Trainspotting

Filmen Trainspotting är bra, boken med samma namn (som filmen baseras på) är helt grymt bra. Filmversionen har en stor fördel, nämligen sountracket, men i övrigt så lägger boken beslag på de flesta plussen.

Huvudperson i boken är, precis som i filmen, Renton. Handlingen cirklar hela tiden kring honom på olika sätt, men ger sig ofta in på långa och intressanta sidospår. I början av boken så är det inte mer än ungefär var fjärde kapitel där Renton står i centrum. Istället är det personer i Rentons omgivning som tar över berättelserna. Hans vänner, ovänner, släktingar, fiender och avlägset bekanta blir jagpersoner i de olika avsnitten. Språkstilen varierar kraftig från kapitel till kapitel, beroende på vem just det kapitlet utgår ifrån och hur den pratar och tänker. Vissa kapitel är skrivna på vanlig brittisk engelska medan andra blandar grov skotsk dialekt med pundarslang. Det framgår snabbt att författaren Irvine Welsh har ett stort sinne för språkliga nyanser och skiftningar. När man läser Trainspotting på engelska försvårar självklart slangorden och de dialektfärgade stavningarna och uttrycken läsningen väsentligt. Man får koncentrera sig noga och det dröjer en stund innan man kommer in i läsandet. Men samtidigt så är också språket, och variationerna i det, en av bokens största behållningar. Inte nog med att skotska är ett av de häftigaste språk som finns, språket blir också ytterligare ett sätt att beskriva personerna i boken. Hur en karaktär är speglas inte bara i vad han eller hon gör, tänker och säger, utan också hur personen säger och tänker det.

Via Rentons och hans omgivnings historier berättar boken direkt och indirekt om Rentons liv som heroinmissbrukare. Missbruket, både av droger och alkohol, med allt vad det innebär, står som bokens huvudtema. Vid sidan av huvudmotivet tar Welsh också upp saker som rasism, jämställdhet, kvinnofrågor, kärlek, barn- och föräldrarelationer, döden, militarism och vänskap.

Trainspotting är en bok som rymmer mycket - många små berättelser, som ibland blir hela noveller, om många människor som på olika sätt är kopplade till varandra. Den rymmer en mängd ämnen, flera språkstilar och många känslolägen. Ibland är den djupt tragisk och allvarlig, men lika ofta är den så rolig att man skrattar högt och så stark att man blir riktigt berörd. Med andra ord så är Trainspotting en väldigt läsvärd bok. Själv ska jag, så snart jag kan, se om filmen och sen få tag på uppföljarboken Porno.