Du också

Ett alldeles färskt collage, nästan. Jag gjorde en femtedel av det i januari och nu har jag efter många nja och men har jag slutfört det. Och jag är ganska nöjd med resultatet. Som vanligt får ni klicka på bilden för att se den på riktigt.

Det ska börjas i tid

Collage av bilder från Leksakskatalogen 2008.

GRATTIS!

Punkrecension och collagevinjett

Den första av två nyproducerade krönikevinjetter som jag har gjort för Smålandspostens Ung-sidor, finns nu tillgänglig för påsyn här.

Idag har jag också publicerat en recension av Sturle Brustads bok Anarchy in Åmåt.

Var e vargen

Ja, som sagt. Jag har skakat igång collagenerven igen. Hoppas att det fortsätter så också. (Klicka som vanligt på bilden för att få upp i storformat.)

Nytt klipp&klister

Det är nu över ett halvår sen jag sist gjorde ett ordenligt collage. Skam och tårar över det. Men nu är jag på g igen! Ett litet vinjettuppdrag från Smålandsposten gjorde susen. Säger till när de nya vinjetterna kommer upp på nätet. Till dess ska ni få njuta av en helt exklusiv och rykande färsk skapelse. Knappast det mest storartade jag har gjort, men det är trevligt att väckt klipp&klistra-armen till liv igen.

Serier, juh!

Meh, hallå! Har ni missat det fetestora serietemat på Nittonde Stolen? Det som har gjorts i samarbete med finballa seriesidan Cigarett.net? Ja, men skynda dig då, för fanken! Sista chansen nu! Idag publiceras sista delen, en artikel om Serieteket i Stockholm. Innan den har vi betat av serienoveller i prosaform, bokrecensioner i serieform, sererecensioner, klassikergenomgångar, ljudordsundersökningar och mer, mer, mer!

Själv har jag bidragit med artikeln När pappret börjar låta, som bygger på min b-uppsats om ljudord i serier; samt recensioner på Jan Lööfs samlade serier och serieromanen I ringen.

Två veckor serier och tidningsnotis

Nu händer det grejer på Nittonde Stolen. Tillsammans med seriesidan Cigarett.net har vi seriespecial. Den här veckan publicerar vi båda bokrecensioner i serieform, tecknade av några av Sveriges hetaste serietecknare. Och sen, nästa vecka, blir det dags för oss på Stolen att ta över, med recensioner, artiklar, intervjuer och essäer om serier.

Hittills har responsen varit god. Besökarantalet rusar i taket och Smålandsposten skrev en väldigt trevlig notis om det hela. Kul!

De stora stegen

Jag har gjort slag i saken. Gått från tal till handling. Efter tre fyra år av löften till när och kära, doktorer, sjuksköterskor och inte minst mig själv, har jag till slut genomfört det. Jag har sprungit! Säkert över två kilometer. Visst kom jag ihåg att det var rätt jobbigt, speciellt när man inte gjort det på ett tag. Men inte så här. Väl?! Nu - efter flera timmar av lugn och ro, mängder av mat och dryck och varma förband - har jag slutligen, sakta, sakta, börjat återhämta mig.

Mina vader värkte, så det var knappt jag höll mig på benen. Jag raglade fram på vägen, tillbaka från elljusspåret. Hundar och små barn stöp i dikena, sprang undan från min framfart, i tron om att jag var full. Bröstkorgen bultade och värkte. Armarna och framförallt axlarna gjorde ont, stingade, så att smärtan liksom vibrerade ut genom hela kroppen. Huvudet bultade, som om det var dagen efter. Och mina öron. Mina kära, kära, stackars öron. Oh, vad det smärtade i dem. Jag förstår inte ens varför. Det andra var ju outhärdligt, men ändå logiskt och förklarligt. Men öronen! ÖRONEN! Kunde inte de ha fått förskonats? Tydligen inte.

När jag väl lyckades stanna upp - för samtidigt som benen höll på att vika sig under mig var det i det närmaste omöjligt att få stopp på dem, när jag väl hade fått upp farten - var det ögonblick från att jag skulle spy. Och hade det inte varit för allt slem och snor som fyllde och proppade igen näsborrar, mun, svalg och hals så hade jag nog också kräkts där och då. Nu slapp jag det som tur var. Jag kom undan med bara förnedringen av att se ut som ett snorigt, dregglande barn, som varken hade ork eller förmåga att torka av sig i ansiktet. Innan jag drog på mig de specialinköpta joggingskorna och nyförvärvade träningsbyxorna närde jag en föreställning - en fullständig illusion, skulle det visa sig - om att löpning var meditativt, ja till och med uppfriskande. Meditativt my ass. Om något så var det en meditation över hela mänsklighetens plågor, uppoffringar och lidande.

Det är synd om människan. Det är synd om mig.

Årets bokhelg avklarad

Sådär. Då var cirka fem dygn på bokmässan avklarade. Mäkta kul och trevligt, men också totalt utmattande. Nu ska jag återhämta mig lite, innan jag hugger in på tentaplugg, programmering och födelsedagsfirande.

I Göteborg begicks en stor synd. Av mig. Jag bär skam och jag bär olust. Det kan vara bland det värsta jag har gjort i mitt i och för sig ganska korta, men ack så innehållsrika, liv. Men, till mitt försvar måste jag framhålla att timman var sen. Alkohol och ömma fötter tärde på mig och dimmade mitt omdöme. Dessutom var jag ivrigt påhejad - eller snarare skoningslöst hetsad - av redaktionskollegor och serietecknare. Jag skulle två mina händer från skulden, om det bara vore möjligt. Nu väljer jag istället att hålla tyst om det som skett och på bästa sätt försöka ställa allt till rätta igen. Senast på fredag skall det ske. Och var inte rädda - ni ska alla få smaka de söta frukterna av mina synder. Snart. På en stol nära er.

Nu, lite fotografisk dokumentation:

KALAShnikov

Tänk er att gå ut en kväll och få höra Gogol Bordello, Imperiet och Kaizers Orchestra på raken. Det känns ju konstigt, bisarrt. Orimligt, till och med. Men detta under hände mig i lördags, på finfina sovjetkitschhaket Klubb KGB. Det är rätt fint med storstäder ändå. Kvällen förgylldes även av kristallkronedans, serietecknarworkshop, champagne och fulöl. Idag har vi impulsbesökt Skansen. Väldigt gemytligt. Väldigt, gemytligt.

Enda plumpen i helgens protokoll var Medborgarplatsens så kallade "langos". Vilket fuskverk.

Hemmahos

Det kommer ju aldrig någon inredningstidning och visar upp vårt boende för omvärlden, så jag tvingas ta saken i egna händer. Här kommer därför lite bilder från vingliga Vendelsö och nya lägenheten.

Emmausfyndsoffan i ena halvan av vardagsrummet, med stora solfönster.

Köket med våra hemmamålade stolar i centrum.

En liten bit av sovrumsväggen.

Den gula byrån och vinylskålen.
Balkongen, med utsikt över fotbollsplanen. Tyvärr är redan en av de nyköpta stolarna knäckta. Tur att vi hade snott en bänk.

Slöhetens slappa arm

Ett visst mått av tröghet, slöhet och döhet, råder här på bloggen, som en sista lugn oas i mitt annars hektiska liv. Typ. Internet lever i alla fall igen, vilket är högst tillfredställande. Jag har sen länge slutat förneka mitt internetberoende, men när man väl står här i en och en halv vecka utan uppkopplingsmöjlighet är det ändå slående hur jobbigt och handikappande det blir.

Skolan och förlagsvetenskapen rullar på. Böcker och föreläsningar betas av. Än så länge rör det sig mycket om torrsim, men det drar snabbt ihop sig till stora beslut om bland annat praktikplats och uppsatsämne.

Bedöma böcker gör jag i alla fall redan. Senast igår publicerade jag en ny recension på Nittonde Stolen. Kolla in!

En kul grej är att jag blivit kontaktad av de som sätter ihop niornas nationella svenskaprov. De ska tydligen ha med en av mina (äldre) dikter i nästa års texthäfte (som har en upplaga på 150 000). Inte illa. Synd bara att jag inte får läsa alla elevernas tolkningar och annat, som de ska skriva med utgångspunkt i (bland annat) min dikt.

Landsatt

Utan nät och bredband försmäkta vi i Vendelsö.

(Men mobilen har skakat igång nu, åtminstone.)

Ingen mobil

Jag är på plats i huvudstaden. Spannyb och jag riggar ballaste läggan och allting går som smort. Det enda problemet är att min mobiltelefon har ****at ur. Så, om någon läser det här och dessutom vill få tag på mig, hänvisar jag tills vidare till e-posten.

Baus.

Blod på Stolen

Vi har länge haft "Litteratur på blodigt allvar, blodigt på allvar" som slogan, eller motto, på Nittonde Stolen. Nu gör vi äntligen skäl för de orden. Från och med igår och ungefär en och en halv vecka framåt är det litteratur och våld som gäller. Det blir både bilder och texter om allt från bibelvåld, till våldspoesi, hängningar och s/m.

Den sadomasochistiska texten står jag för, i essän "Det goda våldet", som framförallt är en liten presentation av stora s/m-verk som Venus i päls och Berättelsen om O. Varje dag blir det nya publiceringar, så håll utkik!

Vacker trash och tråkig trasighet

Har efter många om och men - och efter minst lika många kurslitteraturböcker och recensionsexemplar - börjat läsa Irvine Welshs "Porno". Porno är uppföljaren till den kanske mer kända Trainspotting, som är en fantastisk bok. När man väl nästlat sig igenom skotskan och pundarslangen visar den sig vara lika intrikat och smart som tempofyld och smutsigt kaxig. Språk, berättarteknk, upplägg, historier, karaktärer, popkulturella referenser, coolhet. It's all there, it's all good.

Än så länge har jag bara hunnit in en femtedel på Porno, men inledningen lovar gott. Däremot har boken redan gått sönder. Den är bunden i nåt slags storpocketformat - med ett av min bokhyllas snyggast omslag - och är uppenbarligen ihopsatt med ett riktigt dåligt limm. Sida tre till sex har nämligen redan lossnat och nästan ramlat ur, och då har jag som sagt inte ens läst igenom hela boken än. BESVIKEN!!

Adieu, Växjö! Hej svejs, Stockholm!

I'm back in buisness. Posten delar ju som bekant inte ut sig själv. En och annan, lika profesionell som rockigt svajande, arm måste hjälpa till. Det är där jag kommer in. Och mina armar. Så nu är det full rulle igen, om än en ganska lugn sådan.

Under min smålandssemster hann jag med både städslit och solflit. Nu har jag lämnat Växjö för gott. Jag har i alla fall besökt staden i egenskap av boende för sista gången på många år. Känns lite konstigt, nostalgiskt lagd som jag är, jag har ändå varit där nere i tre år nu. Jag kommer nog sakna sjöarna, slotten, stiernhilemarna, de lutande affärsgolven, de halva husen, bokrobotarna, antikvariatskällarna, skogskvällarna, stadsparksträden, ciderdoften, absintångorna, de torra Tufvanbaugetterna och alla ställen där vi kommit, sett och segrat. Där vi snavat på våra egna fötter under campusodyséerna, där vi har kånkat litteraturantologierna till de nu så romantiserade föreläsningarna och där vi har klottrat felstavad reklam.

Men det är nya tider nu. Det är Stockholmstider. Om drygt två veckor gör jag och Spanny entré. Då har vi med oss bokhyllor, tvättmaskiner, frysar, mojitos, baus och pop och rock'n'roll. That will be the grejs.

(För er som inte kan få nog av Stolen, eller som redan har fått nog av den och vill ha nåt mindre och kortare, men ändock lika angenämnt: Nittonde Stolen tipsar om sommarläsning i Lundagård.

Det går bra nu

Som på beställning. Samma dag som jag påbörjade min treveckors semester fick vi äntligen beskedet om att en lägenhet är vår! Det blev en tvåa, hyfsat stor, för hyfsat lite, hyfsat långt från Stockholm, men ändå hyfsat centralt. Om bara gudarna och inte minst kommunals strejkaktioner står oss bi ska jag och Anna åka upp till Stockholm för att kika på vår framtida bostad och signa kontrakt på fredag. Mäkta spännande, men utan den jobbiga nervositeten. Just nu njuter jag av ledighet, bostadstrygghet och spenderar tiden med att fylla bananlådor till bredden nere i Växjö.

Ey, yo, vinden har vänt!

Postman Choat

Efter att halvt fått stressbryt igår har arbetsdagen flutit på riktigt bra idag. Det är faktiskt inte helt obehagligt att susa fram i distrikt 32 i knappa tjugotre knyck, med nåt svängigt i lurarna, vinden i håret (nä, tyvärr, jag har ingen stilig postskärmmössa) och solen i ansiktet, när allt funkar som det ska och pensionärerna inte är allt för griniga, för att posten kommer klockan tolv istället för elva.



Fick hem katalogen "Bostadsguide för Stockholm" idag. Den är tunnare än nittio sidor, ser ut som en halvtaskig reklambroschyr och går på den ganska sanslösa summan... *trummvirvel* 195 riksdaler. Fråga: Sjukt överpris? Svar: Ja.

Ansökan om en bostad

Så här nära vara vi! Så här nära. Vi hade halva möblemanget inne, om den högst bildliga liknelsen ursäktas. En tvåa i bromma, med lägenhet och tillträde första juli. Hade varit något det. Men den gled oss ur händerna i sista sekund, så nu är vi bostadslösa igen.

Om du har en lägenhet i Stockholm tillgänglig, eller om du känner till någon som har det, var så hemskandes snäll och säg till mig då! Jag ska vara dig evigt tacksam, och varken spara på bakelser eller finskalade nötter.

I brist på rätt låt kör vi den här istället:


(Idag har jag också publicerat en recension av Elise Karlssons korta roman Lonely Planet på Nittonde Stolen.)

I´m in!

Efter att under en lång tid trott att det varit helt kört, fick jag i fredags beskedet att jag har kommit in på förlagsvetenskapen i Stockholm till hösten! Känns väldans bra. På förlagsvetenskapens hemsida skrev de för flera veckor sen att de har börjat kontakta och plocka in folk för intervjuer. Själv har jag inte hört ett knyst från dem. Förrän nu.

Det enda som saknas nu är en lägenhet, men den dunsar förhoppningsvis ner snart. Sen är det hej då Växjö och morsning Stockholm.

Fram till dess drar jag på mig den blågula uniformen och levererar post, med hjälp av Skövdes ballaste flakmoped.

Det klarnar

Min b-uppsats i svenska, om ljudord i serier, är äntligen inskickad. Nu är det bara oppositionen kvar och den går av stapeln på onsdag.

Dessutom har jag i två andra kurser gjort en liten språksociologisk undersökning om det genusneutrala pronomenet "hen" och skrivit en essä om Kaizers Orchestra.

Även om alla tre uppgifter har handlat om väldigt intressanta saker - eftersom jag valt dem själv - är det sjukt skönt att ha dem färdiga. Jag har firat det hela med att köpa Markus Krunegårds soloalbum och igår gick jag, mol alena, och såg en riktigt bra konsert med det sköna Växjöbandet Je t'amie mon amour.

För de som har missat det har jag även skrivit en del texter och recensioner på Nittonde Stolen i det sista:
Recension av Jonas Hassen Khemiris bok Invasion!
Recension av Loka Kanarps fanzine 16 kvinnor
Recension av Leonora Carringtons bok Hörluren
Text om Fantomen
Recension av Alice Kuipers bok Livet på en kylskåps dörr

Ba-da-da-boom-uppsats

Så var det uppsatsdags igen. Fast den här gången är det i Nordiska språk med inriktning svenska, och inte i litteraturvetenskap. Och så är jag tillbaka nere på b-nivå, vilket känns rätt skönt och kravlöst, i jämförelse med d-uppsatsen.

Mitt ämne är ljudhärmande och ljudbeskrivande ord i Jonas Darnells serie Herman Hedning. Alltså alla ord som BAM, SCHVOTT, KLAFS och KA-DOSCH!

Än så länge håller jag mest på med förarbetet. Kartlägger de ord jag ska analysera och läser teorilitteratur, framförallt om serier. Men jag känner mig riktigt peppad och det är kul att få gräva ner sig ordentligt i något spännande.

Vid sidan av b-uppsatsen läser jag också språksociologi, vilket är väldigt intressant det med, och snart ska jag iväg på en föreläsning i "Att läsa och skriva kritik", där det snart ska förfatats essäer.

Peace out!

Sundström på kontinentet

För ett tag sen nämnde jag den duett som Kaizers Orchestra och Stefan Sundström spelade in i Berlin. Nu har jag till slut lyckats lägga vantarna på den, och jag måste säga att jag förstår varför den inte kom med på albumet. Mer kul än bra.

Förlagsbranschen nästa

Jahapp, så var den inskickad. Min ansökan till höstens Förlagsvetenskapskurs på Stockholms universitet. Jag hoppas verkligen jag kommer in, eftersom det har varit tanken hela tiden, att jag ska toppa mina tidigare studier med den. Men i värsta fall får jag läsa något annat under tiden, och/eller jobba lite, och sedan söka den året därpå igen. Det hänger bland annat på hur knussliga de är med högskolepoängen.

Tills dess står mina tjänster lediga för alla förlag som är intresserad av redaktör, lektör, korrläsare, formgivare, illustratör, kopierare, kaffekokare, muffinbakare, skoputsare eller vad det nu kan tänkas vara. Kom an, bara, kom an!

Så bra som en vampyr, att man suger & spyr

Det här är riktigt bra! Både musiken och texten känns genuint välgjord och det känns fräscht och jävligt inspirerande. Är nästan sugen på att göra ett oekonomiskt impulsköp, men jag kanske ska vänta med det tills jag fått hem och betalt den kommande nyutgåvan av Ebba Grönboxen.

Markus Krungeård spelar annars i tråk-Laakso, men han har också gjort grymma grejer i allstarpunkgruppen Hets! och i duetter med Säkert!

Det er ikkje slutt før den feite dama synger

Och nu har den feta damen sjungit! Häftigt. Mycket kvar att göra, men ändå. Flykten har nått sin ände.

Dessutom en parantes: Slumpet har fallit sig så att jag har publicerat på Nittonde Stolen, tre gånger i rad. I fredags var det en recension på seriealbumet Det stora snöovädret, i lördags en liten text om En Bok För Alla och ljudböcker; och idag blev det en lite mer ingående recension av Joyce Carol Oates kortroman Mörkt vatten, som precis har släppts på svensk pocket.

Antikvariatsjakt

Häromdagen fattade jag ett stort beslut. Ni vet när man kommer in i ett stort härligt antikvariat, fyllt av spännande böcker, då kan det nästan bli för mycket, för bra. Man vet helt enkelt inte var man ska börja. Och om det dessutom är så att man är sugen på att plöja igenom fler än ett antikvariat på en och samma dag, då kan det bli ganska ansträngande i längden att med huvudet på sned gå igenom alla butikens titlar. Då är det alltid bra att ha ett par grejer att specialleta efter, så att man alltid vet var man ska börja.

Hittills har jag hållt utkik efter den svenska utgåvan av Tolkiens Bilbo som innehåller Tove Janssons illustrationer, samt allt som Carl-Johan Vallgren har skrivit, förutom de tre senaste böckerna. Men nu har jag alltså fattat ett nytt jaktbeslut: Jag ska börja samla på tunna böcker. Tunna som i korta, och förhoppningsvis inte lika tunna rent innehållsmässigt.

Det är inte så att jag har något emot tegelstenar. När en bok - eller kanske till och med serie - är riktigt, riktigt bra är det ju underbart att få sjunka ner i en anna värld och befinna sig där i tusentals sidor. Harry Potter är väl ett utmäkrt exempel på detta. Men samtidigt finns det en rad stora fördelar, för min del, med korta böcker.
1. Jag hinner kanske läsa dem inom ett år från köptillfället, trots att jag redan från början brukar läsa ett tiotal böcker parallelt, om man räknar in all kurslitteratur, recensionsexemplar till Nittonde Stolen och så vidare. Och att ha en utsikt att faktiskt kunna läsa den bok man köper är en ganska viktig sak, tycker jag.
2. Min bokhylla är sen länge totalt proppfull. Numera bågnar stora bokhögar även från lägenhetens alla högtalare, proppskåp, nattygsbord med mera. Några fler tjocka böcker har jag med andra ord inte plats för, men några tunnisar går ju alltid att klämma in.
3. Tunna böcker är förbannat charmiga. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det finns något väldigt fint med dem. Speciellt om de visar sig vara bra. Det är häftigt när någon hinner säga mycket på litet utrymme, utan att det blir helt sammanpressat.

Det jag är ute efter är alltså i första hand prosaböcker. Novelliknade saker är okej, men det ska absolut inte vara utdrag eller delar av följetongar. Och så ska de helst ligga på ungefär 30 - 99 sidor, det är det ultimata. Har ni några tips på bra sådana böcker får ni gärna komma med dem. Annars är det väl bara för mig att slänga mig ut i jakten. Hepp!

Litet nytt på collagefronten

Jag har tagit det ganska lugnt med collagemakandet på sistone, på grund av tidsbrist. Men att par mindre grejer har det blivit. Förutom alla hjärtans dagillustrationen, som jag skrev om för ett tag sen, har jag också gjort en ny krönikevinjett till Smålandspostens Ungsidor. Och på Nittonde Stolen har det dykt upp två, lite mer lättsamma, collage också: Rocking chair och Kärlek. Framöver kommer jag förhoppningsvis ha lite, lite mer tid över i alla fall. Då ska jag försöka få gjort mitt Guldrams- och laptopprojekt. Återkommer om dem när de är färdiga.

Mellanrum

I den här recensionen, på Dikt 360, av den gamla antologin Mellanrum var jag visst nämnd i fotnoterna.

För den som är sugen på tonårspoesi från tidigt tvåtusental finns antologin på Adlibris för 18 spänn. Om den är bra eller ej kommer jag faktiskt inte ihåg, inget fantastiskt skulle jag tro. Jag minns inte ens vilken dikt jag själv har med.

Swing it comme Paris

Fräsig pastellfärgad dansmusik med politiska texter stöter man inte på varje dag, inte jag i alla fall. Inget jag skulle lägga i cd-spelaren varje dag, kanske, men jag skulle inte något emot om den här musiken konkurrerade ut shlager, reggeaton och r'n'b från dansgolven.

Lite serier på bokrean, annars tunt

Bokrean var om möjligt ännu mer urvattnad i år än vad den brukar. Det blev bara tre böcker den här gången, för min del. Serier alltihop:
Liv Strömquist - Hundra procent fett
Marcus Nyholm - Skissbok
Loka Kanarp - Till mina vänner och ovänner

Möjligen att jag kompletterar med samlingsvolymen av Marjane Satrapis Persepolis också, men sen får det vara nog. I och för sig är min bokhylla knappast i behov av några påfyllningar, men det är ändå tråkigt att bokrean inte är roligare än vad den är. Det borde den kunna vara.

Smil til ditt blitzregnbaby!

Det finns vissa skivsläpp som jag fruktar lika mycket som jag ser fram emot. Framförallt gäller det Thåström och Kaizers Orchestra. Å ena sidan är det ju fantastiskt kul att de släpper nytt, å andra sidan är det lite nervöst, för tänk om de inte håller längre.

I måndags släppte Kaizers Orchestra sitt fjärde album - Maskineri. Och efter ett antal genomlyssningar kan jag nu konstatera att det är sjukt bra! Kanske till och med deras bästa hittills. Framförallt har de ett oerhört bra låtmaterial. De tidigare plattorna har varit mer sammanhållan av olika teman (maffia, krig och mentalsjukhus), men på Maskineri är de flesta av låtarna mer fristående. Även om jag gillar temagrejen fungerar det här väldigt bra också. Låtarna håller en väldigt hög kvalitet och inte minst är det väldigt varierade, det gillar jag.

Produktionsmässigt är den nya skivan ganska mycket mer clean än de tidigare, men på nåt sätt har de lyckats behålla lite av den viktiga skitigheten samtidigt som de har gjort soundet mer öppet och luftigt. Detaljerna, nivåerna och växlingarna är mer mästerligt utförda här än på någon av de tidigare plattorna. Och jag blir oerhört imponerad av att de lyckas behålla sitt väldigt särpräglad och schyssta sound, samtidigt som också har kunnat utveckla på fyra olika album. Det är det långt ifrån alla som klarar av. Och kombinationen av ett fantastiskt sound ihop med ett genuint bra låtmaterial är, måste jag säga, väldigt ovanlig.

Kul är att de för första gången har med en duett också. I låten "Den andre er meg" gör Ragnhild Winterstø Røthing (som är gift med Kaizers ene gitarisst, "Killmaster") en strålande insats. Jag har länge saknat lite kvinnlig sånginsats i kaizerland. Tyvärr finns inte den duett med Stefan Sundström som tydligen ska ha spelats in med på skivan. Förhoppningsvis släpps den i någon annan form framöver, kanske som singel-B-sida eller liknande. Kan vara riktigt tufft.

Tills vidare ligger hela Maskinerialbumet ute på Kaizers Orchestras myspace. Skynda er dit och lyssna och skynda er sedan och köp skiva. Något så här bra måste man bara äga! (Ljudkvalitén på skivan är dessutom mycket bättre än den på myspace.)

(För övrigt har jag inte sett en enda svensk skivrecension på Maskineri i de stora tidingarna. Skämmes, ta mig fan!)

Ivan beklagar att han inte kan svenska

Ivan Rebroff beklagar att han inte kan tala svenska och sjunger sedan "Ack Värmland du sköna" på tyska. Inte det bästa eller ballaste han gjort, men lite kuriosakul.



Det här, däremot, är ju bra på riktigt:

Valentina uppdrag

Även om jag inte firar alla hjärtans dag själv drar jag mig såklart inte från att tjäna en hacka på ståhejet. Kolla in min illustration (collagehjärtat) på Smålandspostens Ungsidor. Klickar man på hjärtat ska det gå att få upp det i stort format.

När Säpo kommer...

...har jag numera ett reservland att dra till.

Marinerat heroin

Som en liten terminsavslutningsgåvodubbelpresent från mig själv till mig själv dök det, mycket passande, så här på höstterminens sista vardag upp två skivor (ja, jag köper fortfarande CD-skivor, om någon minns dem) från Ginza idag.

Den ena - som jag håller på att lyssna igenom i skrivande stund är Cornelistributen Poem ballader och lite blues - Återbesöket. Kul blandning av artiser och utföranden, även om alla inte faller mig i smaken. Några höjdpunkter hittills är Moneybrothers "Morbror Frans", Britta Perssons "Hajar'u de då Jack?", Anna Norlins "Generalens visa" och såklat Thåströms "Cool Water - på den Gyldne Freden". De som drar ner betyget mest är diktuppläsningarna, tycker jag. Kristina Lugns uppläsningar har jag till exempel aldrig förstått mig på. Men vad har man inte Skip-knappen till.

Andra skivan jag mottog idag var Gogol Bordellos senaste, Super Taranta!. En riktig energikick. Röjigare partyplatta får man nog leta efter. Jag är dock lite besviken på en sak. I texthäftet framgick det att de i låten "American Wedding" inte sjunger - som jag hade hoppats - "Where's the vodka, where's the marinated heroin" utan "Where's the vodka, where's the marinated herring". Men man hör ju som bekant vad man vill höra, så det bör inte bli några problem.

Avtryck

Nu har Hasse och jag varit arbetslösa i ett drygt halvår. Det känns bra. Vi har inte fått några jobb, och vi har inte sökt några heller. Tur att jag bor i stan, så slipper jag lägga pengar på busskort. Och så bor jag ju hemma ock, så maten är gratis. Fram tills nu så har vi egentligen bara slappat, månad efter månad. Lyssnat på en bränd blandskiva, med bl.a. Dr Screw, som vi snodde på en fest i vintras, och täljt i armstöden på våra fåtöljer. Men idag tröttnade vi. Helt plötsligt kände vi bara att vi borde hitta på något. Så jag och Hasse drog iväg till vår gamla högstadieskola.

De hade byggt om hela skolan, så det var knappt att vi kände igen oss. Men efter någon timme hade vi lärt oss att hitta hyfsat. Precis när vi gick förbi träsöljden var det en stor klass som höll på att gå in. Utan att tänka efter blandade vi oss med mängden och hängde på in. I nästan en halvtimme stod vi där och tjuvputsade på några små träbitar, som vi hittat på golvet, med var sin bit fint sandpapper. Och när vi stod där och myste som bäst, och trodde att faran var över, så klampar den förbannade slöjdläraren Lennart fram och glor på oss i några sekunder. Sen säger han "Slutade inte ni nian för fyra år sen?". Vi blev helt paff. Va fan skulle vi säga? "Eh...nja...öh.." mumlade vi samtidigt som vi såg hur den högröda ilskan steg i Lennarts ansikte.

”Nu är ni så förbannat goda och följer med upp till rektorn. Där ska ni förklara er och sedan betala för sandpappret som ni olovligt har nyttjat." nästan gormade han. "JÄVLAR I HELVETE HASSE! NU SPRINGER VI!" skrek jag. Och sen sprang vi. Sandpappersklossarna slängde vi iväg över halva salen, till Lennarts överjävliga irritation. Vi kastade oss över snickarbänkarna och tog långa hopp över plankor som låg i vägen överallt. Hasse slet upp dörren och vi sprang så fort benen bar oss. Och Lennart efter. "Stanna, för helvete, era hu-huli-huliganer!" skrek han. Men vi kutade och kutade. Och till slut stannade störd-Lennart upp och höll sig andfådd för bröstet och viftade med näven.

Vi sprang i säkert fem minuter till, tills vi kom fram till en lekplats med en nersprayad parkbänk. Hasse slog sig ner på bänken och drog fram två hemmarullad cigg – whiskeytobak rullad i gladpack ­– och skrattade, sjukt belåten med dagens äventyr. "Hörre du, Klasse" sa Hasse till mig, "nu kan vi ta det lugnt i ett halvår till." Jag lutade mig bakåt i gungan som jag satt mig i, drog ett djupt halsbloss från min gladpackwhiskeycigg och sa "Ja, du Hasse, nu kan vi ta det cool". Sen somnade vi.