Årets upplaga av novellsamlingen Färdlektyr är nu klar. I årets Färdlektyr medverkar bland annat Moneybrother, Inger Alfvén och Sara Stridsberg. Boken kan beställas gratis här.
Ja, då var det officiellt - jag är punkrecensent. I morgondagens upplaga av Blekinge Läns Tidning kommer min sågning eller hyllning av Roger Miret & The Disasters skiva My Riot att publiceras, så håll utkik! Fler skivor att recensera är dessutom utlovade och på väg.
Det är väl allmänt bekant att lokaltidningar, i alla fall de i Skövde som jag är van att läsa, har en stor förkärlek för ordvitsar och spännande formuleringar. Tydligen så kan man inte alltid hålla sig ifrån detta på de större tidningarna heller. I en artikel om bullbakningsregler i dagens DN har journalisten Marianne Björklund fullständigt löpt amok med ordvitsandet i de första styckena. Det är nära på att hon får in en vits i varenda mening i artikelens tre första stycken. Till exempel: "Nu blir det andra bullar, var budskapet som trummades ut. Bara bullar bakade i särskilt godkända tillverkningskök skulle få serveras. Hembakta bullar var brännmärkta. Beskedet fick temperaturen att stiga kraftigt bland bullbakare i landet." I en enstaka artikel såhär kan det faktiskt bli ganska kul, även om jag är mer eller mindre allergisk mot ordvitsar. Man får bara hoppas att det inte är någon ny nisch som DN tänkt ge sig in på för att lätta upp stämningen i tidningen, då är det bättre om de ritar små glada teckningar i marginalerna eller skickar med en ballong till varje nummer.
Vissa böcker kan man inte lägga ifrån sig och trots att de är på över sexhundra sidor så känns de ändå korta. En sån bok är Stieg Larssons Flickan som lekte med elden, uppföljaren till hyllade Män som hatar kvinnor. Jag har precis färdig med boken efter tre dagars sträckläsning och jag tycker verkligen om den. När man läser böcker som är så bra vill man bara få stanna kvar i den världen. Flickan som lekte med elden är precis som Män som hatar kvinnor en samtidigt spännande, hemsk och rolig bok. Personporträtten är tecknade med mycket värme, framförallt så engageras man snabbt i de båda huvudkäraktärerna - den Kalle Blomkvistinspirerade Michael Blomkvist och den Pippi Långstrumpliknande outsidern Lisbeth Salander. Bokens första halva koncentrerar sig på att följa karaktärernas liv och arbetet på tidningsredaktionen Millenium, medan andra halvan mer påminner om en traditionell deckarthriller. Boken är fylld med roliga detaljer och referenser till populärkultur. En kul grej är att i mitten av boken träder dessutom proffsboxaren Paolo Roberto in som en fiktiv karaktär och spelar en aktiv roll i bokens handling.