För de som inte har läst något av JT Leroy kan jag rekommendera debuten Sarah. Den är inte speciellt lång och jag gillar verkligen språket i den. Den är inte alls så sentimental som en sådan bok lätt skulle kunna ha blivit. Istället berättas den hemska historien, om unge Leroy som lever med sin prostituerade mamma Sarah och som själv tvingas prostituera sig, på ett ganska rättframt sätt. På något konstigt vis är den i all hemskhet också en väldigt fin bok på många ställen.
Om böcker, gitarrslag, pastellfärgade hus, swingpjattkostymer, långa tåg, kvitt pulver, revolver, ord och dina danssteg. Smil, Smil til ditt blitzregn baby
måndag, februari 13, 2006
JT Leroy
Jag läste en rätt kul grej i New York Times, som jag hittade via dagensbok.com. Man har nu gått ut offentligt och erkänt att JT Leroy, som skrivit böckerna Sarah och Hjärtat är bedrägligast av allt, är en pseudonym. Den som egentligen ska ha skrivit böckerna är en kvinna som heter Laura Albert. Alberts före detta sambo, Geoffrey Knoop, ska ha skött de dagliga affärerna kring boken och det är också han som har gått till tidningarna med nyheten. Vid de få författarframträdanden som JT Leroy har gjort så ska det i själva verket ha varit Knoops egen syster som har klätt ut sig, med bland annat peruk och solglasögon. Laura Albert själv har inte bekräftat uppgifterna, men det verkar vara trovärdigt ändå. Sånt är rätt kul tycker jag, lite spännande. Läs hela artikeln från New York Times här.
För de som inte har läst något av JT Leroy kan jag rekommendera debuten Sarah. Den är inte speciellt lång och jag gillar verkligen språket i den. Den är inte alls så sentimental som en sådan bok lätt skulle kunna ha blivit. Istället berättas den hemska historien, om unge Leroy som lever med sin prostituerade mamma Sarah och som själv tvingas prostituera sig, på ett ganska rättframt sätt. På något konstigt vis är den i all hemskhet också en väldigt fin bok på många ställen.
För de som inte har läst något av JT Leroy kan jag rekommendera debuten Sarah. Den är inte speciellt lång och jag gillar verkligen språket i den. Den är inte alls så sentimental som en sådan bok lätt skulle kunna ha blivit. Istället berättas den hemska historien, om unge Leroy som lever med sin prostituerade mamma Sarah och som själv tvingas prostituera sig, på ett ganska rättframt sätt. På något konstigt vis är den i all hemskhet också en väldigt fin bok på många ställen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar