Du också

Ett alldeles färskt collage, nästan. Jag gjorde en femtedel av det i januari och nu har jag efter många nja och men har jag slutfört det. Och jag är ganska nöjd med resultatet. Som vanligt får ni klicka på bilden för att se den på riktigt.

Det ska börjas i tid

Collage av bilder från Leksakskatalogen 2008.

GRATTIS!

Punkrecension och collagevinjett

Den första av två nyproducerade krönikevinjetter som jag har gjort för Smålandspostens Ung-sidor, finns nu tillgänglig för påsyn här.

Idag har jag också publicerat en recension av Sturle Brustads bok Anarchy in Åmåt.

Var e vargen

Ja, som sagt. Jag har skakat igång collagenerven igen. Hoppas att det fortsätter så också. (Klicka som vanligt på bilden för att få upp i storformat.)

Nytt klipp&klister

Det är nu över ett halvår sen jag sist gjorde ett ordenligt collage. Skam och tårar över det. Men nu är jag på g igen! Ett litet vinjettuppdrag från Smålandsposten gjorde susen. Säger till när de nya vinjetterna kommer upp på nätet. Till dess ska ni få njuta av en helt exklusiv och rykande färsk skapelse. Knappast det mest storartade jag har gjort, men det är trevligt att väckt klipp&klistra-armen till liv igen.

Serier, juh!

Meh, hallå! Har ni missat det fetestora serietemat på Nittonde Stolen? Det som har gjorts i samarbete med finballa seriesidan Cigarett.net? Ja, men skynda dig då, för fanken! Sista chansen nu! Idag publiceras sista delen, en artikel om Serieteket i Stockholm. Innan den har vi betat av serienoveller i prosaform, bokrecensioner i serieform, sererecensioner, klassikergenomgångar, ljudordsundersökningar och mer, mer, mer!

Själv har jag bidragit med artikeln När pappret börjar låta, som bygger på min b-uppsats om ljudord i serier; samt recensioner på Jan Lööfs samlade serier och serieromanen I ringen.

Två veckor serier och tidningsnotis

Nu händer det grejer på Nittonde Stolen. Tillsammans med seriesidan Cigarett.net har vi seriespecial. Den här veckan publicerar vi båda bokrecensioner i serieform, tecknade av några av Sveriges hetaste serietecknare. Och sen, nästa vecka, blir det dags för oss på Stolen att ta över, med recensioner, artiklar, intervjuer och essäer om serier.

Hittills har responsen varit god. Besökarantalet rusar i taket och Smålandsposten skrev en väldigt trevlig notis om det hela. Kul!

De stora stegen

Jag har gjort slag i saken. Gått från tal till handling. Efter tre fyra år av löften till när och kära, doktorer, sjuksköterskor och inte minst mig själv, har jag till slut genomfört det. Jag har sprungit! Säkert över två kilometer. Visst kom jag ihåg att det var rätt jobbigt, speciellt när man inte gjort det på ett tag. Men inte så här. Väl?! Nu - efter flera timmar av lugn och ro, mängder av mat och dryck och varma förband - har jag slutligen, sakta, sakta, börjat återhämta mig.

Mina vader värkte, så det var knappt jag höll mig på benen. Jag raglade fram på vägen, tillbaka från elljusspåret. Hundar och små barn stöp i dikena, sprang undan från min framfart, i tron om att jag var full. Bröstkorgen bultade och värkte. Armarna och framförallt axlarna gjorde ont, stingade, så att smärtan liksom vibrerade ut genom hela kroppen. Huvudet bultade, som om det var dagen efter. Och mina öron. Mina kära, kära, stackars öron. Oh, vad det smärtade i dem. Jag förstår inte ens varför. Det andra var ju outhärdligt, men ändå logiskt och förklarligt. Men öronen! ÖRONEN! Kunde inte de ha fått förskonats? Tydligen inte.

