Som en liten terminsavslutningsgåvodubbelpresent från mig själv till mig själv dök det, mycket passande, så här på höstterminens sista vardag upp två skivor (ja, jag köper fortfarande CD-skivor, om någon minns dem) från Ginza idag.
Den ena - som jag håller på att lyssna igenom i skrivande stund är Cornelistributen Poem ballader och lite blues - Återbesöket. Kul blandning av artiser och utföranden, även om alla inte faller mig i smaken. Några höjdpunkter hittills är Moneybrothers "Morbror Frans", Britta Perssons "Hajar'u de då Jack?", Anna Norlins "Generalens visa" och såklat Thåströms "Cool Water - på den Gyldne Freden". De som drar ner betyget mest är diktuppläsningarna, tycker jag. Kristina Lugns uppläsningar har jag till exempel aldrig förstått mig på. Men vad har man inte Skip-knappen till.
Andra skivan jag mottog idag var Gogol Bordellos senaste, Super Taranta!. En riktig energikick. Röjigare partyplatta får man nog leta efter. Jag är dock lite besviken på en sak. I texthäftet framgick det att de i låten "American Wedding" inte sjunger - som jag hade hoppats - "Where's the vodka, where's the marinated heroin" utan "Where's the vodka, where's the marinated herring". Men man hör ju som bekant vad man vill höra, så det bör inte bli några problem.
2 kommentarer:
Marrinerad sill låter ju - om möjligt - ännu äckligare än inlagd dito.
På tal om låthörningsfel är min favorit fortfarande "Människor på radio q / äta jobba sova nu" (människor på rad, i kö / äta jobba sova dö).
Förresten så är det annika n. och inte anna n., om du inte snackar om nåt nytt stjärnskott jag inte känner till (mycket möjligt).
Ja, jag märkte det nu när jag tittade på P3 Guldgalan. Annika, inte Anna, ska det visst vara. Skam.
Skicka en kommentar