra, solen brände genom svarta kläder och i en dammblå himmel gjorde krigsflyg piruetter och sprutade mönster med oanvänt diesel. Högtalarsystemen spelade diskant opera när helikoptrarna gjorde konster i luften, som en bisarr parodi på Apocalypse Now. Barn som aldrig skulle behöva ducka för kulor eller knäböja i sanden framför sina raserade hus fick klappa misiler och åka stridsvagn.

Hon dagdrömde om trash, kallades för Trish och blev aldrig döpt till Tanja. Han hade skinnpaj, slimmade jeans och sa han hette -----------------! För flygvapnets änglar dundrade så högt bland moln, luftlager och brutna ljudvallar. JAG SA JAG HETTE ROGER MEN FOLK KALLAR MIG FÖR PEPPAR, skrek han när alla planen tystnat. Det är så ibland att man ser när nån inte är som dom andra. Man kan se på sättet nån går att den inte är som dom som bara är och andas in all rök från luftens och innerstadens alla hjältar. Så kom kom.

De åt hamburgare ihop. Hamburgare med lika mycket dressing som sallad. De tittade i försäljningsstånden ihop. Föräsljningsstånd som säljer JAS-klistermärken för tio krono styck. Kamouflageklädda kvinnor som säljer solglasögon men inte pilotglasögon för inte ens piloter har pilotglasögon bara rockers och poppers och sånna som inte är som dom som skymmer solen med reklamblad.

Hon hade en motorcykel, i svart och silver. Hon hade bara en hjälm, men ett svartfärgat hår skyddar mot världens alla stötar. Vägdammet lägger sig som rök runt deras flykt från fälten, på slingervägar genom skogen. Bredlastvagnar och grönmålade tankbilar kantar gruset och naturen rycker in med stena, grenar, sly och sand i ett övergivet flyghangar.

De stora breda vägarna - de är bara vägar. Bara asfalterade transportsträckor för bilar. Folk säger de är landningsbanor, för andra tider och andra plan. Men de är bara vägar, de är ingenting.

Skogsvägar är startbanor. Grusvägar är nånting att lyfta från. Vägdammet lade sig som rök kring Tanjas motorcykel, som dimma framför Peppars solglasögon, i hans svarta hår. De hade dwam-dwamgitarrer i huvudet och trummor i benen. Jaktplanen målade hjärtan med oanvänt diesel på himlen. Dieselhjärtan fylls aldrig med blod, blandas bara ut med luft.

Bakgrunden är ganska enkel. Fortsättningen är allt för svår för att jag ens ska försöka.

Tjuvlyssning

Det är ju knappast så att jag skulle varit först med det ändå, men jag vill ändå påpeka att jag har planerat att skriva om det här i över en vecka. Tyvärr så hann Tuva Klinthäll före. Men eftersom inte alla lusläser Smålandsposten tänker jag ändå fullfölja min storslagna plan - att tipsa om en hemsida.

Tjuvlyssnat.se är en otroligt kul sida som man kan sitta och läsa hur länge som helst och skratta åt. Idén är så enkel och så genial - folk får skicka in och publicera delar av roliga samtal som de tjuvlyssnat till på stan. Allt på sidan kanske inte är exakta citat av verkliga samtal, men förmodligen så stämmer de flesta av citaten väl överens med vad folk verkligen har sagt. Hur som helst så är det väldigt roligt.

Den svenska tjuvlyssnarhemsidan har sin förebild i amerikanska Overheard In New York, som är precis lika rolig som sin svenska efterföljare, bara att den är på engelska.

Om man har lite tur och får spännande medresenärer på tåg eller bussar så kan tjuvlyssnande vara minst lika givande som en bok eller tv. Så ut med ipodpluggarna och börja spärra upp öronen.

Collage: From A Buick 6

Soundtrack: Bob Dylan - From A Buick 6

"I've got this graveyard woman,
you know she keeps my kid
But my soulful mama,
you know she keeps me hid
She's a junkyard angel
and she always gives me bread"

Bekännelse

Jag brukar bryta mig in hos folk. Inte för att stjäla eller förstöra, jag vill bara titta på deras bokhyllor. Det är väl mest av nyfikenhet. Jag tror att jag kan förstå hur människorna som bor i husen är om jag ser vad de äger för böcker och skivor. Om de tycker om vackra historier, finurliga sagor, arga melodier eller sjuka deckare. En del har stora ekbokhyllor fyllda med alla stora klassiker. Tjocka och svåra böcker i dyra inbindingar. Men när man drar ut böckerna från hyllorna ligger dammet tjockt på dem och när man tittar närmre ser man att ingen ens har bläddrat i boksidorna. Andra har sönderlästa pocketböcker staplade från golvet upp till taket. Det är nog de männsikrona jag gillar bäst. De som älskar sina böcker och berättelserna i dem.

En del personer har hyllorna fulla av fantastiska skivor. Hjärtskärande soulplattor och rockalbum som kan golva en med ett enda ackord. Men när man försöker spela skivorna märker man att strömsladden till stereon inte ens är inkopplad. Andra har bara tre skivor och en liten begagnad cdspelare. Men deras skivor är helt repiga av att ha blivit spelade gång på gång på gång. Man kan riktigt känna i rummen hur väggarna fortfarande skälver av människornas sång och danssteg när de har levt sig in i musiken.

Ibland går jag förbi hus eller lägenheter där dörrarna står öppna eller olåsta. Då är det bara att gå in, men jag brukar bli så nervös då. Om dörrren inte är låst så betyder det oftast att den som bor i huset är i närheten. Det bästa är att bryta sig in någonstans där det är helt tomt, det är mycket lättare än vad man tror bara man har några enkla verktyg. Ofta tar jag mig in någonstans och sen är jag där en hel kväll och går igenom alla husets böcker och skivor. Ibland, speciellt om jag gillar huset, brukar jag skriva en lapp som jag gömmer i någon av böckerna.

Egentligen så är jag inte katolik, jag tror inte på gud över huvud taget. Trots det så går jag ändå till kyrkan någon gång i månaden, bara för att få bikta mig. Jag tror att prästen tycker om att höra mig berätta om hur folk har det och vad de läser för böcker. Han erkänner det aldrig, men jag kan höra genom tränätet hur han fascineras av mina berättelser. Jag brukar skriva små sagor på lapparna jag gömmer i folks böcker. Någon gång skulle jag vilja sitta och titta på någon av dem som hittar mina lappar, för att se hur de ser ut när de läser. De blir nog glada, jag tror det. Prästen förlåter mig alltid. Han har Bibeln i en rödskinninbindning hemma. Och pusseldeckare. Längst ner i bokhyllan, bakom alla andra böcker, har han en bok med hemliga teckningar och dikter. Prästen förlåter mig alltid, det måste han.

Bloken

DN Kultur skriver idag en hel del intressanta saker i en artikel om bloggandets relation till bokmarknaden. Flera förlagspersoner trodde inte att bloggandet skulle förändra bokbranschen något, utöver marknadsföringen. Andra, inte minst flera av bloggarna själva, trodde däremot att bloggandet kommer att förändra både hur vi läser och skriver böcker i framtiden.

Personligen så tror jag att, om inte annat, så kommer i alla fall flera nya författare vaskas fram från bloggvärlden i framtiden. Risken eller chansen, hur man nu vill se det, finns också att litteraturen framöver kommer att bli en färskvara i ännu större grad än vad den är idag. En möjlig påverkan på det skrivna ordet skulle kunna vara att framtidens böcker och romaner kommer att bli fragmentariskt berättade. Hur det än blir ska det bli spännande att följa utvecklingen.

Aftonbladetbloggaren Fredrik Virtanen fick avsluta DN-artikeln med en spännande tanke: Tänk dig om vi bara haft datorer och plötsligt kom boken som en ny uppfinning. Fatta vad folk skulle jubla.

