Danska Jyllands-Postens publicering av de Muhammedkariktayrer som har skapat så stor debatt under de senaste veckorna öppnar upp för många frågor. Vart går gränsen för yttrandefrihet? Var ligger medias eget ansvar för ett etiskt användande av yttrandefriheten? Vad har politiker för rätt att blanda sig i det som skrivs och publiceras i media? Hur smart är det när man från många muslimska håll spelar sina provokatörer precis i händerna? Frågorna är många och väl värda att diskutera och debattera. Men det som jag tycker har klargjorts allra tydigast under den här debatten är hur accepterat det är att gå till angrepp mot enskilda folkgrupper, framförallt muslimer, och det är väldigt skrämmande.
I och med USA:s "anti-terror-kampanjer" har det plötlsigt blivit helt okej att betrakta muslimer som ett inre och yttre hot mot västvärlden. Man trodde ju att vi hade kommit lite längre i utvecklingen nu, men det känns som att det fortfarande råder nån allmän medeltidsmentalitet med ett vi & dom- och goda & onda-tänkande. Vad är det som gör att människor är i så stort behov av att ha en fiende, en ondska att kämpa emot? Ett behov som är så stort att om man inte har någon egentlig fiende, så gör man sig en. För femtio år sedan var Juden den store fienden, nu är det Muslimen.
Intresset för bekämpning av rasism och nazism tycks gå i vågor. Sist det fanns ett riktigt stort intresse för de här frågorna i Svergie var runt 1999. Under ett år skedde tre massmedialt uppmärksammade mord med anknytning till naziströrelsen i Sverige. En syndikalsit, en homosexuell man och två (har jag för mig) poliser mördades. Då var intresset plötsligt väldigt stort för att bekämpa främlingsfientlighet. Regeringen startade upp projeketet Levande Historia och gav ut boken "Om detta må ni berätta", som syftade till att uppmärksamma förintelsen.
Några år senare tycks intresset ha svalnat betydligt. Istället pratar man om terrorlarm och yrar om hotet från muslimerna, utan att kunna säga vad för slags hot de egentligen utgör. När man i Danmark på regeringsnivå börjar diskutera att utvisa inhemska "danmarkskritiska" imamer och att bojkotta invandrarägda affärer (läs mer här) så är det inte utan att man drar paraleller till stämningarna i Tyskland i början på 1930-talet. Det var just sånna här stämningar som var förutsättningarna för det som kom att bli ett av de värsta brott mot mänskligheten någonsin, förintelsen.
Det är dags att börja tänka efter och reagera nu, innan främlingsfientliga tankesätt och retoriker övergår i praktiska handlingar. Det är dags att börja visa acceptans, att sluta genrelaisera, att se människor som individer och inte som medlemmar i potentiellt farliga folkgrupper. Jag hoppas att vi slipper behöva berätta i framtiden om hur vi lät historien upprepa sig igen.
Om du tror på troll och häxor,
kommer trollen och tar dig
Läs mer om debatten kring Jyllands-Posten och Muhammedkarikatyrerna:
"Sekulära idéer stoppades" - En nyansering av islams syn på Muhammed-karikatyrerna
"USA: Kritiken mot karikatyrerna växer" - Vettiga kommentarer från oväntat håll, bl.a. uttalanden från Bill Clinton
"Skuggor över Danmarks flyktingpolitik" - Bakgrund om Danmark, som har Europas hårdaste flyktingpolitik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar