Vaknade upp rätt tidigt den morgonen, det är snart trettio år sen nu. Jag öppnade dagens första öl med lillfingret. På den tiden behövde man inte använda kapsylöppnare, man bara drog av den så kallade calypson. Så fort jag tagit min första klunk öl lade jag på Tom Waits nya EP på skivspelaren och vred lite på persiennerna. Jag kommer aldrig glömma synen som mötte mig. Bara det faktum att det stod tre stridsvagnar utanför fönstret var väl chockerande nog. Och att de dessutom kördes av sex galna clowner som hade spårat på nån thailändsk syra skulle väl ha skrämt upp vem som helst. Men vad kunde jag göra? Jag tog ett kort på mig själv. Vred tillbaka persiennerna så att det blev mörkt i rummet igen. Resten av dagen spenderade jag i sängen lyssnandes på Waits och drickandes calypsoöl. När jag gick ut för att rasta min minigris dagen efter hade clownerna mejat ner i princip alla grannhusen på hela gatan. Det enda de hade lämnat orört var mitt hus och Anderssons garage. Sjuka jävlar, de där clownerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar