Hultsfredssummering

Festivaler är alltid sköna och det är alltid schysst med massor av livemusik, men det råder ingen tvekan om att årets upplaga av Hultsfredsfestivalen är den sämsta som jag har varit på. Anledningarna är förmodligen många. Jag själv hann aldrig ladda upp, eftersom vi åkte nästan direkt efter D-uppsatsoppositionen. Men framförallt berodde det på att årets bandbokningar inte var något att hurra för, de magiska musikögonblicken var ovanligt få, vädret var kallt och tråkigt, festivalbesökarna var inte lika glada och på som de brukar vara, och dessutom - ungefär sju tusen färre än de två föregående åren. Förhoppningsvis tar Rockparty sig i kragen efter det här. Boka mindre och bättre band med större fingertoppskänsla. Plocka gärna bort Hawaii och satsa på de mindre scenerna istället.

Min medienärvaro har dock varit väldigt hög. I fredags var jag med på Blekinge Läns Tidnings:s festivaluppslag, för att i egenskap av deras punkrecensent uttala mig om vilka av årets band man inte borde missa. Igår var jag med på en kant i Smålandsposten
och berättade för det småländska folket hur man bäst klär sig för att klara av en festival (många tyglager och silvertejp).

Trots att de inte var speciellt många, fanns det ändå flera musikaliska höjdpunkter på Hultsfredsfestivalen 2007:

TORSDAGEN
Florence Valentine (konsert)
Skön slyngel-punk-håkan-pop om uppbrott, utbrott, Khemiri, a-kassa, småstäder och systembolaget. Körde bland annat en Moneybrother- och en Ebba Gröncover.

Flogging Molly (konsert)
Irländsk folkpunk som röjde så att dammet bokstavligen yrde framför Pampasscenen. Lite lång konsert, men väldigt svängig.

Detektivbyrån (konsert)
Den konsert som stannade kvar längst. Magisk stämning och inte långt från gåshud. Speldosor, livetrummor, electroslingor, dragspel, gypsy, cirkus, rymden och tretakt. Ännu bättre blev det av att publiken var fullkomligt i extas medan de stampade takten i trägolvet och sjöng med i de instrumentala melodierna.

FREDAGEN
Ozzy Osbourne - Paranoid (låt)
Ozzys konsert var 80 % legend och 20 % musik, men han överraskade ändå med att vara förvånansvärt vital och genom att göra en helt okej, och inte dålig, spelning. I extranumret, Sabbathlåten Paranoid, skjöts nivån dock upp i taket, plötsligt blev musiken genuint fantastisk. För en låt kokade hela publikhavet framför Hawaii. Det var strobb, dist, tryck och rock'n'roll.

Bausband 1, 2 & 3 (blandband)
Otroliga blandningar av otroliga låtar, höll hela campet i god stämning.

Bonde Do Role (konsert)
Underbart brasilianskt partyröj. Tyvärr var det för sent och jag var för trött för att dansa så mycket själv, men jag njöt inte mindre för det. Tajt rap, hämningslösa samplingar, enegriskt scenframträdande och skön, hård och glad attityd. Jag är fortfarande bitter för att jag har hållt i en nerriven affisch med Bonde Do Rolo, utan att behålla den, för att jag inte förstod att det var de förrän efteråt.

LÖRDAGEN
Turbonegro (konsert)
Trots gles publik, grått regnväder, dagsljus och en allt för tidig speltid levererade norska homorockarna hårt och stabilt som vanligt. Riktigt rock'n'roll. Do you, do you, dig destruction?

The Ark (konsert)
Första gången jag såg dem live. Min första tanke när de blev bokade var att Rockparty körde en Lordirepris. Men det tog inte många takter innan The Ark hade bevisat att de faktiskt är ett rockband av väldigt hög klass. Grymma hits, tight musik, fylligt mustigt sound och inte minst ett band och en frontfigur som vet hur man fyller upp stora scener.