Snabbguide till litteraturvetenskap

Många voro de som lärda vägar vilja vandra. Många äro de som önska kraft ur litteraturvetenskap, ännu flera bliva de som aldrig söka den. Som tur är jag sammanställt en liten guide - att läsa, att spara, att skriva ut och klistra upp och skicka till mormor - med de viktigaste grunderna inom litteraturvetenskapen. Punkterna nedan kanske inte ger dig någon större inblick i litteraturens mysterier, de kommer förmodligen inte heller göra dig mycket mer världsvan eller klokare. Däremot kommer de hjälpa dig att verka oerhört klok, akademisk och påläst, och det är ju det som egentligen räknas.

Om man ska tolka en text på litteraturvetenskapligt vis så finns det alltid tre saker som man ska titta efter och som man med lite god vilja för det mesta lyckas hitta: förgänglighetstematik, fallossymboler och Danteinfluenser.

Förgänglighetstematik. Så fort något som påminner om döden, livet, sjukdom eller liknande antyds så är det bara att plocka fram förgängligheten. Om något har försvunnit, om det försvinner eller om man gissa sig till att det kommert försvinna faller också detta inom ramen för förgänglihetstemat. Exempel: Pippi Långstrump gör pannkakor, sedan äter hon, Tommy och Annicka upp dem. Detta symboliserar att varje dag är som en pannkaka och att varje dag i livet till slut skall ätas upp. Vi människor, precis som pannkakorna och sylten på dem, äro färgängliga.

Fallossymboler. En riktig höjdare. Grundregeln med fallossymboler är att allt som är avlångt är en symbol för den manliga fallos, den manliga sexualiteten och manligheten i sig. Några fallosklassiker att hålla utkik efter i litteraturen: midsommarstång, flaggstång, pennor, träd, antenner, mikrofoner, penslar, lyktstolpar, slevar, vispar, gafflar, krattor, spadar, borstar, kammar, hårfönar, sterainljus, vaxljus, plasljus och gitarrer.

Dante. Om du mot all förmodan läst en text utan att hitta vare sig någon förgänglighetstematik eller någon fallossymbol så är det ändå inte dags att börja kallsvettas. Du har fortfarande en god chans att visa dig på styva linan som kunnig litteraturvetare, du har nämligen ditt trumfkort kvar - Dante. Om någon funderar på religiösa frågor så är det influerat av Dante. Om någon känner sig vilse, och ännu bättre om denne också får blir guidad av någon, då är texten influerad av Dante. Om något är jobbigt, om ett ställe är varmt, om någon dör, om något är obehagligt, om något brinner, om något är mörkt, om någon är osams eller om någon inte mår bra, då är texten influerad av Dantes Inferno. Om någon genomgår en prövning så är detta inspirerat av Dantes beskrivning av skärselden. Om något är ljust, bra, trevligt, himmelskt, högt upp, fint väder, bra läge, glada miner, vilosamt, upprymt, glädjefullt eller i alla fall ganska okej - då är detta en tydlig influens från Dantes Paradiso.

Med hjälp av ett utdrag ur Da Vincikoden tänker jag nu demonstrera hur allt det ovan nämnda kan tillämpas i praktiken.
Langdon höjde blicken och lät den följa Faches utsträckta finger. Först trodde han att Fache hade pekat på en stor marmorstaty mitt i salen. Men då de hade gått några steg till började Langdon se förbi statyn. Tio meter längre fram lyste en ensam lampa som satt på en flyttbar ställning på golvet och skapade en skarpt avgränsad ö av vitt ljus i den mörkröda salen. Mitt i ljuskäglan låg intendentens kropp på parkettgolvet, som en insekt under ett mikroskop.
ANALYS: Förgänglighetestematiken är tydlig. För det första så ligger Fache död på golvet, hans liv var väldigt förgängligt. Fache likställs också vid en insekt under ett mikroskåp, detta visar att människan precis som en liten insekt är så förgänglig och utan vidare kan den krossas under dödens fot. Även fallossymbolerna duggar tätt i detta textutdrag. Till att börja med har vi Faches fingrar. De ligger, som kroppen, ner på golvet och antyder på så sätt att i sin död tog också Faches manliga sexualitet och styrka skada. Den stora marmorstatyn mitt i salen symboliserar manligheten som något evigt, som hugget i sten. När Faches faller undan och dör träder Langdon in i salen - därmed finns en ny mansperson i rummet. Slutligen så är det med en ren övertydlighet som Brown näst intill plagierar stämningarna i Dantes inferno, med den döde mannen på golvet, lampans ensamhet och utsatthet och salens färg - mörkröd - som helvetets eldar hos Dante.

Jag hoppas att detta har hjälpt dig massor och att du i framtiden kommer få fett med street-credd för dina grymma litteraturanalyser.