Genom Europa på ett tåg

Årets stora resa är över och jag har kommit hem igen, vilket känns lite konstigt. Resan var i alla fall grym och tågluffning måste vara det mest ultimata resesättet. Jag älskar det. Friheten, smidigheten, den sköna ka-dunk-ka-dunk-rytmen från tågen. Det här var min andra tågluff och det var minst lika bra som jag minns det.

Vi har hunnit med massor. Storstäder och slappt snorkelbad. Gulash och döner och en hel del annan supergod mat, inklusive ett antal kilo smördeg i olika former. Och vi har druckit mörka öl, ljusa öl, cola, kemisk apelsin, bubblig grapebrus, lime-is-te, absint och mojito. Budapest var lite svårt, men Donau var vacker, den sovjetiska monumentparken var häftig, bullrullen var smaskens och den feta billiga lägenheten var härlig. Prag var fint, kulturellt, gott och trevligt. Kroatien hade vassa bra klippor, kristallklart vatten och vackra vyer. Och Berlin. Vi tog det både på upp och nervägen. Berlin har det mesta. I went to Berlin for decadence, I went to Berlin for fun. Och jag lär åka tillbaka.

Det har varit luff, baus och punkdrömmar i två och en halv jävligt bra veckor. Nu är det verkligheten som gäller, och den är inte så dum den heller. Jag har upp över öronen med roliga och peppiga projekt i höst, dessutom ska jag klämma in lite studier där emellan. Under närmaste veckan är det collagemakande som gäller för hela slanten. Vad det blir av det kommer jag berätta mer om här inom en månad. Missa inte min collageutställning på Fulheten.com tills dess.

Collage & punkdrömmar

Nanna har publicerat en gästutställning med collage gjorda av mig på www.fulheten.com, vilket är väldigt roligt. Min utställning ser ni här och orkar ni jobba er igenom mina långrandiga utläggningar kan ni läsa Nannas intervju med mig här. Och missa absolut inte resten av Fulheten och Nannas blogg Fem bilder.

Just nu är jag på väg ut genom dörren, med min stora luffsäck på ryggen. Europeiska kontinenten väntar - äntligen - min ankomst! Ikväll: Nattåg till Berlin. Imorgon: Världen. So long suckers, vi ses i september.

Dagens soundtrack:
[ingenting] - Punkdrömmar
Kaizers Orchestra - Kontroll på kontinentet

Accio Potter

Jag vill bara vara ledig och läsa, läsa, läsa. Jag vill läsa ut den och jag vill att den aldrig ska ta slut.

Böcker, post och film - som ett brev på posten

Tiden virvlar fram som kraftfulla stormbyar och hetsiga regnoväder. Jag spenderar mina dagar på en gul flakmoppe och framför postfacken till ett tusental hushåll och drömmer om de samma på nätterna. Det händer inte så mycket här på bloggen nu, men världen står inte stilla för det. Förra helgen såg jag senaste Harry Potterfilmen på bio och blev eld och lågor över detta. En riktigt fin upplevelse. Nu väntar jag bara, med minimalt tålamod på den SISTA Potterboken, som ju släpps på lördag. Spänningen är sjukt olidlig.

Under de senaste dagarna har jag även hunnit se en bra film, som heter A Love Song For Bobby Long, och recenserat den häftiga boken Fläcken av Rikki Ducornet. Läs recensionen här.

jArge Luis BorgEPHs

Missa inte min recension på Nittonde Stolen, av Jorge Luis Borges Fiktioner, en riktigt häftig novellsamling. Tips för alla som gillar smarta deckarmysterier, mysterier i allmänhet, finurliga äventyr, böcker, ord och sanningskrossande.

Ful fulsurf

Sista sommarlediga veckan. Jag ägnar den åt auktioner, collagemakande, fläckläsande, mobilköpande, bilkörande, jobbförträngande och självklart en hel del fulsurfande. För alla er som älskar både fulsurf och hemsidan Fulheten.com har jag en trevlig nyhet: Nanna, som ligger bakom Fulheten.com, har även startat en rolig blogg, som heter "Fem bilder". Där lägger hon ut fem bilder varje vecka på olika teman. Mina favoriter hittills är Måndag och Tisdag, från Fem skräckscenarionveckan. Hela bloggen hittar ni här.

