Ladyday

Följande har aldrig hänt:
Det är Ladyday, men pojken vet det inte, har inte den minsta aning. Han går på tivoli och käkar glass och åker kaffekoppar som om det inte vore nåt. Som om han ägde stället, ägde det som alla andra. Men det är Ladyday och pojken är på väg ut från nöjesplatsen. Pojken är på väg ut från snurrande karuseller, blingpling ljud, supersnabba uppochnerbanor, neonljus och marschaller, kladdig sockervadd, gröna bänkar, souvinerglas, skrik, musik, skräp och nitlotter på marken. Svängiga vändkorset rör sig alltid åt samma håll, som en kvarn som maler ut alla åktrötta gäster och nyvunna Nalle Puhbjörnar som bara heter Nalle. Flickan är borttappad, flög av i en spinningkarusell och finns upphittad på lost and found i en korg av röd plast bland halsband och nycklar.

Pojken står utknuffad på gatan, vändkorsuttryckt, bland människomassor, taxirop, bullbussar och svarta limousiner. Det luktar avgas, tobaksrök och billigt drucket vin. När limousindörren öppnas så är läpparna så röda. När limpousindörren öppnas så är säkringen av. När limousindörren öppnas ligger håret helt perfekt. När bildörren öppnas är det som på film. Och pojken fattar då, först då, innan har han inget anat. Han slänger sig på marken, i vattenpölen fast det inte regnat. Och det blänker när kulan träffar marken. Gnistor skvätter över gatubrunnar och affischer, pojken rullar bort en bit.

Hennes hår är kort och hennes läppstift tappat. Hon är Dottie, hans barndomskärlek från tredje klass. Då hade hon djupröda flätor, som han drog i varje rast. Nu har hon djupröda läppar och mordblont hår. Latinamerika, Asien och Afrika, hennes fötter hade trampat överallt. Hon hade samlat blod, ord, vapen, djungler och skott. Hennes fickor med fulla magasin när hon kom, med flyget i från Bogotá. Något sa att allt skulle bli jävligt bra, om han blev kär igen. Hennes händer runt en stor silvrig magnum, när hon klev ut ur en svart limousin.

Det var en blodröd blick i hennes ögon och pojken duckar första kulan. Hon bar lacksvart skjorta, shakey rock och pojken bränns i axeln när andra skottet smäller av. Hennes huvud - nazihår och nazihatt. Pojkens mage känner tredje blixten. Shake it baby.

Pojken blöder värme som lamporna på tivolit, som alla lyktor som svänger i vinden och dansar som apan vid en spelmans positiv. Pojkens mage rinner sakta på en asfalt, för det är Ladyday och alla firar. Hans gamla kärlek som aldrig gett nåt tillbaka har flugit från Bogotá, bara för att träffa honom. Första skottet missar, sen träffar hon igen och igen och igen. Och pojkens t-shirt färgas samma färg som Dotties läppar, samma färg som tivoliclownernas näsor, samma färg som ballongen han fick av en trollkarl som drog upp kaniner och flätor och duvor med bultande hjärtan ur höga hattar och slog med käppen mot träparketter, slog i takt så att alla dansade. Dansa ompa till du dör. De dansar framför pojkens ögon. Bilar, taximänniskor, små kaniner och trötta tivolibarn. De dansar och flimrar. Pojken lägger handen i en vattenpöl som känns som salva för hans själ och blonda Dottie skjuter sista salvan, siktar väl.

Ett swastikahjärta, en limousin som far iväg. Ett vändkors med bara en riktning. Ett tivoli som stänger, som tänder alla lyktor och kulörta lampor, på Ladyday som ett farväl. Shake it baby, det här har aldrig hänt.