Hultsfredsveckan

Trots att solen dunkar till en i huvudet, så att man blir helt yr, så fort man går utanför dörren, så är det ändå väldigt härligt med riktig sommar. (Okej, nu spillde jag vatten på mitt tangentbord - igen. Men det var rätt lite, så det ska nog gå bra.)

På torsdag öppnas portarna till Hultsfredsfestivalens scenområde. Innan dess kommer dessutom tusentals människor att inta festivalcampingen. Jag hade gett min högra sko för att själv få åka dit, men en studenttagande syster sätter käppar i hjulet för det denna gång. Målet är att jag i stället ska ta mig till Arvika, när det bär av där. Får se hur det blir med det, det kan nog bli ett riktigt raftahygge det också.

Om det nu ändå finns några lyckliga själar som ska ge sig ut i de småländska skogarna för att dricka hembrygt vin, lyssna på rockorkestrar, tampas och slåss så har jag självklart några bandtips. Några som skulle kunna vara trevliga att se är Gnarls Barkley (med den supersköna hiten "Crazy"), svängiga The Sounds, de gamla svartpunkarna Dia Psalma, Henrik Berggren (Broder Daniels frontman ska köra en akustisk solospelning) och Sture Alléns Dansorkester (skön reggea för de som uppskattar Svenska Akademien).

Sen finns det några artister som jag inte tänker tipsa om. Det är inte ett tips att se dem, det är ett stenhårt måste. Jag har egentligen ingen koll på hur Lou Reed låter nu för tiden, men det är ingen ursäkt. Han är en legend som ska upplevas (You should have seen him go go go).

Så länge Pete Doherty inte åker i finkan, blir inlagd på avgiftning, tar en överdos eller vrickar foten så lär Babyshambles göra en grym rock'n'rollspelning.

Timbuktu - vad ska man säga, det är toksväng och tunggung. Sveriges nya punkhopp - Hets - kommer till Hultsfred och när de spelar ska du stå framför scenen och studsa.

Gypsy punk - garanterat grym skramlig punkrock med zigenarmeloder blir det med Gogol Bordello. Sist och störst - Kaizers Orchestra. Det spelar ingen roll om du funnit ditt livs kärlek ute på campingen, om någon har hällt i dig tjugo liter vin eller om några svartrockare håller på att bränna ner ditt tält - när Kaizers gör entré ska du vara där och buga. Norges rockkungar blandar skramlig rock med zigenarinspirerade tramporglar och allsångsvänliga dunderrefränger. De sjunger om maffian, sjömän, rysk roulette, soldater, vodka, ompadans, ballerinor, banjos och sinnessjukhus. Så smil, smil til ditt blitzregn baby!

Sommarlov!

Värmen är nästan bedövande, det är underbart. Alla tentor är inlämnade, uppsatser är opponerade och korrigerade - det är sommarlov! Efter att ha ströjobbat i ungefär två år så är det här mitt första riktiga sommarlov sen sommaren mellan tvåan och trean på gymnasiet. I juli ska jag börja sommarjobba, men tills dess ska jag bara njuta och ta det lugnt. Bland annat ska jag passa på att läsa massor. Läsa, inte för att boken står med på någon litteraturlista utan för att man är sugen på den. Tanken är jag ska försöka hålla mig så långt bort från litteraturkanon som möjligt, med deckare och annan "ofin" litteratur.

Jag har redan tjuvstartat sommarläsandet lite. För ett par veckor sen läste jag Tove Janssons Trollkarlens hatt och jag fastnade totalt för den. Okej, det är en barnbok, men den kan mycket väl läsas av vuxna också. Om jag inte misstar mig helt så är det en av de första muminböckerna. Språket är fint och de svartvita små teckningarna som dyker upp här och var är jättehärliga. Med balla karaktärer, som Snusmumriken, Trollkarlen och Hattifnattarna, och ett nordiskt sagolandskap byggs berättelsen upp. Det är magi, det är vardag, det är glädje och melankoli. De melankoliska stråken gör boken ännu bättre och vackrare. Utan dem hade det glada och fina nästan slått över i sentimental blaskighet, men det lyckas Jansson nu undvika nästan helt. I grunden ser jag det som att den här boken handlar om att ta vara på tillvaron och att hela tiden se äventyren i vardagen. Så fort jag får tag på fler Janssonböcker ska jag kasta mig över dem också.

Förutom muminboken så har jag också läst Sara Villius Battle. Precis som föregångaren Nej, det är en snöklump så är detta en ganska tunn (kort, alltså) och fragmentarisk bok. Hur man ska läsa boken är mycket upp till läsaren själv. Om man vill försöka få ihop de olika texterna till en enda helhet, om man vill se dem som ett par parallella berättelser eller bara se dem som helt fristående noveller. En del av texterna, kapitlena eller novellerna eller vad man nu vill kalla dem, tycker jag var riktigt bra. Men framförallt så tilltalar mig Battle som ett litterärt exempel och inpsirationskälla. Även om jag personligen hade föredragit ett i alla fall lite tydligare upplägg så visar den ändå att man inte måste skriva böcker som vanliga raka romaner, som Robinson Crusoe eller Da Vincikoden. En fragmentarisk inspirationskälla med ballt omslag, helt enkelt.

Igår natt började jag läsa Hjalmar Bergmans Clownen Jac, ett av många bokreafynd. Boken är en uppföljare till Bergmans Farmor och Vår Herre, så om Clownen Jac håller sig på samma nivå som sin föregångare så kan det blir riktigt bra.

Andra böcker jag vill läsa i sommar är:
Den vidunderliga kärlekens historia - Carl-Johan Vallgren
Trainspotting - Irwine Welsh
Män som hatar kvinnor - Stieg Larsson
Alice i Underlandet - Lewis Carroll
Framgångens pris - Micheal Connelly

Af hvete baka di buhllar

Som en dygdens ärkeängel stiger åter Stiernhielms ande ur askan! Som en evigt törstande nemisis sveper George över världen! Med järnhand dunkar Herkules takten till människornas vandring!

Sällskap byggas men endast ett fåtal bestå. Vissa blåser som sand bort med vinden, andra sopas som damm undan från fönstret medan andra förtäras som glödande trä.

En församling enas, för att sedan splittras. Men med förnyad kraft sprider den sig över världen. Tar över samhälle efter samhälle, stad efter stad. Ett nytt landskap läggs till maktens karta och sen en huvudstad. Nya länder fogas till väldet, världsdelar bäva för dess makt.

Sällskapet delas, men växer.
Stjärnorna sprids, men blir starkare.
Dunkarna tappas,
men sinar aldrig.

En brygd att sämja dem,
en brygd att främja dem,
en brygd att i dygdens
vida riken tämja dem

Ny Thåströmsingel

Thåström ska släppa en ny singel från senaste skivan Skebokvarnsv. 209. Hurra! säger ni. Mhmm, säger jag. A-spåret "Sönder Boulevard" är väl inte en av de tre bästa låtarna på skivan, men den är ändå riktigt bra. Så den är helt okej. Men, B-spåret består inte av någon ny låt ellet någon spännande cover - det är en livversion av albumets sämsta låt "The Haters". Det faktum att låten handlar om Ebba Grön är ju hur häftigt som helst, men tyvärr så är det textmässiga utförandet smärtsamt dåligt. Det ligger långt under kvalitén på resten av skivan.

Det trevliga med singeln är dock, om jag förstår det rätt, att man utöver CD-singeln också får med en DVD-skiva med videon till underbara "Om Black Jim". Det är för övrigt om denna låt jag har skrivit min B-uppsats i litteraturvetenskap och under dagens opposition ska jag försvara den (uppsatsen alltså, inte låten).

Vill du veta mer om singeln kolla här och om du vill beställa den direkt kan du gå hit.

På bion halv tio i torsdags

Det är som fylledrömmarna som svettas, som drömmarna när man sover fast man inte borde, när man inte sover ordentligt. Det är som slö sakta svartvit disco. Du vet, I'm going crazy.

När de kommer in på biografen igen så är det helt knäpptyst. Hon knäpper igen gylfknapparna försiktigt. På filmduken längst fram rullar en svartvit väg. Det är en grusväg, ganska bred. Den är mörkgrå och runt vägen dyker torra grästuvor upp och försvinner. Tunga tysta stenar rullar helt stilla förbi. De slitna grova skorna som går på vägen drar sig framåt bestämt. Mannen som går där känner hur värmen trycker omrking honom. Hur kalla vindar blåser under hans kläder. I mannens armar ligger ett barn, som han håller så långt han kan från väggruset, marktorkan och vindkylan. Mannen vet inte vad barnet heter, hur gammalt det är eller var det kommer ifrån. Men utan att blinka skulle han ge det sitt namn, lämna bort sin pistol. Skänka det de år han hade kvar. Han skulle springa om han kunnat. Nu går han bara framåt. Hans svartvita bloddroppar nuddar aldrig gruskornen på marken. De stelnar, de torkar, innan de hunnit sippra ut från hälarna, genom de trasiga skorna.

Längst bort är horisonten. Bortom horisonten berg. Och alla som ser duken, alla som håller andan vet att det är dit mannen ska gå. Det är till bergen och över dem han ska bära barnet, som om det vore hans sista droppe vatten. Det är dit han ska ta dem, fast den sista vattendroppen ångat upp i luften för flera timmar sen.

Där, längst bort, bortom bergen, där kommer filmen sakta ändra ton. Där kommer mannen sträcka fram barnet över den sista gränsen, innan han själv faller ihop. Där kommer det svartvita sakta byta skepnad. Sakta fånga upp det gröna, det röda, det gula, det blåa, de friska, det våta, det varma, det svala. Där skulle hälften av publiken lämna sina röda säten direkt. Sätta sig på bussen hem. Åka igenom staden, under höghusen, förbi lampposterna som glorialyser i natten. Åka hem direkt och lägga sig i sängen för att sova. Men väl hemma skulle filmen rullas, drömmas, dunkas om igen. Där, längst bort, i biografen skulle hälften av publiken sitta kvar i sina stolar och stirra på spraket på duken. Stirra och försöka trycka tillbaka allt i alla ögonens kanaler. För de får inte gråta. De får inte känna. De får inte stanna upp och fastna.

Men innan bergen fyller hela rummet. Över en minut innan vägen slutar rulla, för att bytas av mot klippblock. Redan en minut innan mannen som bär barnet som sin sista droppe vatten når fram till bergväggen slits filmrullen av. Och allt som är kvar i salongen är ett starkt starkt sken. Ett ljus, en vithet. Och ett flapp-, flapp-, flappande från den trasiga filmremsan som slår mot projektorn. Det är som eld.

De sitter kvar när alla går därifrån. För de har aldrig kännt eld förut. De har aldrig fått regn på sig. De knäpper upp de två svarta knapparna i kragarna. De lägger sina händer på varandras magar och de känner hur de brinner.

Roliga byxor

Hahaha. Kolla in namnet på en ny jeansmodell från H&M. Det är humor.

Skrivartävling

Tidningen Hennes och förlaget Nicotext anordnar en skrivartävling. Reglerna är i princip - vem som helst kan skicka in vad som helst, bara det är någon form av bok i ett prydligt pappersmanus. Vad är det stora priset? Jo, att få sin bok utgiven. Så man kan ju undra vad som skiljer den här tävlingen ifrån att bara skicka in sitt bokmanus till ett vanligt förlag. Mer info om tävlingen på denna sida.

Sjätte juni

Karl den tolfte hade hundra tusen man, Karl den tolfte hade hundra tusen man... eller vad det nu är de sjunger en dag som denna.

Nationaldagen - jag har svårt att känna mig mindre engagerad än vad jag gör nu. Om det hade regnat hade man väl knappst velat stå ute och frysa med en bunt nationalsångssjungande PRO:are. Nu lyser solen i och för sig, men om jag skulle njuta av det fina vädret så skulle jag hellre göra det någonstans där man får vara ifred från den blågula fanans envetna vimpelvimpelvimplande.

