Mellanrum

I den här recensionen, på Dikt 360, av den gamla antologin Mellanrum var jag visst nämnd i fotnoterna.

För den som är sugen på tonårspoesi från tidigt tvåtusental finns antologin på Adlibris för 18 spänn. Om den är bra eller ej kommer jag faktiskt inte ihåg, inget fantastiskt skulle jag tro. Jag minns inte ens vilken dikt jag själv har med.

Swing it comme Paris

Fräsig pastellfärgad dansmusik med politiska texter stöter man inte på varje dag, inte jag i alla fall. Inget jag skulle lägga i cd-spelaren varje dag, kanske, men jag skulle inte något emot om den här musiken konkurrerade ut shlager, reggeaton och r'n'b från dansgolven.

Lite serier på bokrean, annars tunt

Bokrean var om möjligt ännu mer urvattnad i år än vad den brukar. Det blev bara tre böcker den här gången, för min del. Serier alltihop:
Liv Strömquist - Hundra procent fett
Marcus Nyholm - Skissbok
Loka Kanarp - Till mina vänner och ovänner

Möjligen att jag kompletterar med samlingsvolymen av Marjane Satrapis Persepolis också, men sen får det vara nog. I och för sig är min bokhylla knappast i behov av några påfyllningar, men det är ändå tråkigt att bokrean inte är roligare än vad den är. Det borde den kunna vara.

Smil til ditt blitzregnbaby!

Det finns vissa skivsläpp som jag fruktar lika mycket som jag ser fram emot. Framförallt gäller det Thåström och Kaizers Orchestra. Å ena sidan är det ju fantastiskt kul att de släpper nytt, å andra sidan är det lite nervöst, för tänk om de inte håller längre.

I måndags släppte Kaizers Orchestra sitt fjärde album - Maskineri. Och efter ett antal genomlyssningar kan jag nu konstatera att det är sjukt bra! Kanske till och med deras bästa hittills. Framförallt har de ett oerhört bra låtmaterial. De tidigare plattorna har varit mer sammanhållan av olika teman (maffia, krig och mentalsjukhus), men på Maskineri är de flesta av låtarna mer fristående. Även om jag gillar temagrejen fungerar det här väldigt bra också. Låtarna håller en väldigt hög kvalitet och inte minst är det väldigt varierade, det gillar jag.

Produktionsmässigt är den nya skivan ganska mycket mer clean än de tidigare, men på nåt sätt har de lyckats behålla lite av den viktiga skitigheten samtidigt som de har gjort soundet mer öppet och luftigt. Detaljerna, nivåerna och växlingarna är mer mästerligt utförda här än på någon av de tidigare plattorna. Och jag blir oerhört imponerad av att de lyckas behålla sitt väldigt särpräglad och schyssta sound, samtidigt som också har kunnat utveckla på fyra olika album. Det är det långt ifrån alla som klarar av. Och kombinationen av ett fantastiskt sound ihop med ett genuint bra låtmaterial är, måste jag säga, väldigt ovanlig.

Kul är att de för första gången har med en duett också. I låten "Den andre er meg" gör Ragnhild Winterstø Røthing (som är gift med Kaizers ene gitarisst, "Killmaster") en strålande insats. Jag har länge saknat lite kvinnlig sånginsats i kaizerland. Tyvärr finns inte den duett med Stefan Sundström som tydligen ska ha spelats in med på skivan. Förhoppningsvis släpps den i någon annan form framöver, kanske som singel-B-sida eller liknande. Kan vara riktigt tufft.

Tills vidare ligger hela Maskinerialbumet ute på Kaizers Orchestras myspace. Skynda er dit och lyssna och skynda er sedan och köp skiva. Något så här bra måste man bara äga! (Ljudkvalitén på skivan är dessutom mycket bättre än den på myspace.)

(För övrigt har jag inte sett en enda svensk skivrecension på Maskineri i de stora tidingarna. Skämmes, ta mig fan!)

Ivan beklagar att han inte kan svenska

Ivan Rebroff beklagar att han inte kan tala svenska och sjunger sedan "Ack Värmland du sköna" på tyska. Inte det bästa eller ballaste han gjort, men lite kuriosakul.



Det här, däremot, är ju bra på riktigt:

Valentina uppdrag

Även om jag inte firar alla hjärtans dag själv drar jag mig såklart inte från att tjäna en hacka på ståhejet. Kolla in min illustration (collagehjärtat) på Smålandspostens Ungsidor. Klickar man på hjärtat ska det gå att få upp det i stort format.

När Säpo kommer...

...har jag numera ett reservland att dra till.

Marinerat heroin

Som en liten terminsavslutningsgåvodubbelpresent från mig själv till mig själv dök det, mycket passande, så här på höstterminens sista vardag upp två skivor (ja, jag köper fortfarande CD-skivor, om någon minns dem) från Ginza idag.

