Alla blivande föräldrar borde prova på att göra åtminstone ett par vinsatser innan de skaffar sina första barn. Vintillverkningen ökar inte bara förutsättningarna för ett mer livat dopkalas, den ger också en god insikt i omhändertagande, omsorg och kärlek. För omsorg och kärlek är just vad vinmakande handlar om. Man måste finnas där för vinet, klappa på tunnan, lyssna på dunken. Se till att det trivs och känner sig tryggt, att det inte är för kallt och inte för varmt. Man sätter helt enkelt vinets, eller barnets, behov framför sina egna. Med kärleken och omsorgen kommer också oron och rädslan. Vad det hugger till i magen när vinet plötsligt slutar bubbla. Man kan knappt sova, kan knappt tänka på något annat. Mår inte vinet bra? Är barnet sjukt? Har jästen dött? Men när det väl är över då vet man att det är värt det, all oro, alla vakna timmar och dagar fyllda av magont och uppassande. När man står där med ett barn eller femtio liter vin i armarna, då är det värt allt slit. Och eventuella bismaker, som surhet och skrik, försvinner ju som bekant med åren, medan bouqen och kärleken bara växer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar