Det lyser alltid där inifrån, strålar ut till oss bara för att visa att de finns och trivs och lever mer än vi. Jag vet vad de gör där. Jag vet att de har fester, middagar, högläsningar och det måste, måste va elektriskt ljus. För det enda jag ser när försöker titta genom hålet är bländande ljusblindheten. Det enda jag hör när jag sätter slitna dricksglaset mot deras dörr är röstsorlen, cognacsskratten och vinglasklirren. Och knappen, jag hör knappen. Klicket när det mörknar, klicket när det ljusnar. De har elektriskt ljus där inne, jag lovar er, och de håller alltid dörren låst.
1 kommentar:
våran granne till höger diskar alltid hela nätterna och sover på dagarna. så när jag kommer och måste låna nånting öppnar han aldrig. och på nätterna ligger man och lyssnar på skrammel. det är faktiskt ganska mysigt. jag vet att han finns där. men ändå inte. eftersom han aldrig syns.
Skicka en kommentar