Helgens kulturupplevelser: I fredags fick jag en leverans med skivor som jag fyndat i en nätbutik. Bland annat PJ Harveys Rid Of Me. Titelspåret är en sån där låt som är så bra att jag kan köpa ett helt album, bara för att få den låten. Attidtyd, driv, trash, skitighet, växlingar, intensitet och variation. Yes. Dessutom innehåller albumet en rad andra spår som också är riktigt bra, bland annat Harveys cover på Dylans "Highway' 61 Revisited". Jävligt bra version på en riktigt bra låt.
Och när vi ändå talar om Dylan kan jag nämna att vi precis har sett en 2-discversion av Martin Scorseses Dylandokumentär No Direction Home. Det var en schysst slöunderhållning. Ibland är det härligt att riktigt få sjunka in i en annan tid, in i någon annan kreativ persons värld. "Part 1" var inte minst instressant på grund av alla klipp med samtidiga och tidigare folkmusiker som gjorde riktigt häftiga låtar och tack vare de riktigt snygga svartvita fotografierna. "Part 2" handlade en hel del om hur arga Dylans fans blev när han gick över från akustisk folkmusik till elbaserad rock. Det för tankarna till dagens Broder Daniel- och Kentfans och liknande grupper, som många gånger tror sig veta mer om vad en artist vill, kan och är än vad artisten själv gör.
Helgens filmhöjdpunkt var Stranger Than Fiction. En ganska enkel historia som var hur bra som helst. I princip går den ut på att en man kommer på att han är huvudkaraktär i en bok som kommer att sluta med att han dör. Sugen på att leva vidare måste han hitta författaren och få henne att ändra slutet. Finfin film för alla som gillar bra och smarta dramakomedier och helt guldig för alla litteraturnördar, som undertecknad.
2 kommentarer:
jo men vad fick du mer för skivor då men?
Joru, det ska jag ta och berätta. Här kommer det:
Jag fick även "Who's Next" med The Who och "Beautiful garbage" med Garbage (den senare till ett skamlöst vrakpris).
Skicka en kommentar