En av mina första riktiga sågningar blev dock inte aktuell för publicering i tidningen, så jag kör den här i bloggen i stället. Håll till godo:
====
Eskju DivineHeights
Imperial Recordings
1
Eskju Divine har sparat in på krutet. Istället har de lagt pengarna på fläskiga stråkar, smörindränkta pianon, frireligiösa vibbar och falsettsjungande pojkar med blicken i det mörkblå. Jag lämnas inte helt oberörd av skivan. När smetigheten drivs till absurdum och ahh-körerna dras ut till det oändliga får jag faktiskt kväljningar. Kanske skulle Heights fungera som en sövande nattskiva för småbarn. Men, snälla, akta de små liven. För risken är att de växer upp och blir som musiken de har fått lyssna på - lama, slätstrukna och fruktansvärt tråkiga.
Lyssna hellre på: Rasmus – In The Shadows
====
2 kommentarer:
hård kritik du ger ett av de ända banden i sverige som faktist skiter i vad kritiker tycker. är så jävla trött på timmo, embassy och all anna idie skit som det här landet tar fram. Varför såga band som gör musik som inte är rikitgt svensk. se bandet live så lär du fatta hur jävla bra dom är.
Anledningen till att jag sågar dem är inte att jag tror eller hoppas att de ska läsa det jag skriver eller bry sig om det. Det handlar heller inte om att jag tycker att de gör svensk musik eller inte, sånt skiter jag faktiskt fullständigt i. Anledningen till att jag sågade dem är skivan är för jävla dålig och knappt går att lyssna på för att den är så himla ledsam. Det är möjligt att de är bra live, förutsatt att de låter helt annorlunda och kör andra låtar.
Skicka en kommentar