Det klarnar

Min b-uppsats i svenska, om ljudord i serier, är äntligen inskickad. Nu är det bara oppositionen kvar och den går av stapeln på onsdag.

Dessutom har jag i två andra kurser gjort en liten språksociologisk undersökning om det genusneutrala pronomenet "hen" och skrivit en essä om Kaizers Orchestra.

Även om alla tre uppgifter har handlat om väldigt intressanta saker - eftersom jag valt dem själv - är det sjukt skönt att ha dem färdiga. Jag har firat det hela med att köpa Markus Krunegårds soloalbum och igår gick jag, mol alena, och såg en riktigt bra konsert med det sköna Växjöbandet Je t'amie mon amour.

För de som har missat det har jag även skrivit en del texter och recensioner på Nittonde Stolen i det sista:
Recension av Jonas Hassen Khemiris bok Invasion!
Recension av Loka Kanarps fanzine 16 kvinnor
Recension av Leonora Carringtons bok Hörluren
Text om Fantomen
Recension av Alice Kuipers bok Livet på en kylskåps dörr

Ba-da-da-boom-uppsats

Så var det uppsatsdags igen. Fast den här gången är det i Nordiska språk med inriktning svenska, och inte i litteraturvetenskap. Och så är jag tillbaka nere på b-nivå, vilket känns rätt skönt och kravlöst, i jämförelse med d-uppsatsen.

Mitt ämne är ljudhärmande och ljudbeskrivande ord i Jonas Darnells serie Herman Hedning. Alltså alla ord som BAM, SCHVOTT, KLAFS och KA-DOSCH!

Än så länge håller jag mest på med förarbetet. Kartlägger de ord jag ska analysera och läser teorilitteratur, framförallt om serier. Men jag känner mig riktigt peppad och det är kul att få gräva ner sig ordentligt i något spännande.

Vid sidan av b-uppsatsen läser jag också språksociologi, vilket är väldigt intressant det med, och snart ska jag iväg på en föreläsning i "Att läsa och skriva kritik", där det snart ska förfatats essäer.

Peace out!

Sundström på kontinentet

För ett tag sen nämnde jag den duett som Kaizers Orchestra och Stefan Sundström spelade in i Berlin. Nu har jag till slut lyckats lägga vantarna på den, och jag måste säga att jag förstår varför den inte kom med på albumet. Mer kul än bra.

Förlagsbranschen nästa

Jahapp, så var den inskickad. Min ansökan till höstens Förlagsvetenskapskurs på Stockholms universitet. Jag hoppas verkligen jag kommer in, eftersom det har varit tanken hela tiden, att jag ska toppa mina tidigare studier med den. Men i värsta fall får jag läsa något annat under tiden, och/eller jobba lite, och sedan söka den året därpå igen. Det hänger bland annat på hur knussliga de är med högskolepoängen.

Tills dess står mina tjänster lediga för alla förlag som är intresserad av redaktör, lektör, korrläsare, formgivare, illustratör, kopierare, kaffekokare, muffinbakare, skoputsare eller vad det nu kan tänkas vara. Kom an, bara, kom an!

Så bra som en vampyr, att man suger & spyr

Det här är riktigt bra! Både musiken och texten känns genuint välgjord och det känns fräscht och jävligt inspirerande. Är nästan sugen på att göra ett oekonomiskt impulsköp, men jag kanske ska vänta med det tills jag fått hem och betalt den kommande nyutgåvan av Ebba Grönboxen.

Markus Krungeård spelar annars i tråk-Laakso, men han har också gjort grymma grejer i allstarpunkgruppen Hets! och i duetter med Säkert!

Det er ikkje slutt før den feite dama synger

Och nu har den feta damen sjungit! Häftigt. Mycket kvar att göra, men ändå. Flykten har nått sin ände.

Dessutom en parantes: Slumpet har fallit sig så att jag har publicerat på Nittonde Stolen, tre gånger i rad. I fredags var det en recension på seriealbumet Det stora snöovädret, i lördags en liten text om En Bok För Alla och ljudböcker; och idag blev det en lite mer ingående recension av Joyce Carol Oates kortroman Mörkt vatten, som precis har släppts på svensk pocket.