Fem bilder har nu lagts till till min dagliga fulsurfrutin: It's All About The Benjamin, La Vida Loka, Femisex, Tjuvlyssnat, Bonton, White Ninja och Fantasinyheter (i hopp om att de ska köra igång igen). Jag brukar ha ett par till, men de ligger för tillfället som bokmärken på en annan dator.

Tecknad serie

Missa inte min senaste recension på Nittonde Stolen! Den handlar om Galago 89 och är utförd som en tecknad serie. Grymve. Läs här!

Hultsfredsklipp

En av mina två minutes of fame på Hultsfredsfestivalen. Detta klipp är från Smålandsposten. Bilden är bättre (jo, faktiskt) men texten är tråkigare, i jämförelse med min Hultsfredsmedverkan i Blekinge Läns Tidning.

Dollar

Tänk om man stötte på sånna här låtar oftare. Som bara tar tag i en direkt och skakar runt. Det är känsla, det är driv och det är variation. Vad mer kan man begära av musik? I give you Kingston Trio with "Greenback Dollar".

Inga serier, inget halleluja

Den nya serietidningen "Emily the Strange" har precis blivit recenserad av mig på Nittonde Stolen. Check it out.

I övrigt har min mobil, helt mirakulöst, återuppstått från de döda, med en lätt skadad display och aningens trögare knappar som enda skavanker. Detta efter att ha legat i min ficka under hela Hultsfredsfestivalen och tagit emot både hårda smällar och vått regn. Men inte nog med det - den har blivit tvättad i en tvättmaskin också. Och nu lever den! I say hallelujah! Sing with me: HAAALLELUJAH!

Hultsfredssummering

Festivaler är alltid sköna och det är alltid schysst med massor av livemusik, men det råder ingen tvekan om att årets upplaga av Hultsfredsfestivalen är den sämsta som jag har varit på. Anledningarna är förmodligen många. Jag själv hann aldrig ladda upp, eftersom vi åkte nästan direkt efter D-uppsatsoppositionen. Men framförallt berodde det på att årets bandbokningar inte var något att hurra för, de magiska musikögonblicken var ovanligt få, vädret var kallt och tråkigt, festivalbesökarna var inte lika glada och på som de brukar vara, och dessutom - ungefär sju tusen färre än de två föregående åren. Förhoppningsvis tar Rockparty sig i kragen efter det här. Boka mindre och bättre band med större fingertoppskänsla. Plocka gärna bort Hawaii och satsa på de mindre scenerna istället.

Min medienärvaro har dock varit väldigt hög. I fredags var jag med på Blekinge Läns Tidnings:s festivaluppslag, för att i egenskap av deras punkrecensent uttala mig om vilka av årets band man inte borde missa. Igår var jag med på en kant i Smålandsposten
och berättade för det småländska folket hur man bäst klär sig för att klara av en festival (många tyglager och silvertejp).

Trots att de inte var speciellt många, fanns det ändå flera musikaliska höjdpunkter på Hultsfredsfestivalen 2007:

TORSDAGEN
Florence Valentine (konsert)
Skön slyngel-punk-håkan-pop om uppbrott, utbrott, Khemiri, a-kassa, småstäder och systembolaget. Körde bland annat en Moneybrother- och en Ebba Gröncover.

Flogging Molly (konsert)
Irländsk folkpunk som röjde så att dammet bokstavligen yrde framför Pampasscenen. Lite lång konsert, men väldigt svängig.

Detektivbyrån (konsert)
Den konsert som stannade kvar längst. Magisk stämning och inte långt från gåshud. Speldosor, livetrummor, electroslingor, dragspel, gypsy, cirkus, rymden och tretakt. Ännu bättre blev det av att publiken var fullkomligt i extas medan de stampade takten i trägolvet och sjöng med i de instrumentala melodierna.

FREDAGEN
Ozzy Osbourne - Paranoid (låt)
Ozzys konsert var 80 % legend och 20 % musik, men han överraskade ändå med att vara förvånansvärt vital och genom att göra en helt okej, och inte dålig, spelning. I extranumret, Sabbathlåten Paranoid, skjöts nivån dock upp i taket, plötsligt blev musiken genuint fantastisk. För en låt kokade hela publikhavet framför Hawaii. Det var strobb, dist, tryck och rock'n'roll.

Bausband 1, 2 & 3 (blandband)
Otroliga blandningar av otroliga låtar, höll hela campet i god stämning.

Bonde Do Role (konsert)
Underbart brasilianskt partyröj. Tyvärr var det för sent och jag var för trött för att dansa så mycket själv, men jag njöt inte mindre för det. Tajt rap, hämningslösa samplingar, enegriskt scenframträdande och skön, hård och glad attityd. Jag är fortfarande bitter för att jag har hållt i en nerriven affisch med Bonde Do Rolo, utan att behålla den, för att jag inte förstod att det var de förrän efteråt.

LÖRDAGEN
Turbonegro (konsert)
Trots gles publik, grått regnväder, dagsljus och en allt för tidig speltid levererade norska homorockarna hårt och stabilt som vanligt. Riktigt rock'n'roll. Do you, do you, dig destruction?

The Ark (konsert)
Första gången jag såg dem live. Min första tanke när de blev bokade var att Rockparty körde en Lordirepris. Men det tog inte många takter innan The Ark hade bevisat att de faktiskt är ett rockband av väldigt hög klass. Grymma hits, tight musik, fylligt mustigt sound och inte minst ett band och en frontfigur som vet hur man fyller upp stora scener.

Festival

Skolan är över för den här terminen och läsåret.
Litteraturvetenskapen är kanske för alltid över för min del. Vi har trivits bra ihop, men det är dags för oss att gå skilda vägar nu.
Mer om min D-uppsats längre fram.

På onsdag drar jag till Hultsfred, äntligen! Medan jag är borta och roar mig kan ni stanna hemma och kolla in min senaste illustration, till just några artiklar festivaltema. Kolla in det på Smålandsposten Ung.

Yoho, a pirates life for me

I fredags var jag på bio och såg den tredje Pirates of The Caribean-filmen. Jag var faktiskt positivt överraskad, den var mycket bättre än vad jag hade väntat mig. I och för sig fanns det en hel del logiska luckor, den var ungefär en trekvart för lång och dialogen kändes ganska hafsigt ihopskriven. Men utöver det! Oh. Sjörövare, Johnny Depp, en skitcool pirat-Keith Richards, en festlig piratkung och oväntat bra storyvändningar, det kommer man ganska långt med. Om nu bara Disney, för en gångs skull, mot alla möjliga tänkbara odds, kunde nöja sig med de här tre filmerna och inte göra ytterligare en uppföljare skulle de kunna gå i havsgraven med värdigheten i behåll. Man kan ju alltid hoppas, men jag fruktar urmjölkning till sista torra droppen.

För er som ändå inte har fått nog av piratlivet, kolla in min recension på Nittonde Stolen från förra veckan, om sjörövarmangan One Piece.

Rädslans riddare och jungfrur

Under rubriken "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel" skriver ett antal föredettingar, med Torbjörn Fälldin och Alf Svensson, en debattartikel i dagens DN där de motsätter sig ett förslag om genusneutrala äktenskap. Läs artikeln här. Med två deadlines hängandes över mig - en för d-uppsatsen och en för ett illustrationsuppdrag - har jag ingen möjlighet att i detalj bemöta denna artikel, men jag tror och hoppas att det finns andra som gör det.

När jag läser texten vet jag inte om jag ska skratta överseende, gråta uppgivet eller flina hånfullt. Debattörerna har tydligen plötsligt vaknat upp och insett att året är 2007, inte 1907. Till deras stora fasa har inte bara samhällsutvecklingen i stort gått framåt, även synen på människor som jämlikar. I vild panik sliter de åt sig varje unket och långsökt argument de råkar snubbla över, yrvakna som de är. Ena stunden hänvisar de till grumliga biologiska argument och menar att det är "naturligt" att äktenskapet är något mellan en man och en kvinna och att dess enda syfte är att avla nya människor (man kan då fråga sig om inte även sterila människor borde förbjudas att ingå äktenskap), andra stunden babblar de på om integration, i ett fruktlöst försök att få sin argumentation att verka gedigen och allmämgiltig. I själva verket har de bara dammat av ett tusentals år gammalt manifest för den Heliga Heteronormativiteten och mer eller mindre plagierat det rakt av.

Jag hör hur de skakar av rädsla, för världen förändras. Jag hoppas att de fortsätter att skaka och att världen skrattar åt dem och deras likar, men att den också tar debatten.