De stora stegen

Jag har gjort slag i saken. Gått från tal till handling. Efter tre fyra år av löften till när och kära, doktorer, sjuksköterskor och inte minst mig själv, har jag till slut genomfört det. Jag har sprungit! Säkert över två kilometer. Visst kom jag ihåg att det var rätt jobbigt, speciellt när man inte gjort det på ett tag. Men inte så här. Väl?! Nu - efter flera timmar av lugn och ro, mängder av mat och dryck och varma förband - har jag slutligen, sakta, sakta, börjat återhämta mig.

Mina vader värkte, så det var knappt jag höll mig på benen. Jag raglade fram på vägen, tillbaka från elljusspåret. Hundar och små barn stöp i dikena, sprang undan från min framfart, i tron om att jag var full. Bröstkorgen bultade och värkte. Armarna och framförallt axlarna gjorde ont, stingade, så att smärtan liksom vibrerade ut genom hela kroppen. Huvudet bultade, som om det var dagen efter. Och mina öron. Mina kära, kära, stackars öron. Oh, vad det smärtade i dem. Jag förstår inte ens varför. Det andra var ju outhärdligt, men ändå logiskt och förklarligt. Men öronen! ÖRONEN! Kunde inte de ha fått förskonats? Tydligen inte.

När jag väl lyckades stanna upp - för samtidigt som benen höll på att vika sig under mig var det i det närmaste omöjligt att få stopp på dem, när jag väl hade fått upp farten - var det ögonblick från att jag skulle spy. Och hade det inte varit för allt slem och snor som fyllde och proppade igen näsborrar, mun, svalg och hals så hade jag nog också kräkts där och då. Nu slapp jag det som tur var. Jag kom undan med bara förnedringen av att se ut som ett snorigt, dregglande barn, som varken hade ork eller förmåga att torka av sig i ansiktet. Innan jag drog på mig de specialinköpta joggingskorna och nyförvärvade träningsbyxorna närde jag en föreställning - en fullständig illusion, skulle det visa sig - om att löpning var meditativt, ja till och med uppfriskande. Meditativt my ass. Om något så var det en meditation över hela mänsklighetens plågor, uppoffringar och lidande.

Det är synd om människan. Det är synd om mig.

Årets bokhelg avklarad

Sådär. Då var cirka fem dygn på bokmässan avklarade. Mäkta kul och trevligt, men också totalt utmattande. Nu ska jag återhämta mig lite, innan jag hugger in på tentaplugg, programmering och födelsedagsfirande.

I Göteborg begicks en stor synd. Av mig. Jag bär skam och jag bär olust. Det kan vara bland det värsta jag har gjort i mitt i och för sig ganska korta, men ack så innehållsrika, liv. Men, till mitt försvar måste jag framhålla att timman var sen. Alkohol och ömma fötter tärde på mig och dimmade mitt omdöme. Dessutom var jag ivrigt påhejad - eller snarare skoningslöst hetsad - av redaktionskollegor och serietecknare. Jag skulle två mina händer från skulden, om det bara vore möjligt. Nu väljer jag istället att hålla tyst om det som skett och på bästa sätt försöka ställa allt till rätta igen. Senast på fredag skall det ske. Och var inte rädda - ni ska alla få smaka de söta frukterna av mina synder. Snart. På en stol nära er.

Nu, lite fotografisk dokumentation:

KALAShnikov

Tänk er att gå ut en kväll och få höra Gogol Bordello, Imperiet och Kaizers Orchestra på raken. Det känns ju konstigt, bisarrt. Orimligt, till och med. Men detta under hände mig i lördags, på finfina sovjetkitschhaket Klubb KGB. Det är rätt fint med storstäder ändå. Kvällen förgylldes även av kristallkronedans, serietecknarworkshop, champagne och fulöl. Idag har vi impulsbesökt Skansen. Väldigt gemytligt. Väldigt, gemytligt.

Enda plumpen i helgens protokoll var Medborgarplatsens så kallade "langos". Vilket fuskverk.

Hemmahos

Det kommer ju aldrig någon inredningstidning och visar upp vårt boende för omvärlden, så jag tvingas ta saken i egna händer. Här kommer därför lite bilder från vingliga Vendelsö och nya lägenheten.

Emmausfyndsoffan i ena halvan av vardagsrummet, med stora solfönster.

Köket med våra hemmamålade stolar i centrum.

En liten bit av sovrumsväggen.

Den gula byrån och vinylskålen.
Balkongen, med utsikt över fotbollsplanen. Tyvärr är redan en av de nyköpta stolarna knäckta. Tur att vi hade snott en bänk.

Slöhetens slappa arm

Ett visst mått av tröghet, slöhet och döhet, råder här på bloggen, som en sista lugn oas i mitt annars hektiska liv. Typ. Internet lever i alla fall igen, vilket är högst tillfredställande. Jag har sen länge slutat förneka mitt internetberoende, men när man väl står här i en och en halv vecka utan uppkopplingsmöjlighet är det ändå slående hur jobbigt och handikappande det blir.

Skolan och förlagsvetenskapen rullar på. Böcker och föreläsningar betas av. Än så länge rör det sig mycket om torrsim, men det drar snabbt ihop sig till stora beslut om bland annat praktikplats och uppsatsämne.

Bedöma böcker gör jag i alla fall redan. Senast igår publicerade jag en ny recension på Nittonde Stolen. Kolla in!

En kul grej är att jag blivit kontaktad av de som sätter ihop niornas nationella svenskaprov. De ska tydligen ha med en av mina (äldre) dikter i nästa års texthäfte (som har en upplaga på 150 000). Inte illa. Synd bara att jag inte får läsa alla elevernas tolkningar och annat, som de ska skriva med utgångspunkt i (bland annat) min dikt.

Landsatt

Utan nät och bredband försmäkta vi i Vendelsö.

(Men mobilen har skakat igång nu, åtminstone.)

Ingen mobil

Jag är på plats i huvudstaden. Spannyb och jag riggar ballaste läggan och allting går som smort. Det enda problemet är att min mobiltelefon har ****at ur. Så, om någon läser det här och dessutom vill få tag på mig, hänvisar jag tills vidare till e-posten.

Baus.

Blod på Stolen

Vi har länge haft "Litteratur på blodigt allvar, blodigt på allvar" som slogan, eller motto, på Nittonde Stolen. Nu gör vi äntligen skäl för de orden. Från och med igår och ungefär en och en halv vecka framåt är det litteratur och våld som gäller. Det blir både bilder och texter om allt från bibelvåld, till våldspoesi, hängningar och s/m.

Den sadomasochistiska texten står jag för, i essän "Det goda våldet", som framförallt är en liten presentation av stora s/m-verk som Venus i päls och Berättelsen om O. Varje dag blir det nya publiceringar, så håll utkik!

Vacker trash och tråkig trasighet

Har efter många om och men - och efter minst lika många kurslitteraturböcker och recensionsexemplar - börjat läsa Irvine Welshs "Porno". Porno är uppföljaren till den kanske mer kända Trainspotting, som är en fantastisk bok. När man väl nästlat sig igenom skotskan och pundarslangen visar den sig vara lika intrikat och smart som tempofyld och smutsigt kaxig. Språk, berättarteknk, upplägg, historier, karaktärer, popkulturella referenser, coolhet. It's all there, it's all good.

Än så länge har jag bara hunnit in en femtedel på Porno, men inledningen lovar gott. Däremot har boken redan gått sönder. Den är bunden i nåt slags storpocketformat - med ett av min bokhyllas snyggast omslag - och är uppenbarligen ihopsatt med ett riktigt dåligt limm. Sida tre till sex har nämligen redan lossnat och nästan ramlat ur, och då har jag som sagt inte ens läst igenom hela boken än. BESVIKEN!!

Adieu, Växjö! Hej svejs, Stockholm!

I'm back in buisness. Posten delar ju som bekant inte ut sig själv. En och annan, lika profesionell som rockigt svajande, arm måste hjälpa till. Det är där jag kommer in. Och mina armar. Så nu är det full rulle igen, om än en ganska lugn sådan.

Under min smålandssemster hann jag med både städslit och solflit. Nu har jag lämnat Växjö för gott. Jag har i alla fall besökt staden i egenskap av boende för sista gången på många år. Känns lite konstigt, nostalgiskt lagd som jag är, jag har ändå varit där nere i tre år nu. Jag kommer nog sakna sjöarna, slotten, stiernhilemarna, de lutande affärsgolven, de halva husen, bokrobotarna, antikvariatskällarna, skogskvällarna, stadsparksträden, ciderdoften, absintångorna, de torra Tufvanbaugetterna och alla ställen där vi kommit, sett och segrat. Där vi snavat på våra egna fötter under campusodyséerna, där vi har kånkat litteraturantologierna till de nu så romantiserade föreläsningarna och där vi har klottrat felstavad reklam.

Men det är nya tider nu. Det är Stockholmstider. Om drygt två veckor gör jag och Spanny entré. Då har vi med oss bokhyllor, tvättmaskiner, frysar, mojitos, baus och pop och rock'n'roll. That will be the grejs.

(För er som inte kan få nog av Stolen, eller som redan har fått nog av den och vill ha nåt mindre och kortare, men ändock lika angenämnt: Nittonde Stolen tipsar om sommarläsning i Lundagård.

Det går bra nu

Som på beställning. Samma dag som jag påbörjade min treveckors semester fick vi äntligen beskedet om att en lägenhet är vår! Det blev en tvåa, hyfsat stor, för hyfsat lite, hyfsat långt från Stockholm, men ändå hyfsat centralt. Om bara gudarna och inte minst kommunals strejkaktioner står oss bi ska jag och Anna åka upp till Stockholm för att kika på vår framtida bostad och signa kontrakt på fredag. Mäkta spännande, men utan den jobbiga nervositeten. Just nu njuter jag av ledighet, bostadstrygghet och spenderar tiden med att fylla bananlådor till bredden nere i Växjö.

Ey, yo, vinden har vänt!

Postman Choat

Efter att halvt fått stressbryt igår har arbetsdagen flutit på riktigt bra idag. Det är faktiskt inte helt obehagligt att susa fram i distrikt 32 i knappa tjugotre knyck, med nåt svängigt i lurarna, vinden i håret (nä, tyvärr, jag har ingen stilig postskärmmössa) och solen i ansiktet, när allt funkar som det ska och pensionärerna inte är allt för griniga, för att posten kommer klockan tolv istället för elva.



Fick hem katalogen "Bostadsguide för Stockholm" idag. Den är tunnare än nittio sidor, ser ut som en halvtaskig reklambroschyr och går på den ganska sanslösa summan... *trummvirvel* 195 riksdaler. Fråga: Sjukt överpris? Svar: Ja.

Ansökan om en bostad

Så här nära vara vi! Så här nära. Vi hade halva möblemanget inne, om den högst bildliga liknelsen ursäktas. En tvåa i bromma, med lägenhet och tillträde första juli. Hade varit något det. Men den gled oss ur händerna i sista sekund, så nu är vi bostadslösa igen.

Om du har en lägenhet i Stockholm tillgänglig, eller om du känner till någon som har det, var så hemskandes snäll och säg till mig då! Jag ska vara dig evigt tacksam, och varken spara på bakelser eller finskalade nötter.

I brist på rätt låt kör vi den här istället:


(Idag har jag också publicerat en recension av Elise Karlssons korta roman Lonely Planet på Nittonde Stolen.)

I´m in!

Efter att under en lång tid trott att det varit helt kört, fick jag i fredags beskedet att jag har kommit in på förlagsvetenskapen i Stockholm till hösten! Känns väldans bra. På förlagsvetenskapens hemsida skrev de för flera veckor sen att de har börjat kontakta och plocka in folk för intervjuer. Själv har jag inte hört ett knyst från dem. Förrän nu.

Det enda som saknas nu är en lägenhet, men den dunsar förhoppningsvis ner snart. Sen är det hej då Växjö och morsning Stockholm.

Fram till dess drar jag på mig den blågula uniformen och levererar post, med hjälp av Skövdes ballaste flakmoped.