När jag väl lyckades stanna upp - för samtidigt som benen höll på att vika sig under mig var det i det närmaste omöjligt att få stopp på dem, när jag väl hade fått upp farten - var det ögonblick från att jag skulle spy. Och hade det inte varit för allt slem och snor som fyllde och proppade igen näsborrar, mun, svalg och hals så hade jag nog också kräkts där och då. Nu slapp jag det som tur var. Jag kom undan med bara förnedringen av att se ut som ett snorigt, dregglande barn, som varken hade ork eller förmåga att torka av sig i ansiktet. Innan jag drog på mig de specialinköpta joggingskorna och nyförvärvade träningsbyxorna närde jag en föreställning - en fullständig illusion, skulle det visa sig - om att löpning var meditativt, ja till och med uppfriskande. Meditativt my ass. Om något så var det en meditation över hela mänsklighetens plågor, uppoffringar och lidande.

Det är synd om människan. Det är synd om mig.

Årets bokhelg avklarad

Sådär. Då var cirka fem dygn på bokmässan avklarade. Mäkta kul och trevligt, men också totalt utmattande. Nu ska jag återhämta mig lite, innan jag hugger in på tentaplugg, programmering och födelsedagsfirande.

I Göteborg begicks en stor synd. Av mig. Jag bär skam och jag bär olust. Det kan vara bland det värsta jag har gjort i mitt i och för sig ganska korta, men ack så innehållsrika, liv. Men, till mitt försvar måste jag framhålla att timman var sen. Alkohol och ömma fötter tärde på mig och dimmade mitt omdöme. Dessutom var jag ivrigt påhejad - eller snarare skoningslöst hetsad - av redaktionskollegor och serietecknare. Jag skulle två mina händer från skulden, om det bara vore möjligt. Nu väljer jag istället att hålla tyst om det som skett och på bästa sätt försöka ställa allt till rätta igen. Senast på fredag skall det ske. Och var inte rädda - ni ska alla få smaka de söta frukterna av mina synder. Snart. På en stol nära er.

Nu, lite fotografisk dokumentation:

KALAShnikov

Tänk er att gå ut en kväll och få höra Gogol Bordello, Imperiet och Kaizers Orchestra på raken. Det känns ju konstigt, bisarrt. Orimligt, till och med. Men detta under hände mig i lördags, på finfina sovjetkitschhaket Klubb KGB. Det är rätt fint med storstäder ändå. Kvällen förgylldes även av kristallkronedans, serietecknarworkshop, champagne och fulöl. Idag har vi impulsbesökt Skansen. Väldigt gemytligt. Väldigt, gemytligt.

Enda plumpen i helgens protokoll var Medborgarplatsens så kallade "langos". Vilket fuskverk.

Hemmahos

Det kommer ju aldrig någon inredningstidning och visar upp vårt boende för omvärlden, så jag tvingas ta saken i egna händer. Här kommer därför lite bilder från vingliga Vendelsö och nya lägenheten.

Emmausfyndsoffan i ena halvan av vardagsrummet, med stora solfönster.

Köket med våra hemmamålade stolar i centrum.

En liten bit av sovrumsväggen.

Den gula byrån och vinylskålen.
Balkongen, med utsikt över fotbollsplanen. Tyvärr är redan en av de nyköpta stolarna knäckta. Tur att vi hade snott en bänk.

Slöhetens slappa arm

Ett visst mått av tröghet, slöhet och döhet, råder här på bloggen, som en sista lugn oas i mitt annars hektiska liv. Typ. Internet lever i alla fall igen, vilket är högst tillfredställande. Jag har sen länge slutat förneka mitt internetberoende, men när man väl står här i en och en halv vecka utan uppkopplingsmöjlighet är det ändå slående hur jobbigt och handikappande det blir.

Skolan och förlagsvetenskapen rullar på. Böcker och föreläsningar betas av. Än så länge rör det sig mycket om torrsim, men det drar snabbt ihop sig till stora beslut om bland annat praktikplats och uppsatsämne.

Bedöma böcker gör jag i alla fall redan. Senast igår publicerade jag en ny recension på Nittonde Stolen. Kolla in!

En kul grej är att jag blivit kontaktad av de som sätter ihop niornas nationella svenskaprov. De ska tydligen ha med en av mina (äldre) dikter i nästa års texthäfte (som har en upplaga på 150 000). Inte illa. Synd bara att jag inte får läsa alla elevernas tolkningar och annat, som de ska skriva med utgångspunkt i (bland annat) min dikt.

Landsatt

Utan nät och bredband försmäkta vi i Vendelsö.

(Men mobilen har skakat igång nu, åtminstone.)