Jag har två minnen från nationaldagar genom åren: Det första måste varit från lågstadiet eller mellanstadiet. Då önskade jag att Ace Of Base skulle komma till vårt nationaldagsfirande utanför Skövde. Det skulle va kul, tänkte jag. Men de kom inte. Mitt andra nationaldagsminne är att jag fick bära flaggan, eller vara en av sex som bar flaggan, nån gång i sexan. Man fick nypa tag i ett hörn på den och sen marchera fram mellan dagisbarn och pensionärer. Så kul var det. En kunglig dag som denna vill jag passa på att citera en gammal favoritdikt skriven av Israel Holmström, uppskattningsvis någon gång på 1600-talet.

Över konung Karl XII:s hund
Pompe, Kungens trogne dräng,
Sof hwar natt i Herrens säng;
Sist af år och resor trötter
Led han af wid Kungens fötter.
Mången stolt och fager Mö
Önskar sig som Pompe lefwa.
Tusend Hjeltar efterstrefwa,
At få så som Pompe dö.

Änteligen - LISTAN

Så var ett nytt läsår nästan till ända. Det enda som är kvar för min del är opponeringen av B-uppsatserna, som äger rum denna onsdag och fredag. Efter det så är 40 poäng Litteraturvetenskap avklarade. Under den här kursen har det självklart lästs en hel del dikter, romaner, draman med mera. En del har varit bra och en del har varit mindre bra (Hej, Dante och Rolandssången!). Idag kommer det ni alla har väntat på - den stora listan! Vilka verk är egentligen bra? Vilka författare har tagit sig in på litteraturlistan av andra anledningar än bara finkultursnobberi?

I samarbete med Johan och Anna - I give you årets litterära blogghändelse: Topp tiolistan över litteraturvetenskapens bästa och mest läsvärda verk!

1. Selma Lagerlöf - Gösta Berlings saga
2. Göran Tunström - Juloratoriet
3. Carl Jonas Love Almqvist - Drottningens juvelsmycke
4. Knut Hamsun - Svält
5. Salman Rushdie - Midnattsbarnen
6. Fjodor Dostojevskij - Brott och straff
7. Joseph Conrad - Mörkrets hjärta
8. Per Gunnar Evander - Uppkomlingarna
9. Hjalmar Bergman - Farmor och Vår Herre
10. Anna Achmatova - (Osäker på titeln, kanske Rekviem)


Hedersomnämnanden

Poeter:
Gustav Fröding
Robert Burns
Sonja Åkesson
Allen Ginsberg
Francois Villon

Romaner:
Herman Hesse - Stäppvargen
Moa Martinsson - Kvinnor och äppelträd

Noveller:
Gabriel García Márquez - Den förlorade tidens hav
Torgny Lindgren - Stubbrytaren

Draman:
Strindberg - Fröken Julie
Lars Norén - Natten är dagens mor

Nätsjöröveri och skattjakt

Som jag har skrivit i ett tidigare blogginlägg så känner jag inte, för min egen del, några direkt moraliksa betänkligheter när det gäller fildelning. I den mån jag laddar ner ofria låtar så påverkar det inte mina skivköp på något negativt sätt. Jag ersätter aldrig köpta skivor med mp3-låtar. I den mån nedladdningen påverkar mitt skivköpande så kan den få mig att köpa andra skivor än de jag skulle ha köpt i vanliga fall, eller möjligen få mig att köpa fler skivor än vad jag skulle ha gjort annars. Om jag hör musik som är väldigt bra så vill jag ha den på riktigt - på skiva. Men nu är det så att jag knappt laddar ner någon musik överhuvud taget, för jag är för lat. Jag orkar inte hålla på att ladda ner program, installera dem, lära mig använda dem och sen behöva ladda ner något nytt inom ett par veckor bara för att det gamla har slutat fungera.

Säga vad man vill om upphovsrätten och artisters rätt till ersättning, men jag gillar inte Antipiratbyrån. Jag gillar inte deras attityd och jag gillar inte deras metoder. Dessutom så är det inte i första han artisterna som de företräder, det är de stora skivbolagen. Och för de stora skivbolagen har jag väldigt lite till övers. Å andra sidan vet jag inte om jag skulle ställa mig i ett demonstrationståg för Piratbyråns skull heller. Ska det vara pirater så ska det vara pirater.

Men om man nu vill hålla sig väl med sitt samvete och sin relation med artister, STIM, regeringen och andra högre makter så finns det faktiskt alternativ. Utöver den olagliga fildelningen som sker på internet finns det också flera lagliga nedladdningsalternativ som erbjuder gratis musik med oetablerade band. Uppsjön av bra osignade och oetablerade band är enorm, och en mängd av dem har förstått fördelen med att marknadsföra sin musik med mp3:or.

Genom att bara ladda ner laglig musik kommer man också att bredda sina musikaliska vyer enormt. Söker man upp gratis musik söker man med stor säkerhet också upp en mängd musik som man aldrig skulle ha fått höra annars. Man kan på så sätt göra unika och spännande musikfynd i skattkammare som de flesta nätpiraterna aldrig kommer att upptäcka.

För att hitta lagliga och gratis mp3or kan man dels söka sig till de stora samlingssajterna, till exmpel Mp3s Hits, Mp3.com och Download.com Mp3. Utöver dem så finns det också en mängd, både svenska och utländska, mer specialinriktade sidor som satsar på någon enskild genre. För ska, reggea, dub med mera kan man till exemple kolla in svenska Skawars, där man kan ladda ner massor med bra fri musik från några av Sveriges främsta band inom genrerna.

Självklart funkar det alltid att kolla upp bandens egna hemsidor också. De flesta vettiga bandhemsidor brukar ha åtminstone någon fullversionslåt som man får ladda ner. Även större och etablerade band och artister som Wilmer X, Stry Terrarie, Distillers, Misfits med flera erbjuder gratismusik.

Sanera ditt samvete och gå på musikalisk skattjakt!

Hang the DJ

Trött på att stå och skrika dina önskelåtar vid sidan av DJ-båset, utan en chans till att bli hörd av DJ:n? Igår kom jag på den enkla, men fiffiga idén, att skriva upp mina två mest troliga önskelåtar på var sin sida av en papperslapp innan jag gick hemifrån. Så när man väl står där på dansgolvet och svingar sina armar och ben åt alla håll och musiken är okej, men inte fantastisk. Då trycker man bara upp sin önskelapp på mot DJ-båsets glas och vips så flödar de rätta beatsen och de sköna melodierna ut ur högtalarna.

Jag provade detta trick med stor framgång igår, på Slottsstallarna. Enda nackdelen var att de aldrig körde låten jag önskade, men det kändes som en fin grej.

Punk, pariserhjul och publicering

Med dagens post så kom senaste numret av tidskriften ordkonst, där jag har blivit publicerad. Tidningens omslag är grymt snyggt. Ytterst är det ett tunt halvtransparant vitt plastomslag. På det är det tryckt tecknad fjärilar och ett foto av en punkare. Sidan innanför, som syns igenom plastomslaget, består av en svartvit bild av ett tivoli med ett stort pariserhjul i mitten. Bara att få vara med i en tidsskrift med ett så fulländat omslag är en ära.

Än så länge har jag inte hunnit läsa så mycket i tidningen, förutom de andra diktdebutanterna. Kvalitén varierade lite, men en del av dikterna var riktigt intressanta. I övrigt så innehåller ordkonst olika artiklar om litteratur, texttolkningar, bokrecenssioner med mera. Tidningen ges ut av Akademiska Föreningen på Lunds universitet.

Dikten jag fick publicerad heter "Torg och trottoarer (och du, fingrar gör så ont)". Bortsett från att jag inte är speciellt nöjd med titeln så kunde jag faktiskt läsa igenom hela dikten, tryckt, utan att hitta något jag ville ändra på. Det är inte så vanligt.

Tyvärr verkar ordkonsts hemsida ligga nere för tillfället, men om man vill veta mer om tidningen eller beställa provnummer eller prenumeration så kan man få mer information här.