Jorunn och Tomtens släde

Huvudet dunkade när Jorunn tittade ut genom det rimfrostiga fönstret. Julen var på väg, äntligen. Hon älskade julen, stämningen och allt. Och av någon konstig anledning brukade också hennes ständiga huvudvärk släppa just kring jul. Med ett finger ritade hon en släde på det immiga fönstret samtidigt som hon kände hur det tryckte och pressade mot tinningarna.

Dagarna gick och det drog sig allt närmare julafton. Sista tentan för året var avklarad och hon hade varit i stan och handlat julklappar och druckit julmust. Nu var hon hemma och bakade pepparkakor medan hon drack några koppar starkglögg. Att baka pepparkakor var skoj, men om man gjorde det samtidigt som man drack starkglögg blev det ännu roligare. Då kom man på mycket fler spännande former som man kunde skära ut pepparkakorna i. Pepparkaksdegen som hon hade gjort var väldigt stor. När hon hade bakat femton plåtar, varav bara en blev bränd, fanns nästan hälften av degen kvar. Men efter att ha bakat femton plåtar pepparkakor och druckit ungefär lika många koppar starkglögg var hon väldigt trött. Innan hon gick och lade sig för att sova åt hon upp resten av pepparkaksdegen och sköljde ner det hela med en julmust samtidigt som hon stirrade in i ett levande ljus och lyssnade på när Ramones sjöng en julsång. Det dunkade och spände i huvudet, mer än vanligt, och hon kände att berusningen började gå över i illamående. Men trots det somnade hon ganska fort. Klockan var halv ett och det var nästan exakt två dygn till julafton. Utanför fönstret dalade snöflingorna ner.

Jorunn vaknade med ett ryck några minuter över fyra. Hon kände att hon var tvungen att spy. Fan också. Jävla glögg. Eller snarare, jävla brännvin som hon hällde i glöggen. Hon orkade inte öppna ögonen. Egentligen ville hon bara somna om, men hon kände hur kväljningarna var farligt nära att övergå i regelrätta spykaskader. Magsyresmaken, blandad med den av pepparkaksdeg och glögg, hade redan nått munnen. Och så kom resten. Jorunn pressade ihop läpparna för att inte spy i sängen. Hon famlade med händerna i mörkret och fick tag i något som stod på hennes mage. Hon drog det till sig och öppnade munnen. Magsyra, pepparkaksdegsbitar och gudvillintevetavad sprutade ut i en härlig brungulgrå sörja. Plask och schplatt, rätt ner i... Ner i vad då? Hon kunde inte påminna sig att hon hade ställt någon behållare på sin mage innan hon somnade kvällen innan. När hon hade spytt färdigt och kände att illamåendet började gå över torkade hon av sig kring munnen på täcket. Efter att ha gjort en minnesanteckning i huvudet om att byta påslakan nästa dag började hon försiktigt kisa med ögonen på det som stod framför henne. "Bra! Fantastiskt! Fanken, vad bra Jorunn!" hörde hon en liten röst pipskrika. "Underbart. Tomten kommer bli jätteglad för det här!". En liten figur i klarröda och gröna kläder stod och hoppade och skrek på Jorunns bröst. Han var så ursinnig att han trillade bakåt ner på hennes mage så att han fick klättra upp igen för att han skulle kunna blänga på henne rätt i ansiktet. "Vad är bra?" frågade Jorunn. "Vad är det som har hänt?" Den lilla figuren verkade bli om möjligt ännu mer förbannad. "Vad som är bra?!" skrek han. "Jag ska säga dig att just nu är ingenting bra! Du har precis fyllt Tomtens släde med spyor!".

Fem minuter senare hade Jorunn hämtat sig en aning och tagit sig upp hur sängen. Hon hade slitit åt sig ett par långbyxor, som låg på en stol vid sängkanten, och dragit på sig dem snabbt. Det kändes inte riktigt bra att gå runt med bara ett svart nattlinne på sig när man hade en liten pyssling som inte var mer än en mustflaska hög på golvet bredvid sig. Den lille figuren hade lugnat ner sig en aning. Jorunn hade hällt ut det mesta av spyorna ur släden ner i toaletten. "Ligger du illa till nu?" frågade hon försiktigt. "Gör ju inte det!" sa den lille nissen, eller vad han nu var för något, med ett otrevligt sarkastiskt tonfall. Hon hade verkligen dåligt samvete för det hela. Tomten kanske skulle bli jättearg på den lille figuren. "Vad heter du?" frågade Jorunn, i ett försök att bryta det spända läget. "Jag heter ju inte ALF!" svarade figuren, som tydligen hette Alf, återigen med ett väldigt sarkastiskt tonläge."Jag är verkligen ledsen för det som hände, men du måste ju förstå att det inte var med mening" sa Jorunn urskuldande. "Finns det inget vi kan göra? Går det inte att skölja av släden med vatten bara? Då borde ju alla spyrester försvinna." Alf gav Jorunn en blick som om han undrade om man möjligen kunde bli ännu dummare, och skrek upprört "Vi kan ju använda vatten! Släden kommer ju inte lukta Jorunnspyor ändå!" Nu började Jorunn också bli lite irriterad och frågade om Alf inte kunde sluta med att vara så sarkastisk. "Kan ju det!" snäste han till svar.

De satt tysta en stund och tänkte. Jorunn vid köksbordet, och Alf på det. Tomtens nerspydda släde stod mittemellan dem. Alf satt i skräddarställning försjunken i djupa funderingar. Jorunn tänkte också, och som i förbigående märkte hon att hennes huvudvärk hade upphört. "Men du, Alf. Kan vi inte pröva att tvätta släden med julmust och brännvin? Alkoholen är jättebra som rengöringsmedel, och kolsyran i musten hjälper till att fräta bort lukten av mina magsyror." Alf tittade upp, först såg han på släden en stund och sedan vände han blicken mot Jorunn. "Visst, försök du." sade han slutligen, en aning mer tillmötesgående. Jorunn hämtade några flaskor julmust och en flaska Brännvin Special. Brännvinet skulle ha varit till en andra omgång starkglögg egentligen, men det här var viktigare och hon hade fler flaskor. I nästan en timme satt de sedan och putsade Tomtens släde med små putstrasor doppade i brännvin och julmust. När de var färdiga glänste släden, det fanns inte längre ett spår av spyor kvar. Istället för magsyrestanken låg det bara en svag doft av julmust över släden. Jorunn såg att Alf var motvilligt imponerad.

Lättad över att det löste sig med släden började Alf slappna av en aning. Efter många om och men fick Jorunn honom att berätta vad han och släden hade gjort hemma hos henne, i hennes säng. "Du har känt ett tryck i huvudet de senaste åren, eller hur?" började han. "Det har nog bultat på och gjort ont. Egentligen är det inte så hemskt svårt. Tomten ville helt enkelt gömma sin släde i ditt huvud." Jorunn bara gapade. "I mitt huvud?! Har jag haft en släde i mitt huvud?!" stammade hon. "Yepp, släden är väldigt värdefull och mäktig. Det finns många som skulle lägga rabarber på den om de kunde." fortsatte Alf. "Tomten behövde alltså ett gömställe för den, och han sa till mig att gömma släden inuti ditt huvud. Du passade bra, du tyckte om julen och var allmänt... Allmänt mottaglig. Varje jul har jag tagit ut släden från ditt huvud. Då borde det där bultandet i huvudet på dig ha slutat över julen. Fast vanligtvis brukar du inte vakna och spy på släden..." sa Alf och tystnade.

Jorunn var minst sagt chockad. De flesta människor som får veta att de har haft ett eller annat fordon inuti sitt huvud blir ganska omtumlande. Om det där till är självaste Tomten som äger fordonet gör inte det det hela bättre. Hon hade så många frågor. Hur kunde Alf få in och ut släden ur hennes huvud utan att hon märkte något, hur kunde Tomten och alla klappar få plats i en så liten släde och så vidare. Men hon hann inte få svar på någon av sina frågor, för Alf var redan på väg ut genom dörren. "Vänta!" skrek Jorunn. "Kan ni inte hitta något annat huvud som ni kan ha släden i tills nästa år?" Alf vände sig om på tröskeln och sa stressat "Jag är ju inte redan stressad!" med samma sarkastiska tonfall som han hade haft i början, men tillade lite vänligare "Men jag ska se vad jag kan göra. God jul!".

På julaftons morgon dalade snöflingorna tätt utanför Jorunns fönster. Ljusen i granen glimrade och hon fick en väldigt smaskig chokladjulhamster i sin chokladjulkalender. Vid lunchtid kom gästerna - hennes föräldrar, äldre syskon och deras respektive - för att fira julen tillsammans hemma hos henne. När hela sällskapet satt och drack starkglögg på kvällen kom Tomten och knackade på dörren. Han var på ovanligt glatt humör. "Hoho, min släde har doftat julmust hela vägen!" skrockade Tomten och blinkade mot Jorunn som rodnade lite. När han hade överlämnat alla klappar följde Jorunn honom till dörren. Där fick hon ett kuvert av Tomten. "Från Alf. God jul!" sa han och for med skägget fullt av snö vidare mot nästa hus. Jorunn öppnade kuvertet, som såg helt vanligt ut. Där i låg det ett kort brev från Alf: "Kunde tyvärr inte hitta något annat huvud som vi kunde ha släden i, men jag har ju försökt! Vi kanske hittar någon tills nästa år, men tills dess lovar jag att rulla in hela släden i bomull så att den inte ska skava så hårt mot din panna. God jul! //Alf". Brevet värmde Jorunn, han hade i alla fall försökt hitta någon annan, och bomull brukade alltid göra susen när något var jobbigt. När hon skulle lägga ner brevet i kuvertet igen såg hon att det låg något mer där i. En hel flaska med den finaste sortens julmust hade Alf lyckats trycka ner i kuvertet. Överlycklig rusade Jorunn in till resten av sällskapet och ropade "Titta, titta! Han har gjort så att kapsylen glittrar!". Alla tittade på flaskan och den glittriga kapsylen och log som vanligt förstående mot Jorunn.