Känn ingen sorg för mig, Göteborg

Helgen gick i kulturens tecken. Göteborgsvistelsen invigdes, efter de traditionsenliga felåkningarna, med Håkan Hellströms turnéavslutning på Liseberg. Jag har hört uppgifter om att det var mellan tolv och arton tusen människor i publiken. Många var det i alla fall och vi var där, mitt i smeten. Håkan funkar alltid och känns helt rätt i tiden för tillfället. Springsteenkomplexen börjar göra sig påminda med hemska saxsolon och allt för långa outtron, men det är ändå ingen fara på taket. Extas i Ramlar, gåshud i Hurricane Gilbert och hela kroppen stormar i fantastiska Magiskt, men tragiskt.

Under lördagen och söndagen besökte vi Bok- och biblioteksmässan. Det blev en hel del föreläsningar och seminarier, en del väldigt intressanta och andra mindre bra. Bland höjdarna kan nämnas serieseminariet med bland andra Nina Hemingsson och Martin Kellerman, seminariet "Den alvarsamma sanningsleken" med Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri och Tiina Rosenbergs föreläsning om Judy Butlers queerteorier. I övrigt hängav jag mig åt sanslös bok- och serietidningsshopping och intensivt insamlande av gratissaker. Som vanligt kan man konstatera att de stora etablerade förlagen är de som har de tråkigasta och snålaste montrarna. De allra minsta förlagen brukar av förklarliga skäl inte ha så spännande utställningar heller, vilket förmodligen kan förklaras av begränsade budgetar. Bäst montrar har de mellanstora förlagen som verkligen vill visa upp sig och synas och som dessutom har hyggliga ekonomiska budgetar till att göra det.

(Mer om bokmässan och seminarierna där kommer snart i en bomb nära dig. För stolen, den stolen. Vi lackar och snickrar med hamrare och motrorsågrar med fingrar om spiken. Snart står den stadigt i svenska myllan, snart vibrerar den bort allt motstånd.)

Lördagskvällen avrundades på Sticky Fingers, för det skulle ju va dans, dans, dans!