Antikvariatsjakt

Häromdagen fattade jag ett stort beslut. Ni vet när man kommer in i ett stort härligt antikvariat, fyllt av spännande böcker, då kan det nästan bli för mycket, för bra. Man vet helt enkelt inte var man ska börja. Och om det dessutom är så att man är sugen på att plöja igenom fler än ett antikvariat på en och samma dag, då kan det bli ganska ansträngande i längden att med huvudet på sned gå igenom alla butikens titlar. Då är det alltid bra att ha ett par grejer att specialleta efter, så att man alltid vet var man ska börja.

Hittills har jag hållt utkik efter den svenska utgåvan av Tolkiens Bilbo som innehåller Tove Janssons illustrationer, samt allt som Carl-Johan Vallgren har skrivit, förutom de tre senaste böckerna. Men nu har jag alltså fattat ett nytt jaktbeslut: Jag ska börja samla på tunna böcker. Tunna som i korta, och förhoppningsvis inte lika tunna rent innehållsmässigt.

Det är inte så att jag har något emot tegelstenar. När en bok - eller kanske till och med serie - är riktigt, riktigt bra är det ju underbart att få sjunka ner i en anna värld och befinna sig där i tusentals sidor. Harry Potter är väl ett utmäkrt exempel på detta. Men samtidigt finns det en rad stora fördelar, för min del, med korta böcker.
1. Jag hinner kanske läsa dem inom ett år från köptillfället, trots att jag redan från början brukar läsa ett tiotal böcker parallelt, om man räknar in all kurslitteratur, recensionsexemplar till Nittonde Stolen och så vidare. Och att ha en utsikt att faktiskt kunna läsa den bok man köper är en ganska viktig sak, tycker jag.
2. Min bokhylla är sen länge totalt proppfull. Numera bågnar stora bokhögar även från lägenhetens alla högtalare, proppskåp, nattygsbord med mera. Några fler tjocka böcker har jag med andra ord inte plats för, men några tunnisar går ju alltid att klämma in.
3. Tunna böcker är förbannat charmiga. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det finns något väldigt fint med dem. Speciellt om de visar sig vara bra. Det är häftigt när någon hinner säga mycket på litet utrymme, utan att det blir helt sammanpressat.

Det jag är ute efter är alltså i första hand prosaböcker. Novelliknade saker är okej, men det ska absolut inte vara utdrag eller delar av följetongar. Och så ska de helst ligga på ungefär 30 - 99 sidor, det är det ultimata. Har ni några tips på bra sådana böcker får ni gärna komma med dem. Annars är det väl bara för mig att slänga mig ut i jakten. Hepp!

Litet nytt på collagefronten

Jag har tagit det ganska lugnt med collagemakandet på sistone, på grund av tidsbrist. Men att par mindre grejer har det blivit. Förutom alla hjärtans dagillustrationen, som jag skrev om för ett tag sen, har jag också gjort en ny krönikevinjett till Smålandspostens Ungsidor. Och på Nittonde Stolen har det dykt upp två, lite mer lättsamma, collage också: Rocking chair och Kärlek. Framöver kommer jag förhoppningsvis ha lite, lite mer tid över i alla fall. Då ska jag försöka få gjort mitt Guldrams- och laptopprojekt. Återkommer om dem när de är färdiga.

Mellanrum

I den här recensionen, på Dikt 360, av den gamla antologin Mellanrum var jag visst nämnd i fotnoterna.

För den som är sugen på tonårspoesi från tidigt tvåtusental finns antologin på Adlibris för 18 spänn. Om den är bra eller ej kommer jag faktiskt inte ihåg, inget fantastiskt skulle jag tro. Jag minns inte ens vilken dikt jag själv har med.

Swing it comme Paris

Fräsig pastellfärgad dansmusik med politiska texter stöter man inte på varje dag, inte jag i alla fall. Inget jag skulle lägga i cd-spelaren varje dag, kanske, men jag skulle inte något emot om den här musiken konkurrerade ut shlager, reggeaton och r'n'b från dansgolven.

Lite serier på bokrean, annars tunt

Bokrean var om möjligt ännu mer urvattnad i år än vad den brukar. Det blev bara tre böcker den här gången, för min del. Serier alltihop:
Liv Strömquist - Hundra procent fett
Marcus Nyholm - Skissbok
Loka Kanarp - Till mina vänner och ovänner

Möjligen att jag kompletterar med samlingsvolymen av Marjane Satrapis Persepolis också, men sen får det vara nog. I och för sig är min bokhylla knappast i behov av några påfyllningar, men det är ändå tråkigt att bokrean inte är roligare än vad den är. Det borde den kunna vara.

Smil til ditt blitzregnbaby!

Det finns vissa skivsläpp som jag fruktar lika mycket som jag ser fram emot. Framförallt gäller det Thåström och Kaizers Orchestra. Å ena sidan är det ju fantastiskt kul att de släpper nytt, å andra sidan är det lite nervöst, för tänk om de inte håller längre.

I måndags släppte Kaizers Orchestra sitt fjärde album - Maskineri. Och efter ett antal genomlyssningar kan jag nu konstatera att det är sjukt bra! Kanske till och med deras bästa hittills. Framförallt har de ett oerhört bra låtmaterial. De tidigare plattorna har varit mer sammanhållan av olika teman (maffia, krig och mentalsjukhus), men på Maskineri är de flesta av låtarna mer fristående. Även om jag gillar temagrejen fungerar det här väldigt bra också. Låtarna håller en väldigt hög kvalitet och inte minst är det väldigt varierade, det gillar jag.

Produktionsmässigt är den nya skivan ganska mycket mer clean än de tidigare, men på nåt sätt har de lyckats behålla lite av den viktiga skitigheten samtidigt som de har gjort soundet mer öppet och luftigt. Detaljerna, nivåerna och växlingarna är mer mästerligt utförda här än på någon av de tidigare plattorna. Och jag blir oerhört imponerad av att de lyckas behålla sitt väldigt särpräglad och schyssta sound, samtidigt som också har kunnat utveckla på fyra olika album. Det är det långt ifrån alla som klarar av. Och kombinationen av ett fantastiskt sound ihop med ett genuint bra låtmaterial är, måste jag säga, väldigt ovanlig.

Kul är att de för första gången har med en duett också. I låten "Den andre er meg" gör Ragnhild Winterstø Røthing (som är gift med Kaizers ene gitarisst, "Killmaster") en strålande insats. Jag har länge saknat lite kvinnlig sånginsats i kaizerland. Tyvärr finns inte den duett med Stefan Sundström som tydligen ska ha spelats in med på skivan. Förhoppningsvis släpps den i någon annan form framöver, kanske som singel-B-sida eller liknande. Kan vara riktigt tufft.

Tills vidare ligger hela Maskinerialbumet ute på Kaizers Orchestras myspace. Skynda er dit och lyssna och skynda er sedan och köp skiva. Något så här bra måste man bara äga! (Ljudkvalitén på skivan är dessutom mycket bättre än den på myspace.)

(För övrigt har jag inte sett en enda svensk skivrecension på Maskineri i de stora tidingarna. Skämmes, ta mig fan!)

Ivan beklagar att han inte kan svenska

Ivan Rebroff beklagar att han inte kan tala svenska och sjunger sedan "Ack Värmland du sköna" på tyska. Inte det bästa eller ballaste han gjort, men lite kuriosakul.



Det här, däremot, är ju bra på riktigt:

Valentina uppdrag

Även om jag inte firar alla hjärtans dag själv drar jag mig såklart inte från att tjäna en hacka på ståhejet. Kolla in min illustration (collagehjärtat) på Smålandspostens Ungsidor. Klickar man på hjärtat ska det gå att få upp det i stort format.