Den ena - som jag håller på att lyssna igenom i skrivande stund är Cornelistributen Poem ballader och lite blues - Återbesöket. Kul blandning av artiser och utföranden, även om alla inte faller mig i smaken. Några höjdpunkter hittills är Moneybrothers "Morbror Frans", Britta Perssons "Hajar'u de då Jack?", Anna Norlins "Generalens visa" och såklat Thåströms "Cool Water - på den Gyldne Freden". De som drar ner betyget mest är diktuppläsningarna, tycker jag. Kristina Lugns uppläsningar har jag till exempel aldrig förstått mig på. Men vad har man inte Skip-knappen till.

Andra skivan jag mottog idag var Gogol Bordellos senaste, Super Taranta!. En riktig energikick. Röjigare partyplatta får man nog leta efter. Jag är dock lite besviken på en sak. I texthäftet framgick det att de i låten "American Wedding" inte sjunger - som jag hade hoppats - "Where's the vodka, where's the marinated heroin" utan "Where's the vodka, where's the marinated herring". Men man hör ju som bekant vad man vill höra, så det bör inte bli några problem.

Avtryck

Nu har Hasse och jag varit arbetslösa i ett drygt halvår. Det känns bra. Vi har inte fått några jobb, och vi har inte sökt några heller. Tur att jag bor i stan, så slipper jag lägga pengar på busskort. Och så bor jag ju hemma ock, så maten är gratis. Fram tills nu så har vi egentligen bara slappat, månad efter månad. Lyssnat på en bränd blandskiva, med bl.a. Dr Screw, som vi snodde på en fest i vintras, och täljt i armstöden på våra fåtöljer. Men idag tröttnade vi. Helt plötsligt kände vi bara att vi borde hitta på något. Så jag och Hasse drog iväg till vår gamla högstadieskola.

De hade byggt om hela skolan, så det var knappt att vi kände igen oss. Men efter någon timme hade vi lärt oss att hitta hyfsat. Precis när vi gick förbi träsöljden var det en stor klass som höll på att gå in. Utan att tänka efter blandade vi oss med mängden och hängde på in. I nästan en halvtimme stod vi där och tjuvputsade på några små träbitar, som vi hittat på golvet, med var sin bit fint sandpapper. Och när vi stod där och myste som bäst, och trodde att faran var över, så klampar den förbannade slöjdläraren Lennart fram och glor på oss i några sekunder. Sen säger han "Slutade inte ni nian för fyra år sen?". Vi blev helt paff. Va fan skulle vi säga? "Eh...nja...öh.." mumlade vi samtidigt som vi såg hur den högröda ilskan steg i Lennarts ansikte.

”Nu är ni så förbannat goda och följer med upp till rektorn. Där ska ni förklara er och sedan betala för sandpappret som ni olovligt har nyttjat." nästan gormade han. "JÄVLAR I HELVETE HASSE! NU SPRINGER VI!" skrek jag. Och sen sprang vi. Sandpappersklossarna slängde vi iväg över halva salen, till Lennarts överjävliga irritation. Vi kastade oss över snickarbänkarna och tog långa hopp över plankor som låg i vägen överallt. Hasse slet upp dörren och vi sprang så fort benen bar oss. Och Lennart efter. "Stanna, för helvete, era hu-huli-huliganer!" skrek han. Men vi kutade och kutade. Och till slut stannade störd-Lennart upp och höll sig andfådd för bröstet och viftade med näven.

Vi sprang i säkert fem minuter till, tills vi kom fram till en lekplats med en nersprayad parkbänk. Hasse slog sig ner på bänken och drog fram två hemmarullad cigg – whiskeytobak rullad i gladpack ­– och skrattade, sjukt belåten med dagens äventyr. "Hörre du, Klasse" sa Hasse till mig, "nu kan vi ta det lugnt i ett halvår till." Jag lutade mig bakåt i gungan som jag satt mig i, drog ett djupt halsbloss från min gladpackwhiskeycigg och sa "Ja, du Hasse, nu kan vi ta det cool". Sen somnade vi.

Bokslut 2007

Dagarna flyr och snart har inte bara julen och mellandagarna passerat utan också hela 2007. Dags för sammanfattning, kan tyckas. På Nittonde stolen har vi på redaktionen därför listat våra bokfavoriter från det gågna året, tre titlar var. Kolla in min och de andras listor här.

För en person som knappt kan gå in i en videoaffär eller välja lösgodis utan att få tung beslutsångest är en topp-trelista självklart oerhört komplicerad. Därför vill jag komplettera min Stolenlista med några hedersplatser:

Den boken jag såg fram emot mest inför detta år var sista Potterdelen, Harry Potter and the Deathly Hallows. Det blev Anna och inte jag som recenserade den på Stolen, men jag inhandlade den ändå på utgivningsdagen och slukade den sedan så snabbt jag kunde. Eftersom jag slet hund som Postman Choat blev läsningen utdragen på ungefär en vecka, men det gjorde också att jag fick suga lite längre på den oh så spännande och goda karamellen.

En annan titel som jag hade väntat otåligt på var Stieg Larssons tredje deckare Luftslottet som sprängdes. I ännu högre grad än Harry Potter var det en riktig slukarbok. Om jag minns rätt var klockan runt halv sex på morgonen när jag slog ihop pärmarna. Kanske ingen läsupplevelse som dröjer sig kvar, men en högklassig spänningsroman. Min recension av boken hittar ni här.

Som vanligt har det i år återutgetts ut en hel del mer eller mindre etablerade klassiker också. Jorge Luis Borges novellsamling Fiktioner som gavs ut i Bonniers nya klassikerserie var en riktig höjdare, både för litteraturnördar, novellfantaster och deckardiggare. Läs om den här. Ricci Ducornets Fläcken har också några är på nacken nu, men det var först i år som den gavs ut på svenska. Mustighetsfantast som jag är så föll den mig verkligen i smaken. En rå och skönt groteskmustig berättelse som jag skrev om här.

Sen har ju året inte bara bestått av läsande. Jag har skrivit en d-uppsats också. Om böcker... Och så har det blivit en hel del resande. Stockholm, Lund, Göteborg, Norge, Jönköping, Köpenhamn, Berlin, Prag, Budapest, Kroatien. Tågluffen i augusti hör helt klart till årets stora höjdpunkter. Förhoppningsvis blir nåt lika trevligt nästa år.

So long.

Bausig jul!

Ett litet julcollage, från min arma fingrar till era öppna armar. Drick must och ha det fint!

(Och missa inte Nittonde Stolens julhälsning, med en exklusiv illustration av häftiga Kolbeinn Karlsson.)

Glömska hemligheter och dolt upphov

Kära, kära jistanes! Mitt uppe i allt julstök, sillinläggande, biospatserande och wonderlustkingande har jag ju glömt att tipsa om Nummulit!

Nummulit är en ny hemsida/webbtidning som består av insända bidrag, med alltifrån texter och foton till ljud och rörliga bilder. Det första numret av Nummelit innehåller femton olika bidrag, varav undertecknad har bidragit med två. Grundtanken med sidan är att lyfta fram själva verken och låta upphovspersonerna hamna mer i bakgrunden, vilket jag tycker är en trevlig idé. Bakom sidan står min main man Dojan.

Adressen till sidan är (än så länge) http://home.brikks.com/nummulit/

Yo!

Skriv om du brinner

Navid Modiri - känd från bland annat P3 och Filmkrönikan - har nyligen gett ut sin debutbok. En riktigt bra diktsamling, som både är lättillänglig och har stort djup. Läs min recension av boken på Nittonde Stolen. Missa heller inte att vi publicerar nya texter varje dag nu i december, ända fram till julafton.

Angående människors förmåga att chockeras

Ingen har väl missat granskningen av ICAs kötthantering? Självklart är det bra att de granskas och att problemen uppmärksammas, så att de förhoppningsvis kan åtgärdas. Det konstiga är att folk reagerar så starkt som de gör. Är det verkligen någon som seriöst är chockad över det här? Att mataffärer ompackar och fuskmärker kött är väl knappast någon nyhet och att ICA skulle vara den enda kedjan som sysslar med det är ju helt befängt. Jag har svårt att tänka mig någon matvarukedja som inte sysslar eller åtminstone har sysslat med det i någon utsträckning.

Upprörs gärna över dålig mathantering, men låtsas inte vara förvånad. Kräv gärna förbättring från ICA, men gör det också från alla andra matvarukedjor du handlar hos. På tv igår berättade de dessutom om att de flesta ICA-butikerna som en följd av köttlarmet har svikit lokala köttdistributörer och istället vänt sig till centrallager. Hej transporter! Hej klimatförändringar! Hey apocalypse now.

För inte så länge sen lät sig dessutom massor av människor uppröras över att Veckorevyn skrev om en lycklig hora. Självklart kan man föra många diskussioner kring prostitution, om det är bra eller inte, och så vidare. Personligen är jag övertygad om att det finns lyckliga horor, även om det förmodligen går väldigt många olyckliga på varje lycklig.

Saken med Veckorevyn är dock att det blir folkstorm kring en enda artikel som ställer sig positiv till prostitution, medan tidningen i varje nummer pumpar ut uppfostran/information/propaganda om hur unga tjejer ska bli bra/smala/riktiga/villiga/oslampiga/heteronormativa/utseendefixerade kvinnor vars viktigaste uppdrag här i livet är att vara åtråvärda för och kunna tillfredställa män. Det tror jag är ett större hot mot tjejers välbefinnande i allmänhet, än vad prostitution är, och ett större hot mot jämställdheten än vad exempelvis porrtidningar är. Där har ni något att chockeras över. Men som vanligt är det ju mycket svårare och jobbigare att uppröras över vad flera tidningar eller matkedjor gör hela tiden, än vad någon skriver i en enskild artikel eller gör i en enskild butik.

Missa inte Annas inlägg om veckoryevynmoralpaniken, som både skrevs tidigare och utförligare än min text, men jag skyller på grammatiktentaplugg och annat viktigt.