Man kan undra varför man väljer att sätta rubriken "Konstepidemi har nått Växjö - här är den första rondelljycken" på den här artikeln i Smålandsposten. En epidemi är en sjukdom. Något negativt, hemskt, farligt, hotfullt. Det som den här artikeln handlar om är ju en folkrörelse. Något stort, häftigt och bra. Människor som på eget initiativ skapar konst och sätter ut dem i det offentliga rummet. Det är det som är verklig kultur. Något som lever.
7 kommentarer:
Samtidigt borde du ju kunna bli smittad av konst på samma sätt som du kan bli smittad av en massa annat som inte böhöver vara negativt: "Din energi smittar av sig", "du har ett smittande skratt" och så vidare. Varför skulle då inte en konströrelse kunna beskrivas som en epedemi? En rörelse med en konst som ingen kommer undan, som drabbar brett och utan urskiljning.
Med andra ord: ett klockrent ordval. Oh yes.
I och för sig. Fast jag tror ändå inte att det var så rubriksättaren tänkte, men man kan ju hoppas.
Arvid har rätt i att ordet epidemi kan användas på ett positivt sätt. Växjöborna ska ju smittas av konsten.Men en epidemi är ju faktiskt en sjukdom och en sjukdom kan ju smaka lite beskt på tungan. "Schlagerepidemi drabbar växjö" är isåfall en bättre rubrik, schlager är ju lite som en sjukdom. Konstepidemi låter som någon arg gammal gubbe beskriver en konstform han inte förstår.
Båda har rätt, slåss om saken!
Jag menar självklart inte att "schlegerepidemi drabbar växjö" ska vara rubriken till den artikel Jesper skrev om, det var bara ett förslag på ämnen som passar bättre under rubriker som innehåller ordet epidemi.
En gång skrev jag i en positiv recension av en Lundell-konsert att "Lundell drabbade i fredags Karlskrona" eller något i den stilen. Då var det en och annan som tyckte att så kan jag väl inte skriva, drabba är ju ett negativt laddat ord. Möjligt, men används det som ett positivt blir det mer slagfärdigt än till exempel "gladde". Epedemi eller folkrörelse, frågan är vilket som är mest kraftfullt.
Det handlar väl om att tänja lite på språkets gränser. Det tycker jag är sjukt bra, fruktansvärt bra, grymt bra, gräsligt bra, helvetes bra och fan så fint.
Det må vara fan så fint att rubb och tänja och slit och dra. Men nån fanatisk måtta får det väl ändå vara på det enastående gemytliga eländet? Var plats har sin sak som har gått vilse. Jag tror, som Johan så smittsamt träffande, att det i det här rubriksättar fallet snarast handlar om en ung eller gammal man som är så förbankat gammal i sinnet att han inför en omständighet som denna ställer sig helt skeptisk och ljuvligt doftande oförstående.
Om någon vill slåss så är jag alltid redo. Skriv bara tid och plats på en lapp och lägg den i smörgåsgurkeglasburken som står på mitt fönsterbräde i sydostlig riktning.
Jag vet var din brevlåda bor.
Skicka en kommentar